Belöna arbete istället för rikedom

Rapporterna duggar tätt, och de är entydiga. Den rika världens välstånd bygger på andras fattigdom. Den extrema fattigdomen har minskat, men ännu lever över halva jordens befolkning på mindre än 10 dollar om dagen. En procent äger lika mycket som de andra 99 procenten tillsammans. Ojämlikheten i kombination med vår livsstil får konsekvenser. Aftonbladet rapporterade i veckan om koboltbrytningen, Blodsbatterier.

Kobolt, ”framtidens metall” är en viktig beståndsdel i smarta telefoner och i de laddningsbara batterier som är avgörande för omställningen från fossila bränslen för att klara klimatmålen och hejda klimatförändringarna. Volvo och Tesla konkurrerar hårt med Apple och andra företag om metallen som bryts i Kongo-Kinshasa under fruktansvärda förhållanden med låga löner, tjugofem meter ner i ett litet gruvhål utan skyddsutrustning. Barnarbetet är utbrett.

Schyssta jobb i fokus 

Samtidigt är den nödvändiga omfördelningen är möjlig. Men den kräver insatser av både politiker och företag. Om detta skriver Oxfam i sin senaste rapport ”Reward work, not wealth”, och på DN Debatt. Bitvis skrämmande läsning om ojämlikheten i världen, men också positiv eftersom de har en rad konkreta förslag till regeringar och företagsledningar. 

Betydelsen av schyssta jobb är i fokus för årets rapport. Det är naturligtvis orimligt att stora multinationella företag, eller små företag för den delen, blundar för arbetsrätt och använder sina stora vinster till höga löner för företagsledningar och utdelning till aktieägare istället för till att höja låga löner och förbättra arbetsmiljö för dem som arbetar lokalt.

Med aggressiv skatteplanering och skatteflykt som kan vara både laglig och olaglig läcker de pengar som skulle kunna återinvesteras i de anställdas villkor och löner. Enligt Oxfam så förlorar utvecklingsländerna minst 170 miljarder dollar om året till skatteparadis. En dryg procent av det, 2,2 miljarder hade exempelvis räckt till att öka lönerna till rimlig levnadsnivå för de 2,5 miljoner vietnameser som arbetar i textilindustrin.

Ekonomisk jämlikhet och omfördelning

Flera av Oxfams slutsatser och krav är i ett svenskt sammanhang, med ett system som bygger på starka, självständiga parter inte särskilt kontroversiella. För oss är det ingen kioskvältare att en partsmodell byggd på respekt för varandra skapar både löner som går att leva på, arbetsmiljö som är hälsosam och arbetsfred. Inte heller att jämlika samhällen är starkare och bättre för alla än ojämlika och att graden av ojämlikhet i ett samhälle påverkar hur vi mår både fysiskt och psykiskt. Däremot är det positivt att även stora internationella aktörer, däribland till och med internationella valutafonden, IMF, erkänner värdet av ekonomisk jämlikhet och omfördelning.

Global Deal, ett svenskt initiativ

Den svenska regeringen har som ett av sina viktigaste initiativ lanserat konceptet Global Deal som vänder sig till just regeringar och företagsledningar, och självklart också fackföreningar med syfte att visa på en väg framåt. Arbetstagare måste ha rätt att organisera sig, ha rätt till ett schysst jobb med en schysst lön och det är något som företaget tjänar på.

Däremot har den svenska regeringen inte klarat av att fullt ut kräva att svenska företag öppet och transparent redovisar land för land, som OECD föreslog redan 2013, var de tjänar sina pengar och var de betalar skatt, vilket är en viktig del i arbetet med att motverka skatteflykt och skatteparadis. Att få företag att faktiskt betala skatt i det land de är verksamma är nödvändigt för att ge länder möjlighet att bygga välfärd med exempelvis skolor, hälsovård och infrastruktur.

Fackliga rättigheter hotade

Men i ett globalt sammanhang är Oxfams krav tyvärr inte självklara. Inte ens i närheten. Trots FN:s Agenda 2030, och ILO:s konventioner. Skatteflykt från både rika och fattiga länder ökar i omfattning. Vi vet också att det har blivit svårare för fackliga organisationer på många platser i världen. Fackliga företrädare fängslas och avrättas. Fackliga medlemmar bli avskedade och svartlistade.  ITUC:s Global Rights Index för 2017 som visar hur fackliga rättigheter kränkts runt om i världen ger en bitvis sorglig bild. Länder som befinner sig i krig och konflikt finns förstås på listan, länder på den arabiska halvön, som Saudiarabien och Qatar toppar tillsammans med bland annat Zimbabwe och Nigeria.

Det är länder där svenska företag är verksamma. Det räcker inte med vaga överenskommelser, det är dags för bindande avtal och svenska företag ska stödja fackligt engagemang, bildandet av fackföreningar och stödja kollektivavtalsförhandlingar liksom att stödja kvinnor och jämställdhet på arbetsplatserna. 

Maria Östberg Svanelind
Internationell sekreterare