När det är förenat med livsfara att utföra sitt jobb

Jag har en kollega, som jag gillar mycket, som ofta frågar vad som är medlemsnyttan I vårt arbete med Sida/Union to Union-stödda utvecklingsprojekt. ”Whats-in-it-for-me”, ni vet. Jag försöker alltid svara så gott jag kan, men kollegan är aldrig nöjd. Jag tycks alltid ge fel svar. Den här bloggen är ett exempel på varför vi jobbar med internationellt hjälparbete. Den handlar bland annat om en ung kvinna som rövats bort från sitt jobb och dödats.

I september mördades barnmorskan Saifura Hussaini Ahmed Khorsa, 25 år gammal. Hon mördades av Boko Haram efter att ha blivit bortförd från sitt arbete för Internationella rödakorskommittén (ICRC) i Nigeria.

Saifa Hussaini fördes bort från sitt arbete i ett läger för internflyktingar i Ran, i staten Borno i nordöstra Nigeria, tillsammans med två kollegor, Hauwa Liman som också arbetar för ICRC och Alice Loksha som arbetar för UNICEF, i mars i år och har sedan dess hållits fängslade. I september kom det tragiska beskedet att Saifa mördats. Vi kräver tillsammans med vår globala fackliga federation PSI i ett uttalande att de omedelbart släpps.

68 miljoner människor på flykt

Aldrig har så många människor varit på flykt i världen. Enligt de senaste beräkningarna är det drygt 68 miljoner människor på flykt. De flyr undan krig, konflikter och effekterna av klimatförändringarna. En särskild grupp är internflyktingar, människor på flykt i sitt eget land.

Nigeria är det land i världen som har flest människor på flykt inom landet, ungefär 2 miljoner. Människor som tvingats lämna sitt hem, sin hembygd, sina vänner och släktingar. De flyr från terrorgruppen Boko Haram som mördat och fängslat många, många tusen människor. De lever i fattigdom, på mycket små resurser och ofta utan jobb. De har lämnat jorden de brukat i generationer, eller sitt jobb i en offentlig verksamhet. De har ofta mist stor del av sin familj.

Boko Haram betyder ungefär ”västlig utbildning är förbjuden” och gruppen har varit aktiva i Nigeria sen början av 2000-talet. Det var från början en fundamentalistisk islamistisk grupp som fick arbeta relativt ostört i de muslimska nordöstra regionerna av landet.  De har framförallt angripit det man kallar mjuk offentlig infrastruktur. Skolor, sjukhus och statlig administration som de sett, och ser, som representanter för ett alltför stort inflytande från väst. Och de angriper dem som arbetar i sådana verksamheter, lärare, socialarbetare, hälsoarbetare och statliga tjänstemän. Kidnappningen av 273 skolflickor delstaten Borno 2014 blev en världsnyhet och många deltog i kampanjen #bringbackourgirls för att få dem fria. Det är bara ett av exemplen på hur Boko Harams arbetar. Ett annat är att de tvingar unga flickor att bli självmordsbombare.

Projekt Internflyktingar i Nigeria

Akademikerförbundet SSR har i år påbörjat ett projekt i Nigeria tillsammans med PSI och två lokala fackförbund inom hälsosektorn, NANNM och MHWUN, som handlar om internflyktingar. Vi ska arbeta för internflyktingars villkor och för fackliga rättigheter för dem som arbetar i flyktinglägren. Vi vill bidra till att skapa anständiga arbetsvillkor för de kollegor som arbetar i flyktinglägren, och vi vill ge en röst åt dem som lever i lägren för att stärka deras levnadsvillkor och möjligheter att få tillgång till offentliga tjänster som vatten, avlopp, skola för barnen samt hälso- och sjukvård. Sådant som är, eller borde vara, en självklar medborgerlig rättighet.

Tanken är att vi under fem år ska stödja ett arbete som möjliggör för våra fackliga kollegor att träffas, organisera sitt arbete, förbättra sin situation och ge dem verktyg att kunna höja sin röst i samtal med regionala och statliga myndigheter.

Vi är med och formulerar mål, vi följer upp och vi deltar i återrapporteringsarbetet. Projektet leds från PSIs huvudkontor tillsammans med oss, och förstås NANNM och MHWUN som bidrar med projektledare på plats. Det konkreta arbetet med att ordna möten, konferenser, workshops och så vidare, det görs av våra parter i Nigeria. Vårt stöd gör det möjligt för dem att göra detta-utan vårt stöd är det inte möjligt.

Ett liv utan rättigheter i sitt eget land

Projektet startade i juni i år. Vi inledde med att besöka ett läger för internflyktingar utanför huvudstaden Abuja. Det var ett besök som väckte många känslor. De 5000 personer som bor i det lägret lever alla under mycket knappa förhållanden. Kvinnorna är ofta ensamma med sina överlevande barn, maken är ofta mördad. De har alla flytt från de nordöstra delarna efter attacker och hot från Boko Haram. De har inte sällan gått den långa vägen till fots. I lägret finns ungefär 3000 barn men endast 320 av dem får plats i lägrets skolor. De som arbetar i lägret är själva flyktingar, och de arbetar oftast utan någon lön. Besöket gav en viktig inblick i både levnadsvillkoren för internflyktingar och arbetsvillkoren för dem som jobbar i lägren.

Den formella starten av projektet var en stor konferens där viktiga aktörer i Nigeria deltog. Inte minst NLC, Nigerian Labour Congress, generalsekreterare vilket ger tyngd och betydelsefullt stöd för projektet möjlighet att lyckas. Konferensen genomfördes i huvudstaden Abuja eftersom säkerhetsläget i de nordöstra staterna bedömdes vara för farligt. Samma dag som vi landade från Sverige sprängde Boko Haram bomber i flyktinglägret i Maiduguri och flera människor rapporterades döda. Det gav en direkt inblick i vilken miljö våra kollegor arbetar i. När de går till jobbet på morgonen vet det inte om de kommer hem igen på kvällen.

I september i år ordnades en stor PSI konferens i just Maiduguri och därmed kan man säga att projektet nu är i full gång. Förbundets stöd till facklig organisering i läger för internflyktingar i Nigeria bidrar till att ge dem kraft att kämpa vidare för anständiga arbetsvillkor. Vi har stora förhoppningar på att den nyligen antagna ILO rekommendationen 205 kommer att vara till nytta och att arbetet i Nigeria kommer att kunna ske i koalition mellan fackföreningar och arbetsgivare i dialog med regeringen.

Whats-in-it-for-me?

Tillbaka till min kollega. Det självklara svaret är ju att “there-is-nothing-in-it-for-you”. Det handlar om vår vilja, om Akademikerförbundet SSR:s vilja, att stödja kollegor runt om i världen i deras kamp för bättre arbetsvillkor. Det handlar om internationell solidaritet emellan arbetstagare världen över. Och vi är inte nöjda förrän alla arbetstagare har anständiga jobb med anständiga villkor. Våra medlemmar kan sträcka på ryggen och känna stolthet för att de är en del av världens kanske största solidaritetsorganisation, den globala fackföreningsrörelsen