Alterneringsår rätt tanke men måste utvecklas

Ett alterneringsår är ett steg mot ett mer hållbart arbetsliv. Men det löser inte felmatchningen av utländska akademiker. Gift alterneringsåret med valideringsåret och ge det en egen utredning, skriver förbundets samhällspolitiska chef Ursula Berge.

Idag på DN Debatt presenterar arbetsmarknadsminister Ylva Johansson och vice statsminister Isabella Lövin ett förslag om att införa ett så kallat alterneringsår. Tanken är att en person, mitt i arbetslivet ska kunna ta ledigt för att göra något annat, som personlig utveckling, studier, starta eget eller att prova annat arbete.

Syftet med förslaget är att arbetslivet ska bli mer hållbart. Vi ska bli mindre sjuka av jobbet och kunna arbeta längre. Det är vällovliga syften som är avgörande att föreslå åtgärder för.

Det är dock inte det enda problemet på svensk arbetsmarknad. Det andra är felmatchningen som både skapar en tudelning av arbetsmarknaden och en galopperande ökning av akuta bristyrken med stora vakanser som resultat.

Välbehövt valideringsår

Idag har vi 122 bristyrken i Sverige. För mindre än tio år sedan var de 34. Nästan alla de värsta bristyrkena är akademikeryrken. Är du inrikesfödd med eftergymnasial utbildning har du nästan alltid ett arbete i paritet med din utbildningsnivå. Bland utlandsfödda med eftergymnasial utbildning har bara hälften arbete i paritet med sin utbildningsnivå. Det är avgörande att regeringens förslag också kan lösa det problemet.

För fyra år sedan presenterade vi ett förslag – valideringsår – som byggde på att personer med utländsk utbildning, ofta i bristyrken, och som hade jobb de var överkvalificerade för, skulle kunna få tjänstledigt med en del av sin lön i ersättning för att få sin validera sin utbildning, få möjlighet att komplettera den och kunna göra praktik i det mer kvalificerade yrket. En arbetslös skulle sedan kunna gå in på den vakans som uppstod. Idag bedömer vi att långt över 100 000 personer skulle kunna vara aktuella för en sådan jobbväxling.

Det sämsta med det gamla friåret var att det inte ställde krav på att deltagaren skulle göra något. Låt inte alterneringsåret gå samma öde till mötes, utan vidga ambitionen med förslaget och se till att det löser de två stora problemen på svensk arbetsmarknad samtidigt, både att skapa hållbara jobbkarriärer och bättre matchning.

Gift ihop alterneringsåret med valideringsåret och unna idén en egen utredning!