Regeringen försöker skapa en ny agenda

Vad tänkte du när du såg Mats Perssons debattartikel i Svenska Dagbladet 9 april där han ville dra ner på fristående kurser och tydligt styra pengar till några få utvalda utbildningar?

- Jag blev upprörd. Den visade på en misstro mot lärare och studenter att vi inte skulle ha någon möjlighet att bedöma vad samhället har för behov. Det är dessutom en idé från 1970- och 80-talet då det var stark statlig styrning av högre utbildning. Det har vi lämnat bakom oss för att det inte fungerade, inleder Jacob Färnert.

Vad är egentligen sant om fristående kurser? Har de blivit en allt större del av högre utbildning som utbildningsministern hävdar?

- Det här är ju lätt att kolla. Det totala antalet platser på fristående kurser har minskat under perioden, både i antal och andel. Det stämmer inte heller när utbildningsministern ställer fristående kurser mot kvalitet. Det finns inget samband. Det blir en felaktig historieskrivning.

Hur ska man förstå regeringens syn på fristående kurser och distansutbildningar?

- Jag tror att man försöker skapa en annan agenda. Man vill göra en förflyttning från humaniora och samhällsvetenskap till STEM-utbildningar (Science, Technology, Engineering and Maths) som är trendigt och ligger nära den politiska agendan just nu. Det är mer en sådan signalering man vill göra. Men det är väldigt olyckligt att man vill dra med sig fristående kurser och distanskurser i det här.

- Enligt SULF saknas det minst sju miljarder kronor till högre utbildning om resurserna skulle vara lika stora idag som det var tänkt när det här anslagssystemet infördes. Uppenbarligen finns inte de pengarna för högskolepolitiken, utan de ska läggas på stridsvagnar och polisbilar i stället. Men regeringen vill uppenbarligen ändå agera på det här området, fastän det inte finns medel, fortsätter Jacob Färnert.

Hur ska vi förstå den här politiska detaljstyrningen i förhållande till akademisk frihet?

- Det finns en vetenskaplig definition av akademisk frihet. Det är forskningens och utbildningens frihet och lärosätenas rätt till självstyre. Allt för ofta fokuseras det enbart på forskning. Men akademisk frihet är mycket större och mer komplext. Hur ska det vara armslängds avstånd mellan vetenskapen och politiken? Det är väl ändå rimligt att tänka sig.

Vi har ju en liberal utbildningsminister. Hur ska vi förstå det här utifrån den ideologin?

- I en liberal demokrati ska man såklart ha akademisk frihet. För mig blir det väldigt svårt att förstå hur man kan vara liberal och samtidigt förespråka en centralstyrning. I stället för att studenterna ska få välja vad de ska läsa, så ska centrala byråkrater göra en bedömning av vem som ska läsa vad. Jag förstår inte hur det här går ihop i en liberal ideologi, avslutar Jacob Färnert.

Det och massor om lärarledd tid, genomströmning, anslagssystemet och kurser för livslångt lärande kan du höra i veckans Samhällsvetarpodden där Ursula Berge ställer frågorna för Akademikerförbundet SSR.