Sju olika diskrimineringsgrunder

Läs mer om respektive diskrimineringsgrund nedan

• Kön

  Med kön avses att någon är kvinna eller man. Både kvinnor och män kan bli könsdiskriminerade eller trakasserade och lagstiftningen ger samma skydd för kvinnor och män. Även den som avser att ändra eller har ändrat sin könstillhörighet omfattas av diskrimineringsgrunden kön.

   

  Det faktum att könsdiskriminering är förbjuden hindrar inte att ”åtgärder som är ett led i strävanden att främja jämställdhet mellan kvinnor och män” är tillåtna, utom när det gäller löne- och anställningsvillkor. Det kallas positiv särbehandling. Tyvärr är detta ett begrepp som är missvisande. Det leder tanken till att sämre meriterade personer av det ena könet ges företräde framför bättre meriterade av motsatt kön.

   

  Positiv särbehandling handlar enbart om situationer då man och kvinna har lika eller i det närmaste lika meriter. Man kan uttrycka det så att en arbetsgivare, i valet mellan personer med meriter på samma nivå, väljer fritt och då kan åtgärda en bristande balans mellan kvinnor och män inom en viss typ av arbete genom att välja en person av det underrepresenterade könet.

   

  Det ska finnas stöd för att göra på det sättet i jämställdhetsplanen. Det är däremot inte tillåtet att reservera tjänster för det ena könet. Alla ska ha chans att komma i fråga för ett arbete eller en utbildning oavsett kön. Någon enstaka gång kan arbetet vara av den karaktären att könstillhörigheten är ett yrkeskrav som är avgörande för att arbetet ska kunna utföras.

   

  Exempel: Kvinnliga roller på teater och film spelas normalt av kvinnliga skådespelare.

• Könsöverskridande identitet eller uttryck

  Med diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck avses att någon inte definierar sig som kvinna eller man eller genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön. Man kan säga att den självupplevda könsbilden skyddas, liksom hur någon uttrycker sitt sociala kön, till exempel att en person som identifierar sig och av andra som man sminkar sig och klär sig som kvinna. Men det kan också handla om personer som identifierar sig som icke-binära eller andra tillhörigheter som kan sägas falla in under det så kallade "trans-paraplyet", Ordet könsöverskridande beskriver en viktig aspekt i denna diskrimineringsgrund.

   

  Transperson är ett paraplybegrepp för bland andra transsexuella, transvestiter, transgenderister, dragqueens och dragkings. Det finns många olika sätt att vara transperson på. De begrepp som är mest omtalade/kända är transvestit och transsexuell. En transvestit känner ett starkt behov av och mår bra av att klä sig i det andra könets kläder. Drivkraften är oftast en önskan att få uttrycka en del av sin personlighet. Det finns såväl kvinnliga som manliga transvestiter och de kan vara homo-, bi- eller heterosexuella.

   

  En transsexuell person upplever sig, utifrån tanken om kön, vara född i fel kropp och önskar ofta korrigera kroppen genom hormonbehandling och/eller kirurgi. Även som transsexuell kan man vara homo-, bi- eller heterosexuell. Den som avser att ändra eller har ändrat sin juridiska könstillhörighet omfattas av diskrimineringsgrunden kön.

• Sexuell läggning

  Med sexuell läggning avses homosexuell, bisexuell eller heterosexuell läggning. Att vara homosexuell innebär att en person förälskar sig i och/eller är sexuellt attraherad av en person av samma kön. En bisexuell person förälskar sig i och/eller är sexuellt attraherad av personer oavsett kön. Att vara heterosexuell innebär att ha förmågan att förälska sig i och/eller vara sexuellt attraherad av en person av motsatt kön. Varje individ avgör själv vilken läggning hen har.

   

  Diskrimineringsförbudet avseende sexuell läggning omfattar sådant som har ett naturligt samband med den sexuella läggningen som till exempel att bo eller leva tillsammans med någon av samma kön. Läggning är inte samma sak som specifika sexuella beteenden. Sadomasochism och fetischism omfattas därför inte av lagstiftningen. Det gör inte heller kriminella beteenden som exempelvis pedofili.

   

  Om en person missgynnas därför att arbetsgivaren felaktigt tror att denne har en viss sexuell läggning omfattas den utsatta personen också av skyddet.

• Etnisk tillhörighet

  Med etnisk tillhörighet avses nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande. Nationella minoriteter såsom samer och romer omfattas, men också majoritetsbefolkningens etnicitet inkluderas i begreppet. Det är således inte bara ett minoritetsskydd.

   

  Ordet ras har tagits bort ur lagtexten. Det finns ingen vetenskaplig grund för att dela in människor i skilda raser. Regeringen och riksdagen vill att den svenska lagstiftningen ska spegla nutida värderingar och synsätt, trots att ordet ras finns kvar i internationella konventioner. Dock så är ofta begreppet etnicitet starkt sammanhängande med personers yttre, såsom till exempel hudfärg. Därmed är hudfärgsbaserad rasism i arbetslivet en stor del av den diskriminering som sker utifrån diskrimineringsgrunden etnicitet. 

   

  Med orden ”annat liknande förhållande” har man velat fånga in situationer där någon missgynnas utifrån ogrundade föreställningar om ras eller genom svepande hänvisningar till egenskaper kopplade till icke-vita personers utseende eller bakgrund.

   

  Positiv särbehandling för att öka den etniska mångfalden på en arbetsplats är inte tillåten. En annan sak är att språkkunskaper och erfarenhet från andra språk- eller kulturområden kan vara värdefulla meriter för ett arbete. Då är det självklart tillåtet att beakta sådana kunskaper och erfarenheter som en del i kompetensbedömningen.

• Religion eller annan trosuppfattning

  Lagen definierar inte religion eller annan trosuppfattning, men enligt lagens förarbeten åsyftas – förutom de stora världsreligionerna – åskådningar som buddism, ateism och agnosticism.

   

  Rasistiska övertygelser hör inte hit, inte heller etiska eller filosofiska värderingar som inte har samband med religion. Politiska åskådningar omfattas inte heller. En trosuppfattning måste ligga nära det vi benämner religion.

   

  Om ett arbete kräver att en arbetstagare bekänner sig till en viss religion, exempelvis en prästtjänst i ett frikyrkosamfund, finns ett undantag i lagen som gör det möjligt att ta hänsyn till detta. Men det måste handla om ett avgörande yrkeskrav som det är nödvändigt att tillämpa. För andra typer av tjänster som inte har ett självklart samband med religionsutövningen är det inte relevant att ställa motsvarande krav.

• Funktionsnedsättning

  Funktionsnedsättning definieras som varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga till följd av en skada eller en sjukdom som är medfödd, har uppstått efter födelsen eller kan förväntas uppstå.

   

  Ett nyckelord i definitionen är varaktig. En tillfällig eller övergående sjukdom anses inte som funktionsnedsättning. Inte heller förhållandet att en person är bärare av ett sjukdomsanlag. Men när det gäller sjukdomar med ett progressivt förlopp såsom exempelvis multipel skleros eller hiv omfattas dessa av definitionen trots att funktionsnedsättningen förväntas komma längre fram. Astma, diabetes och fetma som diagnosticerats som sjukdom är andra exempel på funktionsnedsättningar.

   

  Om en arbetssökande eller arbetstagare missgynnas därför att arbetsgivaren felaktigt tror att hen har en funktionsnedsättning omfattas detta också av diskrimineringsförbudet.

• Åldersdiskriminering

  Med ålder avses uppnådd levnadslängd. När man i förarbetena resonerat kring ålder är det främst unga människors och den äldre generationens utsatthet och skyddsbehov som diskuterats.

   

  Ålder är den diskrimineringsgrund som ger svagast skydd, eftersom undantagen är ganska omfattande. Det ska fortfarande vara tillåtet att tillämpa åldersgränser för rätt till pensions-, efterlevande- eller invaliditetsförmåner i individuella avtal eller kollektivavtal. Också annan särbehandling till följd av ålder är tillåten, om syftet anses berättigat och det är lämpligt och nödvändigt att ha ett ålderskrav för att nå syftet. Innan ett antal fall prövats i domstol är det svårt att säkert veta vad detta egentligen betyder och hur effektivt skyddet mot åldersdiskriminering är.