Bättre hjälp till spelberoende

Sedan ett år tillbaka har socialtjänsten ansvar för att ge stöd och behandling till personer som vill sluta spela om pengar, men få har hittills vänt sig till socialtjänsten för att söka hjälp. Veckans gäst, Eva Samuelsson fil dr i socialt arbete vid Stockholms universitet håller på att ta reda på varför.

Enligt Folkhälsomyndigheten är runt 30 000 personer beroende av att spela om pengar, men det berör så många som 170 000 anhöriga varav många är barn. Personer som är spelberoende är ofta beroende av alkohol, och det är också vanligt att spelberoende lider av psykisk ohälsa. Både hälso- och sjukvården och socialtjänsten behöver bli bättre på att fråga personer som söker för alkoholproblem eller psykisk ohälsa som sömnsvårigheter, depression och ångest hur deras spelvanor ser ut. 

Innan lagändringen erbjöd de flesta kommuner ingen behandling för spelberoende men nu har frågan fått mycket mer uppmärksamhet vilket är bra. Mycket utvecklingsarbete återstår dock menar Eva Samuelsson. Nyckelfrågan är hur bra samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården fungerar. Vem som gör vad är ännu inte tydligt i många delar av landet. 

Intervjuer med spelberoende

I Evas forskningsprojekt har hon intervjuat 40 personer som är spelberoende från högt uppsatta företagsledare till personer som saknar bostad. De beskriver alla väldigt omfattande problem som får stora konsekvenser. Möjligheten att ta sig ur problemen är väldigt olika beroende på vad de har för nätverk och resurser. Där har socialtjänsten en viktig roll i att kunna erbjuda boende och ekonomiskt bistånd förutom behandling, när det behövs. Det största hindret för att söka hjälp är att erkänna för sig själv och andra att man inte kan kontrollera sitt spelande. Eva beskriver också att man är rädd för att bli registrerad och dömd av någon utomstående. Hittills är det bara 5-10% av dem som har problem som har sökt hjälp från socialtjänsten eller hälso- och sjukvården men med lagändringen och mer vettiga behandlingsalternativ så bör den siffran öka. Många vet inte heller vart de ska vända sig trots att all spelreklam innehåller numret till stödlinjen. Kommunernas hemsidor behöver också bli bättre på att beskriva vad man kan få för hjälp.

Spelbolagens roll

De intervjuade personerna irriterar sig precis som alla andra sig på den omfattande spelreklamen. Eva menar att ansvaret för spelens skadeverkningar ligger helt på de enskilda individerna och inte på de bolag som tjänar miljarder på att vi spelar. Spelautomater sätts framförallt ut i områden med hög arbetslöshet, låga inkomster och låg utbildningsnivå för att det är där de ger mest inkomster. När personer försöker spärra sig hos spelbolag kontrar bolagen med gratis spel om man inte spärrar sig. Eva lyfter kommuners möjligheter att begränsa utplacering av spelautomater och att uppmana föreningslivet om att begränsa spel om pengar bland sina medlemmar som exempel på vad kommuner kan göra för att förebygga spelberoende. Eftersom psykisk ohälsa har ett starkt samband med spelberoende är insatser för att förhindra psykisk ohälsa också insatser som förebygger problematiskt spelande.

Var kan man ta reda på mer?

Eva tipsar om Stödlinjens hemsida där det finns en webbutbildning för yrkesverksamma. Där finns också information till den som är orolig över sina spelvanor och för anhöriga. För dem som vill börja arbeta med behandling av spelberoende finns en utbildning på Centrum för psykiatriforskning som hon rekommenderar. Bra information finns också på Folkhälsomyndigheten sida spelprevention.se och på kunskapsguiden.se. För dig som har möjlighet att ta dig till Stockholm ordnar Evas forskningsprojekt en konferens måndagen den 29 april om reglering, prevention och behandling vid spelproblem. Dagen innehåller presentationer och diskussioner om den senaste forskningen och utvecklingen på området.