Ställ frågan om våld

Våld i nära relationer är precis vad det låter som – och om din kollega utsätts så drabbar det både dig och den verksamheten som ni arbetar i. Det våldet får konsekvenser för er arbetsmiljö – och det är något som arbetsgivaren ansvarar för.
Så, ställ frågan om våld.

Brottsförebyggande rådet, BRÅ, publicerade tidigare i år en rapport om våld i nära relationer. Den visar att utsattheten för våld i nära relation är utbredd i hela samhället. Totalt uppgav 13,6 procent av befolkningen (16–84 år) att de blivit utsatta för någon typ av våld i nära relation under 2022. Det är en större andel kvinnor än män som uppger att de blivit utsatta (15,2 respektive 11,7 procent).

Resultaten visar att psykiskt våld är det mest vanligt förekommande bland både gruppen män och gruppen kvinnor. Fler kvinnor uppger också att de utsatts för sexuellt våld av en nuvarande eller tidigare partner, jämfört med männen i undersökningen.

Arbetsgivaren är ansvarig för arbetsmiljön på jobbet

Undersökningar visar att långt ifrån alla som är utsatta får synliga blåmärken eller skador som gör att de behöver uppsöka sjukvård eller sjukskriva sig från jobbet. Men den psykiska påfrestningen påverkar till exempel den allmänna hälsan, sömnen, tillit till andra människor med mera. Det är inte ovanligt att de utsatta får svårare att sköta sina arbetsuppgifter och gör misstag på jobbet. Andra tecken kan vara svårigheter att passa tider, att hen ställer in saker med kort varsel, har upprepad korttidsfrånvaro, orkar mindre och blir mindre tålig för stress. Det här kan i sin tur skapa spänningar i team eller arbetsgrupper, att arbetsuppgifter läggs över på andra kollegor som i sin tur får en högre arbetsbelastning eller minskad produktivitet i gruppen på annat sätt. Det påverkar det hela arbetsgruppen och till syvende och sist verksamheten. Det är därmed en fråga som måste upp på arbetsgivarens bord.

För Akademikerförbundet SSR är våld i nära relationer en viktig arbetsmiljöfråga.

Chefen är en del av lösningen

Forskning visar att 25% av de som är utsatta – av de som söker stöd eller hjälp – berättar för en kollega på arbetsplatsen. Vanligaste är att berätta för en kollega, följt av chef och sedan HR/facklig representant. Här har vi ett batteri av människor och roller som kan göra skillnad, både för den utsatte och för arbetsmiljön på arbetsplatsen.

Under Akademikerförbundet SSRs kongress i maj tidigare i år klubbades hundratals beslut. En del av dem handlar om våld i nära relationer som en arbetsmiljö- och arbetsgivarfråga. På mitt och kollegornas bord ligger följande punkter som grund för kommande verksamhetsplaner:

  • att förtroendevalda, till exempel samverkansombud och skyddsombud inom Akademikerförbundet SSR, ska erbjudas utbildning i våld i nära relationer.
  • att stötta förtroendevalda att driva frågan om våld i nära relationer centralt inom kommuner och regioner och påvisa kostnadsbesparingen kopplat till ohälsa och sjukskrivning på grund av våldets följdverkningar.
  • att genom stöttning och utbildning till förtroendevalda visa på olika sätt att lyfta våld i nära relationer som arbetsmiljöfråga samt påvisa behovet av att kunskapen om ämnet ska finnas inom företagshälsovården.
  • att genom stöttning och utbildning till förtroendevalda verka för att tydliga riktlinjer och rutiner på arbetsplatserna tas fram kopplat till våld i nära relationer som en arbetsgivarfråga. Tex bör frågan om våldsutsatthet ställas systematiskt i utvecklingssamtalen, vid indikation på våldsutsatthet och vid rehab samtal.

För egen del ser jag ingen egennytta i att begränsa uppdraget till bara kommuner och regioner. Våld i nära relationer är ett samhällsproblem, oavsett i vilken sektor den utsatte arbetar. Och forskningen visar att arbetsplatsen, med chefen i spetsen, kan göra stor skillnad.

Chefen kan inte göra allt ensam

Forskningen i all ära. Men vi måste ge våra chefer förutsättningar för att kunna ställa frågan systematiskt i varje utvecklingssamtal med sina medarbetare. Ropet på hjälp kanske inte kommer första gången, eller andra – men när det kommer kan chefen inte stå ensam. Chefer måste få stöd och rekommendationer utifrån de egna förutsättningarna i hur de ska hantera ett jakande svar från sin medarbetare. Finns möjlighet att erbjuda arbetsanpassning, förändring av arbetstider, dra ner på distansarbetet, eller gå på samtalsstöd och tandläkar- och läkarbesök på betald arbetstid – eller kan stöd ges via företagshälsovården? Det kan finnas en uppsjö av verktyg och vägar att ta, i dialog med den utsatte. Men chefen måste kunna vara trygg i hur frågorna ska ställas, hur svaren ska omhändertas och vad som händer i stödkedjan efteråt.  

Med den infrastrukturen har vi möjlighet att bromsa den negativa utvecklingen i arbetsmiljön för gruppen, men framför allt att bryta den onda kedjan av händelser för den som är utsatt.

Det är inte orörd mark, andra har gått före

Vi vet att fler företag, kommuner och organisationer har börjat arbetet med att stödja chefer i att systematiska ta samtalen med sina medarbetare. En som verkar ha kommit en bra bit på vägen är Västragötalandsregionen, det ser i alla fall ut så på håll. Det kan så klart finnas fler!

Vi måste våga fråga. Vi måste orka fråga.

Du som chef, du som skyddsombud och du som kollega ska inte behöva sitta tyst, känna dig handfallen eller osäker på hur du ska hantera kollegans svar, rädsla eller oro. Än en gång har det partsgemensamma arbetet på arbetsmarknaden levererat. Materialet finns här. Det är enkelt, tillgängligt för oss alla och det är gratis.

Med detta sagt kan vi inte klarmarkera motionen och dess att-satser från kongressen. Men förbundsstyrelsen har ett tydligt uppdrag, en del verktyg finns på plats och vi har ett viktigt arbete framför oss i medlemmarnas tjänst.

Daniel Hjalmarsson, Utvecklingsstrateg Akademikerförbundet SSR