Dags att sluta använda arbetsmarknadspolitiken som ett ideologiskt slagfält

Åtta förlorade år för att bekämpa arbetslösheten

Under de senaste åtta åren har det varit såväl låg- som högkonjunkturer, och såväl en s-ledd regering 2018 - 2022, som den nuvarande högerregeringen. Ingen av dem har fått ner arbetslösheten och minskat kompetensbristen på svensk arbetsmarknad. Valrörelsen är nu i full gång. Det finns stora och tydliga skiljelinjer i många frågor, men i arbetsmarknadspolitiken är de svåra att se. Förklaringen heter en ideologistyrd politik som Januariavtalet och Tidöavtalet har låst fast. 

Idag är runt 350 000 personer arbetslösa. Det är samma nivå som 2019 och alla år därefter, förutom pandemiåren. Av dem har ungefär 150 000 varit arbetslösa mer än ett år, samma som 2019. Detta trots att arbetsgivare skriker efter arbetskraft i hundratals bristyrken.

2019 tillträdde en s-ledd regering, men med en borgerlig majoritet i riksdagen. Riksdagsmajoriteten trumfade igenom en budget som tog bort närmare en miljard kronor från Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag. Arbetsförmedlingen varslade 4 500 anställda och närmare 3 000 slutade. Var tredje anställd har försvunnit tillsammans med hela professioner inom tex arbetslivsinriktad rehabilitering. Detta samtidigt som Arbetsförmedlingens uppdrag, varken i volym eller svårighetgrad, har minskat. Arbetsförmedlingen stängde akut 130 lokalkontor. Från att ha haft runt 250 lokalkontor har Arbetsförmedlingen nu 83 bemannade kontor och finns i 81 kommuner i stället för 218 år 2019.

Detta skedde samtidigt som Centerpartiet tryckte igenom den privatiserade tjänsten Rusta och matcha i Januariavtalet. Reformen blev både krånglig, dyr, ineffektiv och extremt lågintensiv. Arbetsförmedlingen (Af-2023/0017 1363) visar att arbetssökande med betydande behov bara fick hjälp drygt en timme i veckan. En forskningsstudie (IFAU 2024:17) beskrev reformen som dyrare och inte bättre än om Arbetsförmedlingen hade gjort det själv.

Samtidigt som förvaltningsanslaget, som Arbetsförmedlingen använder till löner och lokaler, inte varit i närheten av det behov som finns, har Arbetsförmedlingen inte kunnat använda andra anslag på grund av bristen på arbetsförmedlare. Bara de senaste fyra åren har Arbetsförmedlingen tvingats skicka tillbaka över 30 miljarder kronor som skulle kunna användas till att anställa arbetsförmedlare och skapa tiotusentals utbildnings- och praktikplatser.

Otaliga är de rapporter från forskningen, Statskontoret, Arbetsförmedlingen med flera som visar att den nuvarande politiska styrningen från politiken inte fungerar. Januari- och Tidöavtalet har låst arbetsmarknadspolitiken och begränsat arbetsmarknadsministrarnas handlingsutrymme. Till det kommer att politiken har splittrat styrningen inte minst genom ständiga byten av arbetsmarknadsministrar (tre de senaste två åren) förstärkt av en negativ syn som att arbetsförmedlare har bristande förmåga samt att samhället är slappt gentemot arbetssökande. Det är dags att sluta använda arbetsmarknadspolitiken som ett ideologiskt slagfält och i stället lyssna på forskningen och professionen.

• Höj anslaget eller ge Arbetsförmedlingen full frihet at omfördela

För att kunna använda programanslaget behöver Arbetsförmedlingen fler anställda. Rimligt är att förvaltningsanslaget ökar med minst en miljard kronor, dvs motsvarande sänkningen 2019, eller att Arbetsförmedlingen fritt får omfördela mellan sina anslag.

• Öppna 100 kontor och anställ 1 000 arbetsförmedlare 

Forskningen visar att personligt, intensivt och individanpassat stöd till arbetssökande är det som fungerar (IFAU 259/2023). Men när enbart en fjärdedel av landets kommuner har ett arbetsförmedlingskontor går inte det.

• Lägg ner misslyckade privatiseringar och ta tillbaka i egen regi

Privatiseringarna Rusta och Matcha samt Steg till arbete är misslyckade. Varken ständigt ändrade ekonomiska incitament för utförarna, certifiering eller att utesluta de sämsta leverantörerna har löst problemen med att dessa reformer är ineffektiva och dyra.

• Ta bort kontrolldrivande insatser

Dåliga privatiseringar och anställningsstöd som Arbetsförmedlingen har svårt att granska tvingar kontrolluppdraget att ständigt växa. Nystartsjobb är den åtgärd med störst risk för brottslighet (Af-2024/0105 8417). Lägg ner arbetsmarknadsåtgärder som driver upp kontrollbehoven.

• Ge ersättning för intervjuresor och flyttbidrag 

Idag får den som vill söka jobb i andra delar av landet knappt ersättning för intervjuresor och än mindre flyttbidrag. Det är ett väldigt billigt sätt att få människor i jobb och öka den geografiska rörligheten.

Politiken har gjort Arbetsförmedlingen till en stressad, underfinansierad och detaljstyrd myndighet. Det måste få ett slut. Fler i jobb är den enkom viktigaste faktorn för ett Sverige med bättre tillväxt, fler som kan försörja sig själva, mindre offentliga utgifter och mer skatteunderlag. Lås inte, återigen, in arbetsmarknadspolitiken i avtal med lösningar som inte fungerar.