Höga krav i upphandling hindrar inkludering

Sodexo är en av de största tjänsteleverantörerna till offentlig sektor inom områden som lokalvård, måltidstjänster och hjälpmedelsservice, med kunder som bland annat Stockholms stad, Region Östergötland, Gävle kommun och Region Stockholm. Företaget ser en väg som skulle gynna både de egna affärerna och den större samhällsnyttan. Om de höga kvalitetskraven i offentliga upphandlingar kunde formuleras på ett annat sätt, skulle långt fler kunna ta klivet in på arbetsmarknaden, enligt Karin Vierma.
–  Det är inte lagen (LOU) det är fel på, utan tillämpningen av den på flera håll.

Höga krav sätter stopp för internutbildning

I Sodexos fall handlar det om olika kommuner och regioner runt om i landet som ibland tillämpar lagen på ett hindrande sätt. Inom vissa yrkeskategorier, som lokalvård, ställs exempelvis krav på att samtliga anställda ska ha yrkesutbildning och erfarenhet redan från anställningens början. Samtidigt finns det ingen adekvat inriktning på gymnasiet och hela branschen är beroende av att utbildning sker på arbetsplatsen.
– Vår erfarenhet är att de flesta gör ett mycket bra jobb efter avslutad internutbildning, säger Karin Vierma.

Men på grund de höga grundkraven i upphandlingen redan vid kontraktets start, kan inte Sodexo anställa de personer som skulle kunna utbildas på företaget.

– Det blir ett moment 22. Vi missar många duktiga kandidater och de missar möjligheten att få ett jobb.

Hur är det möjligt att anställa outbildade personer utan att kvaliteten blir sämre? Enligt Karin Vierma finns det flera sätt.
– Istället för kravställning på individerna, skulle uppdragsgivare kunna ställa krav på önskat resultat. Det ligger i vårt eget intresse också och det vill vi gärna ta ansvar för.

”En win-win-situation”

Kort sammanfattat skulle till exempel golv och väggar bli lika rena, även om personerna som utför arbetet inte alltid börjar med yrkescertifikat i handen. De som saknar utbildning kan istället ha yrkeskunniga kolleger vid sin sida, förklarar Karin Vierma.
– Det är klart att det finns utmaningar. Vi kan inte bara ha personer som är nya i ett yrke överallt, utan i team tillsammans med mer erfaren personal. Det finns även en utvecklingstrappa. Man kanske börjar på en avgränsad del och sedan utvecklas.

De nya skulle kunna få handledning och få yrkescertifikat efter en period av utbildning på arbetsplatsen.

Är det värt det för er?

– Ja, vi har ju fortfarande problemet med att det inte finns tillgängliga utbildade medarbetare på marknaden. Det finns flera genomgångsyrken, där personalen inte stannar hela arbetslivet.

Utöver funktionskrav på tjänsterna skulle offentliga aktörer även kunna ställa högre sociala krav eller så kallade sysselsättningskrav i upphandlingar, enligt Karin Vierma. Att anställa personer långt från arbetsmarknaden skulle kunna bli ett plus i kanten, i konkurrensen om uppdragen.
– Vi skulle kunna få det som krav, att anställa och utbilda ett antal personer i varje kontraktsperiod. Det skulle vara win-win för både oss, den arbetssökande, våra uppdragsgivare och samhället i stort. Om det är en kommun som upphandlar är de ju på högre nivå också ansvariga för försörjningsstöd till personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, säger Karin Vierma.

”Krav ska inte ställas slentrianmässigt”

Upphandlingsmyndigheten uppmanar också aktörer inom offentlig sektor att se över sina krav i upphandlingar. Myndigheten har inte fått signaler om de höga kraven skulle utgöra ett problem, mer än att det då och då kommer frågor till deras ”frågeservice” från leverantörer om att upphandlande myndigheter ställer för höga krav.
– Det är viktigt att fundera över vilka krav man ställer. Blir de för höga kan man också utesluta mindre företag från konkurrensen, vilket vi inte heller vill ska ske.

Ibland är det motiverat med högt ställda krav, men de ska inte ställas slentrianmässigt, genom att till exempel klistra in krav från senaste upphandlingen, säger Ellionor Triay Strömvall, Upphandlingsmyndigheten.

Myndigheten förespråkar så kallade ”funktionskrav” i upphandlingar, vilket är i linje med Sodexos önskemål, och handlar om att fokusera på kvaliteten på tjänsternas utförande.

– Det är bättre att ställa krav på resultatet och inte så mycket på hur tjänsterna utförs. Den delen kan man lämna över till företagen som har expertkompetensen.

Varför görs inte det mer, om det nu både gynnar offentlig sektor och företagen?

– Funktionskrav kan vara svårare att följa upp och utvärdera. Det är viktigt att som upphandlare i förväg ha tänkt igenom hur anbuden ska bedömas och vilka bevis som ska lämnas in.

Både Upphandlingsmyndigheten och Sodexo ser kompetensbrist och hög arbetsbelastning som primära skäl till att det blir en slentrianmässighet i kravställandet i vissa fall leder till onödigt höga krav.
– Det finns många som är rädda för att inte följa lagen. Vissa upphandlare är ensamma ute i en kommun någonstans, kanske på en halv tjänst. Då sitter man inte och formulerar smarta funktionskrav i olika upphandlingar, säger Ellionor Triay Strömvall.

Upphandlande myndigheter är fria att ställa vilka krav de själva önskar i en upphandling. Men det finns fem grundläggande principer att beakta, varav proportionalitetsprincipen är en. Sker städningen på ett äldreboende kan det vara bra med krav på svenskkunskaper för personalen. Men sker det på ett kontor, eller sena kvällar och nätter, då ska det inte behöva vara ett krav, enligt Ellionor Triay Strömvall.

Vad kan Upphandlingsmyndigheten göra för kraven som ställs ska bli mer rimliga?

– Vi är ute och pratar om funktionskrav så mycket vi kan. Vi har också mycket information och stöd hos oss om hur sådana funktionskrav kan formuleras.

Sedan behövs det också att fler upphandlare anställs, och att tex kommuner inser även på högre politisk nivå hur mycket som kan göras på upphandlingsområdet, säger Ellionor Triay Strömvall.

Att öka inkludering och integration med hjälp av LOU kan ske på flera sätt, poängterar Ellionor Triay Strömvall.

Sedan 2017 är till exempel tillgänglighet ett ska-krav enligt LOU för varor och tjänster som ska användas av fysiska personer. Arbetet som utförs och levereras ska alltså vara tillgängligt för personer med funktionsnedsättning.
– Det är en jättebra lag, men många har tyvärr missat den skärpningen som har gjorts om tillgänglighet – från ”bör” till ”ska”. Och de upphandlare som uppmärksammat den och vill följa lagen har svårt att hitta leverantörer.

När Upphandlingsmyndigheten själva upphandlade tjänster enligt nya lagen stötte de på patrull. De hade med följande formulering: ”för att all städpersonal, oavsett funktionsförmåga, ska kunna utföra städtjänsten måste det finnas tillgänglig information om städmetoder, ergonomi och hur städkemikalier ska användas korrekt. Tillgänglig information innebär ett tillgängligt språk och att information ska finnas i olika format.” Om leverantörerna beskrev hur de gör informationen tillgänglig för alla medarbetare på ett tydligt sätt fick de pluspoäng i utvärderingen.
–  Men det var inte någon leverantör som fick pluspoäng. På det ser vi att marknaden inte är redo. Vi jobbar på att informera upphandlare att de behöver ställa krav på tillgänglighet och på att leverantörerna måste uppmärksamma det. Då kommer marknaden börja leverera, säger Ellionor Triay Strömvall.

Text: Enikö Arnell-Szurkos

Det här är första artikeln av två på temat LOU, Lagen om offentlig upphandling, kopplat till UUA/inkludering. I nästa artikel intervjuas Akademikerförbundet SSR:s förbundsordförande och representant för SKR i ämnet. Vad kan fack och arbetsgivare bidra med i frågan?
Har du kommentar eller input, välkommen att mejla Enikö Arnell-Szurkos, frilansjournalist, på eniko@enitime.se