Diskriminerande att kräva hälsning genom handskakning

Vi har många normer i vårt samhälle och en av dessa är att skaka hand med personer i olika sammanhang, särskilt när man träffas för första gången eller i mer formella sammanhang. Enligt en av flera förklaringar var det från början en fredsgest. Genom att visa och erbjuda handen gjorde man klart att man inte var beväpnad och därmed inte kunde eller ville vålla skada. Förr i tiden bugade männen och kvinnorna neg när de hälsade. 

Tiderna förändras och denna sed är nu borta vilket många av oss inte är ledsna för. De flesta av oss är numera så vana vid att skaka hand att det till och med kan upplevas som obehagligt och kränkande att sträcka fram sin hand utan att få handhälsningen besvarad. Men borde det inte vara möjligt att hälsa på olika sätt under förutsättning att man visar respekt för den man hälsar på? Andemeningen är ändå den samma som en handskakning.

Handen mot hjärtat

För ett par veckor sedan kom en mycket intressant dom från Arbetsdomstolen, AD 2018 nr 51. Den handlar om en muslimsk kvinna som sökte jobb som så kallad interntolk på ett tolkföretag i Uppsala. En interntolk utför sitt uppdrag huvudsakligen via telefon eller videolänk. Kvinnan kallades till intervju och när hon skulle hälsa på en av de manliga cheferna tog hon inte emot hans framsträckta hand. I stället hälsade hon genom att lägga sin egna hand mot hjärtat och förklarade att det berodde på att hon var muslim. Chefen tog mycket illa upp och avbröt intervjun och därmed rekryteringen.

Eftersom kvinnan inte var medlem i något fackförbund vände hon sig till Diskrimineringsombudsmannen (DO) som utredde hennes ärende. I utredningen hänvisade tolkföretaget till sin policy innebärande att de inte accepterar att deras anställda behandlar personer olika på grund av kön och därför inte tillåter sina anställda att vägra ta i hand på grund av kön. DO ansåg att kvinnan diskriminerats på grund av sin religion när hon nekades jobb och drev ärendet till Arbetsdomstolen. 

Är handhälsningen så viktig att en person kan vägras jobb för att hen vägrar hälsa genom att ta i hand? Domstolen tyckte inte det och konstaterade att vi har religionsfrihet i Sverige och att en vägran att ta personer av motsatt kön i hand är en sådan religiös manifestation som skyddas av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. 

Jämställdhet eller religionsfrihet?

Religionsfriheten skyddar enskildas rätt att både ha och inte ha en religiös övertygelse. Rätten att utöva sin religion är inte absolut och oinskränkt och det sätt på vilket den utövas påverkar andra. Ytterst är det statens uppgift att på ett så neutralt och opartiskt sätt som möjligt säkerställa att balansen mellan olika gruppers intressen är bra. I detta fall bestod de olika intressena av jämställdheten mellan kvinnor och män samt religionsfriheten. 

En arbetsgivare har rätt att kräva att en arbetstagare ska respektera jämställdhet. Men innebär det faktum att en person inte kan ta andra av motsatt kön i hand att hen inte kommer fungera på en jämställd arbetsplats? Domstolen ansåg inte att så var fallet och menar att det hade varit på sin plats att chefen hade frågat kvinnan lite mer om vad hennes religiöst betingade agerande skulle innebära vid en eventuell anställning. 

Att inte vilja ta i hand innebär alltså inte per automatik att en person kommer agera på ett sätt som innebär hinder eller svårigheter i arbetet eller för verksamheten. Det innebär bara att personen inte vill ta andra av motsatt kön i hand, inget mer än just det. Tolkföretagets policy ansågs därför inte var acceptabel och den utestänger till och med personer från arbetsmarknaden. Domstolen ansåg att företaget gjort sig skyldig till indirekt diskriminering och fick därför betala diskrimineringsersättning till kvinnan. En bedömning har gjorts av detta enskilda fall så som är brukligt vid dömande. I ett par tidigare domar, som också handlat om handskakning, har domstolen mest fört resonemang kring bristande bevisning och de har därför inte varit lika klargörande som denna.

Ok att inte skaka hand

De slutsatser vi kan dra är att arbetsgivare alltså inte kan kräva av anställda att de ska hälsa på ett visst sätt. Arbetsgivare kan däremot kräva att de anställda ska behandla kollegor lika såsom att hälsa på män och kvinnor på samma sätt. Det är dock helt i sin ordning att hälsa på dem på andra sätt än att skaka hand. Det kan konstateras att det inte är lätt detta och att Arbetsdomstolen, med de normkritiska glasögonen på nästippen, har fört ett väl övervägt resonemang och lyckats hålla tungan rätt i mun. 

Nu inför valet har partiledarna uppmärksammat handskakningsdomen och resonerat kring behovet av att se över diskrimineringslagen då de inte verkar ställa sig bakom Arbetsdomstolens slutsats. Diskrimineringslagen är en väl avvägd lag som har sin grund i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. Ändamålet med lagen är att motverka diskriminering och skydda vissa utsatta grupper. Detta är en mycket komplex fråga och vi vill därför uppmana politikerna till stor försiktighet och utredning innan någon ändring föreslås.