Allas klimatkris, men vems omställning? 

Klimatomställningen kräver folkligt stöd, men förvånansvärt få funderar på hur vi ska skapa, mobilisera och värna det stödet. Lisa Pelling har i sin senaste bok träffat några av dem vars stöd kommer att krävas – och intervjuat dem för att ta reda på vad som sägs om klimatkrisen idag.

Likheterna med Lisa Pellings nya bok och hennes förra, Det svenska missnöjet, är flera. Genom att prata med människor utanför “bubblan” av policyprofessionella bosatta i Stockholm, eller kanske Uppsala, får vi en mycket bredare bild av utmaningen och var vi befinner oss. 

Simon Vinge inleder samtalet med en av modern tids kanske största PR-framgångar: British Petrols (BP) lansering av “koldioxid-fotavtrycket”. Genom att satsa några hundra miljoner pund kunde de förvandla en gränsöverskridande, politisk och gemensam fråga till något som du själv kunde räkna på och påverka genom ditt individuella beteende. Under de 20 år som gått har dock utsläppen ökat med en takt som vi inte ens kunde föreställa oss.

Hur märks då denna privatisering av vårt gemensamma ansvar hos de människor som Lisa Pelling möter? Varför har klimatfrågan blivit en polariserande symbolfråga istället för någonting som alla politiska företrädare borde lösa tillsammans så fort det bara går? 

Samtidigt är klimatkrisen tydlig för nästan alla som Lisa Pelling pratar med. Den som bor utanför stadskärnan märker förändringarna på betydligt fler sätt än genom att temperaturen ökar. Hur kan vi tillsammans mobilisera den vilja till förändring och de små glimtar av hopp som finns i hela Sverige? Om det handlar boken och podden.