DN Debatt Repliker. ”Låt alltid två socionomer utreda om barn ska omhändertas”

REPLIK DN DEBATT 20/6.

På DN Debatt skriver biträdande juristen Carl Matz att det finns problem i både lag och tillämpning vid tvångsvård av barn och de därför riskerar att omhändertas på felaktiga grunder. Han kräver att en utredning ser över rättssäkerheten och att socialtjänsten får större resurser och mer juridisk expertis.

Akademikerförbundet SSR organiserar en majoritet av de socionomer som arbetar med att skydda barn som far eller riskerar att fara illa. Vi välkomnar förslaget om mer resurser, men delar inte bilden av bakomliggande problem.

Ska vi tala om vad som går fel är det viktigt att lägga alla fakta på bordet:

1. Rättssäkerhet och dokumentation är bra, men en förutsättning för socialt arbete är handlingsutrymme och tid för klienten. Ju snävare och hårdare styrd en socialsekreterare är, desto mindre tid och möjligheter finns det att möta barnen och barnens behov. Vi som jurister behöver ständigt ställa frågor till socialsekreterarna. Var går gränsen? Hur ser vi till att inte detaljstyra så hårt att vi missar syftet med lagen, så att reglerna hjälper och inte stjälper professionens arbete.
2. Det är politiker i socialnämnden som fattar beslut om att tvångsomhänderta barn. Socialsekreterare har som profession med sin unika utbildning och kompetens en oerhört viktig roll att fylla och står bakom utredning och bedömning som ligger till grund för besluten. Men själva beslutet fattas alltså av politiker. Därmed faller också det formella ansvaret för utredning, bedömning och beslut på socialnämnden. Vi vill att både socialtjänsten och socialnämnden utgår från vetenskap och beprövad erfarenhet.
3. Tvångsvård av barn är de svåraste ärendena inom välfärden. Här är det inte frågan om svart eller vitt eller ett test som visar positivt eller negativt. Som regel är det komplexa ärenden. Konsekvensen av besluten är oerhörda och genererar många känslor bland föräldrar och allmänhet, vilket är fullt förståeligt. Motsvarande följer när besluten är de motsatta, när socialnämnden inte ingriper och det med facit i hand går att konstatera att barnet utsatts för vanvård eller hamnat snett. Och poängen är just den – det finns inget facit vid tidpunkten för beslut, inte ens i efterhand. Det går inte att förutspå vad som hade hänt om beslutet varit det motsatta.

Avslutningsvis är det inte jurister som har kunskapen och kompetensen att bedöma barns behov, motivera föräldrar och barn att ta emot stöd och hjälp eller att genomföra de svåra samtalen. Den kunskapen och kompetensen är det socionomer som har.

Låt de vara de proffs de är på sitt arbete och se till att underlätta jobbet genom att de alltid är två handläggare i tvångsvårdsärenden och ge dem befogenhet och förutsättningar att göra bedömningar utifrån kunskap och kompetens.

Monica Engström, socialrättsjurist på Akademikerförbundet SSR