Facken i Välfärden skriver om en strukturell underfinansiering och bristande styrning av välfärden på Göteborgs-postens debattsida.
Rapporten ”Från urholkning till utveckling” visar att skatteuttaget har sjunkit från knappt 49 till drygt 41 procent av BNP – cirka 450 miljarder kronor mindre att fördela än år 2000. Samtidigt ökar behoven i välfärden. Regeringen måste säkra en långsiktig finansiering men också se över styrningen för att pengarna ska hamna rätt. Det handlar inte minst om de stora administrativa kostnaderna för att reglera valfrihetssystemen.
Krävs mer kunskap - Våra krav:
– Färre riktade statsbidrag. Statsbidragens utformning gör att kommuner och regioner inte kan använda pengarna och att det i bästa fall sker kortsiktiga satsningar som inte gör skillnad i längden.
– Se över kostnaderna för valfrihetssystemen. Staten, kommunerna och regionerna har stora kostnader för att administrera valfrihetssystemen i välfärden i form av reglering, upphandling och tillsyn. Enskilda välfärdsföretags administration betalas till syvende och sist av skattepengar. Det krävs mer kunskap om vad valfriheten kostar.
– Se över individbaserade ersättningar, så som skolpengen, så att fasta kostnader inte tvingar fram kvalitetsneddragningar när exempelvis elevkullar minskar.
