Måste du vara idealist för att jobba i ideell sektor?

Fyra positiva personer i en trappa. De ser starka ut.
Akademikerbloggen

Civilsamhället och dess organisationer sysselsätter många av förbundets medlemmar. Intuitivt är det lätt att förstå varför många attraheras av sektorn. Samhällsvetare i stort är engagerade medarbetare med en stor vilja att påverka samhället omkring oss, att skapa hållbar förändring. Det engagemanget parat med den akademiska kompetensen är en stark och viktig förbättringskraft i samhället.

Vi menar dock att arbetsgivarna i den ideella sektorn behöver uppmärksamma detta i högre utsträckning. I alltför hög grad står våra medlemmar med otrygga anställningar (ofta visstid, vikariat, projektanställningar, ibland även deltidstjänster), löner som inte motsvarar deras kompetens och otillräckliga karriärvägar. 

Engagemang ska inte vara lika med gratisarbete

I veckan träffade jag en medlem på en ideell organisation som berättade om hur låga löneökningar på hens arbetsplats motiverats med att ”man inte jobbar för pengarna” där. Dessutom uppmanades medarbetarna att delta i den ideella verksamheten som kompetensutveckling men utan att få betalt för den tiden. En stilla undran från min sida är varför man inte ska få betalt för sitt arbete bara för att man är anställd hos en ideell organisation? Är inte lön för mödan själva anledningen till att man väljer att erbjuda sin kompetens och kunskap till en arbetsgivare? 

Här behövs en mer proaktiv lönepolitik där medarbetarna värderas ordentligt för sin kompetens och där löneprocesserna är transparenta utifrån väl kända lönekriterier. Att organisationer har tajta budgetramar får aldrig vara en ursäkt för att inte genomföra en ordentlig process med välmotiverade lönepåslag. Vi kan heller inte acceptera att ansvaret för att bekosta kompetensutveckling i sitt arbete ska ligga hos den enskilda medarbetaren.

En annan aspekt av det hela är också att en vettig lönesättning är ett medel för arbetsgivaren att rekrytera och behålla kompetent personal. För att få största möjliga effekt av medlemmarnas pengar är det otroligt viktigt att man kan attrahera rätt kompetens till sektorn. Ska man som medarbetare behöva gå ner i lön med 10–20 000 kronor per månad riskerar sektorn att tappa den kompetensen istället. Siffror ur förbundets kampanj #stoppakompetensflykten visar att det kostar 340 000 kronor att anställa en ny person, och då är inte produktionsbortfall och eventuella vikarier eller hyrpersonal ens inräknade. Medlemsorganisationer som noggrant behöver överväga hur de använder sina pengar har alltså mycket att tjäna på att redan från början jobba smart med de här frågorna.

Mer kompetens i arbetsmiljöfrågor behövs

Ett annat utbrett problem i ideell sektor är arbetsmiljö. Många organisationer i civilsamhället är små. Enligt uppgifter från hemsidan civsam.se som tagits fram av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) finns 145 000 ideella föreningar i Sverige och endast 2 procent av dessa har minst 20 anställda. Två tredjedelar har inga anställda överhuvudtaget. 

För det första

Häri finns framförallt två bekymmer. Det första är att arbetsmiljöproblem som mobbning, trakasserier och diskriminering kan få oerhört negativa konsekvenser i små organisationer där medarbetarna ofta sitter tätt inpå varandra. Små organisationer har inte samma möjligheter att göra organisatoriska förändringar i den typen av lägen. Därför behöver de ideella arbetsgivarna vara oerhört noggranna när det gäller sitt arbetsmiljöansvar och samverka med facken. Vi kan inte acceptera att kompetenta medarbetare lämnar sektorn på grund av dålig organisatorisk och social arbetsmiljö. 

För det andra

Det andra bekymret hänger tätt ihop med det första, nämligen att det ofta saknas kompetens och kunskap om arbetsgivaransvaret. I början av april träffade jag en medarbetare på MUCF som berättade att en stor svårighet i arbetet med civilsamhällesorganisationerna var att de skulle göra rätt för sig som arbetsgivare. Dels handlade det om större noggrannhet med att betala in skatter och sociala avgifter, men ett annat problem var att man brast i ansvaret för de anställdas arbetsmiljö. Det är kanske inte så konstigt heller. Om många organisationer helt saknar anställda så är det förståeligt att kunskap om arbetsgivaransvaret saknas, särskilt om detta ska hanteras av en ideellt arbetande styrelse. Som facklig part har vi givetvis ett ansvar här, dels för att trycka på för bättre villkor och för att arbetsgivarna ska förstå sitt ansvar, men också att jobba tillsammans med arbetsgivarna för att identifiera och åtgärda bristerna i sektorn.

Det ska inte behöva vara ett kall att jobba i ideell sektor

Vi förstår att medlemsorganisationer sällan har förutsättningar att vara löneledande, det kanske inte heller är önskvärt. Samtidigt måste vi komma bort från bilden att man ska jobba där för att det är ett kall. En sak ska vi ha klart för oss: bara för att man arbetar i ideell sektor ska man inte behöva vara idealist. Det är hög tid för alla akademiker i sektorn att få ordentligt betalt för sin kompetens och en dräglig arbetsmiljö. Jag är helt övertygad om att det är nyckeln för att upprätthålla det fantastiska engagemang vi har i vårt stora civilsamhälle!