Noll trovärdighet i politikens arbete mot rasism

Förra veckan bjöd regeringens in till pressträff. Många fina ord och floskler uttalades. Det som skilde ut sig lite var att stödpartiet Sverigedemokraterna lyste med sin frånvaro till skillnad från de flesta av regeringens pressträffar. En handlingsplan mot rasism och hatbrott lanserades – en slags hygienfaktor för ett demokratiskt land 2024 kan tyckas.

Förtroendet i botten

Ska man säga något positivt så är det att rasismens konsekvenser synliggjordes. Ministrarna tryckte på att rasism inte bara är ett angrepp mot den som utsätts, utan också ett hot mot vårt öppna samhälle. Ett hot mot vår demokrati och dess grundläggande värderingar. Starka ord och det är helt sant. Konstaterar att de säger rätt saker.

I mina öron, att höra om regeringens önskade arbete mot rasism, klingar det ändå lite falskt. Det är samma regering som i ett flertal uttalanden på olika sätt misstänkliggör minoriteter och som är helt beroende av Tidöavtalet. Ett avtal som sår splittring och tydligt visar på ett vi, och ett dem. En regering som ska ge oss en Angiverilagstiftning, häver sekretessen mellan socialtjänst och andra myndigheter, arbetar i högre utsträckning för återvändande och mindre för att investera i arbetet med integration, samt försvårar för människor att söka asyl och att få sin asyl prövad på nytt.

Samma regering lyfter vikten att arbeta mot rasism. Något som de i ord beskriver ingående som ”…uppfattningar om att människor på grund av föreställningar om ras, nationellt, kulturellt eller etniskt ursprung, religion, hudfärg eller annat liknande förhållande är väsensskilda från varandra och att de därmed kan eller bör behandlas på olika sätt. Detta uttrycks i hög grad i hierarkiska föreställningar om påstått överlägsna och underlägsna människor, men kan också komma till uttryck i tankefigurer om att vissa grupper av människor bär på särskilt klandervärda personlighetsdrag, i hemlighet utövar makt, eller är en allmänt nedbrytande kraft i samhället. Rasism kan leda till handlingar, t.ex. hatbrott eller diskriminering.”

Handlingsplanen sätter ord på olika typer av rasism i vårt samhälle:

• Antimuslimsk rasism
• Antisemitism
• Antisvart rasism
• Antiziganism
• Rasism mot samer

Rasism i arbetslivet

Det är positivt att insatser i arbetslivet särskilt lyfts fram i handlingsplanen. Det vilar ett ansvar på arbetsmarknadens parter att dra sina strån till stacken. Här finns betydligt mer att göra. Diskrimineringsombudsmannens rapport Förekomst av diskriminering 2024, och myndighetetens tidigare rapporter på samma tema, visar på det stora antalet anmälningar som årligen kommer in rörande arbetslivet.

Delmål kopplade till arbetslivet i handlingsplanen:

• Arbetsgivare, förtroendevalda och andra aktörer på arbetsmarknaden har fått bättre kunskap, kompetens och arbetssätt för att kunna förebygga och motverka rasism och diskriminering i arbetslivet.

Särskilt utpekade myndigheter: Arbetsmiljöverket och Diskrimineringsombudsmannen.

Kasta inte pengarna på Postnord

Det är glädjande att även denna regering trycker på samarbetet mellan Arbetsmiljöverket och Diskrimineringsombudsmannen. Myndigheten för arbetsmiljökunskap som ändå ska inlemmas i Arbetsmiljöverket nämns inte mer än i förbigående. På förbundet ser vi en solklar koppling mellan diskrimineringslagens krav på aktiva åtgärder och Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete, samt organisatorisk och social arbetsmiljö. Viktiga kuggar i samma maskineri för att skapa universell utformning av arbetsplatser – ett hållbart och sunt arbetsliv utan trakasserier och diskriminering.

Låt oss ändå hoppas att samarbetet mellan Arbetsmiljöverket och Diskrimineringsombudsmannen resulterar i något mer kvalitativt än den lilla broschyr som de båda myndigheterna skapade och skickade ut i efterdyningarna av Metoo-rörelsen. Den enda vinnaren då var Postnord.

Forskningsbaserade rapporter ger stöd i arbetet

Det är också glädjande att den arbetsrelaterade stressen och ohälsan till följd av rasism lyfts fram! Här kommer det forskningsbaserade materialet som Myndigheten för arbetsmiljökunskap tar fram i detta nu väl till pass. Den rapport som ligger till grund för verktygen som tas fram finns redan – läs den!

Mer som är positivt är att AI nämns även i den här delen. Här står arbetsmarknaden inför stora utmaningar. Hur vi rekryterar påverkar och styr vilket arbetsliv vi vill ha. Om alla är lika och tänker lika blir det inte mycket tänkt – och kunskapsnationens framtid är hotad. Den rapport som lyfts fram i handlingsplanen kommer från Diskrimineringsombudsmannen och där finns faktiskt mer att önska. Vår egen fackliga handbok om AI kommer väl till pass i förbundets fortsatta arbete.

Kränkningar med rasistiska förtecken

Regeringens handlingsplan nämner ”kränkningar med rasistiska förtecken” och det synliggör än en gång hur tydligt aktiva åtgärder och Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö är sammanlänkade. Arbetsgivare är alldeles för svaga i arbetet med de aktiva åtgärderna, och i synnerhet dåliga på att länka samman det med arbetsmiljöfrågorna. Diskriminering och trakasserier startar sällan där, många gånger handlar det om jargong, kränkningar och mobbning. Det här måste bemötas både med hjälp av diskrimineringslagen och arbetsmiljölagen.

Regeringens planerade åtgärder

• Diskrimineringsombudsmannen ska vidta särskilda insatser för att stärka arbetsgivares förebyggande och främjande arbete för att inom verksamheten motverka diskriminering och på annat sätt verka för lika rättigheter och möjligheter oavsett etnisk tillhörighet och religion. I uppdraget ingår att granska arbetsgivares förebyggande arbete mot diskriminering och för lika rättigheter och möjligheter, så kallade aktiva åtgärder, och utveckla och sprida kunskapsstöd på området riktat till arbetsgivare, t.ex. i form av en vägledning.
• Arbetsmiljöverket ska genomföra kunskapshöjande insatser för att främja arbetet med att förebygga och motverka rasism i arbetsmiljön. Insatserna ska bidra till att öka kunskapen hos arbetsgivare och andra relevanta aktörer om kraven i arbetsmiljölagen (1977:1160) på att förebygga kränkande särbehandling, med särskilt fokus på kränkningar med rasistiska förtecken.
• Myndigheten för arbetsmiljökunskap ska inhämta och sammanställa kunskap om samband mellan vissa gruppers utsatthet och arbetsrelaterad stress. Ett särskilt fokus ska vara kunskap om arbetsmiljö och vilken betydelse utsatthet till följd av etnisk tillhörighet, hudfärg och religion eller annan trosuppfattning kan ha för individens hälsa. I och med en förstärkning av uppdraget ska myndigheten skapa förutsättningar för att framtagen kunskap också kommer till användning.

Det här räcker inte

Utifrån åtgärderna som kopplas till arbetslivet är det sorgligt att se att ambitionsnivån i stort ligger kvar på kunskapshöjande insatser. Det säger något – vi är inte bättre än så i det här landet på att bekämpa rasism och hatbrott.

I dagsläget verkar det dessutom vara svårt för arbetsgivare att utreda förekomsten av och att vidta åtgärder för att motverka diskriminering – inte minst kopplat till etnisk tillhörighet samt religion eller annan trosuppfattning. Det verkar vara lika svårt för Diskrimineringsombudsmannen att övervaka efterlevnaden i sin tillsyn. Akademikerförbundet SSR har dessutom länge önskat att Diskrimineringsombudsmannen ska delas upp i två – där Ombudsmannen mot diskriminering i arbetslivet ska tilldelas egna resurser och ett eget fokus för att göra förändring där behovet är som störst.

I handlingsplanen kokar regeringen soppa på en rostig spik när man relanserar åtgärder som redan beslutats om, såsom Diskrimineringsombudsmannens uppgift att granska arbetsgivares arbete med aktiva åtgärder – gammal skåpmat. Myndigheten måste få möjligheten att lägga sanktionsavgifter när arbetsgivares arbete inte håller måttet. Regeringen behöver också öka resurserna till Arbetsmiljöverket för fler inspektioner och till metodutveckling inom det organisatoriska och sociala arbetsmiljöområdet.

Rasism i arbetslivet är ett stort problem som behöver benämnas och ageras mot. En handlingsplan är inte lösningen, men det är en viktig grund att stå på för att kunna bygga ett hållbart arbetsliv fritt från rasism och kränkningar.

Daniel Hjalmarsson, Utvecklingsstrateg Akademikerförbundet SSR