Längre straff – men sen då?

Lika eniga som alla partier är om att det behövs längre straff, lika eniga är kriminologer om att längre straff varken minskar kriminaliteten eller ökar tryggheten (se till exempel sex kriminologers debattartikel i Magasinet Paragraf). Kriminalvården har länge haft en utveckling där färre och färre personer avtjänar straff i fängelse. Från 50 procent av alla dömda 2006 till 40 procent 2014. Istället har de flesta dömts till en påföljd som innebär kontakt med frivården. Effekten av att flera straff skärpts under de senaste åren visar sig nu i form av ökat antal intagna på fängelser och Kriminalvården förbereder sig för utökning av antalet platser.

Vad innehåller straffen?

Kriminalvårdens resultat ser bättre och bättre ut – färre av dem som avtjänat ett straff återfaller i kriminalitet än tidigare. Samtidigt varnar så väl Akademikerförbundet SSR:s medlemmar på myndigheten som Generaldirektör Nils Öberg för ökningen av korta fängelsestraff: ”Under tre månader på anstalt är det svårt att motivera en person till förändring. Den intagne kan välja bort att arbeta med sitt beteende. Ett år där man måste träffa en frivårdsinspektör flera gånger i månaden för att prata om sitt kriminella beteende är ofta mer ingripande och ger bättre resultat” sa Nils Öberg vid ett möte med Akademikerförbundet SSR i juni.

Kriminalvårdens chefsjurist Elisabeth Lager var inne på samma linje på seminariet Fler i fängelse - och sen då? som myndigheten ordnade i februari: ”Det räcker inte att prata om längre straff. Vi måste prata om innehållet i straffen också. De flesta fängelsestraff är ganska korta och vi hinner inte jobba så mycket med individen. Då kan det vara bättre med en frivårdspåföljd. Vi kanske måste jobba mer för att allmänheten ska köpa att frivårdspåföljderna är ingripande, och i många fall fungerar bättre än fängelse.”

Nu är det ju inte bara allmänheten som behöver köpa att frivård kan fungera bättre än fängelse utan i högsta grad får rikspolitiker. Kanske ger ordet ”fri” i frivård fel associationer? Varken fri eller vård låter ju som något straff. Är det därför som det är så svårt att sälja in?

Går bättre för villkorligt dömda

I debatten om lag och ordning saknas inte bara innehållet i de långa straffen utan också vad som händer efteråt. Ju längre man är borta från samhället desto svårare kan det också vara att komma tillbaka till ett liv utanför murarna. En studie från Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet visar att det går bättre på arbetsmarknaden för unga män som döms till villkorlig dom eller skyddstillsyn än för dem som döms till fängelse bland annat för att de i lägre grad fortsätter att begå brott. Ännu ett exempel på att andra påföljder än fängelse är att föredra.

Kriminalvården måste få fortsätta att arbeta med beforskade behandlingsprogram inriktade på att förändra kriminellt beteende, våld och beroendeproblematik, oavsett om det sker på anstalt eller inom frivården. Men myndigheten måste också öka andelen personer som har en högskoleutbildning med inriktning mot socialt arbete, beteendevetenskap och socialpedagogik bland dem som håller i programmen. Inom frivården är högskoleutbildning ett krav medan det räcker med gymnasiekompetens på anstalt.

Om syftet med straffdebatten är att minska kriminaliteten måste de som arbetar med straffade personer så väl som forskare och de som lämnat ett kriminellt liv bakom sig att involveras i utformningen av en kriminalvård som gör att färre återfaller. Men det är en mer komplex fråga än att kräva längre straff.