Hur är det att vara beteendevetare i företagshälsovården?

Vad innebär ditt arbete som beteendevetare inom företagshälsovården?

Som beteendevetare i företagshälsovården arbetar jag med både individärenden och organisationsuppdrag. Grunden i jobbet är det vi kallar för stödsamtal. Det är allt ifrån kortare insatser på ett par samtal, ofta lite mer förebyggande, till långa rehabprocesser som kan sträcka sig över år, och så allt däremellan.

I stödsamtalen möter jag alla slags människor i alla slags yrken, och många olika slags anledningar till varför man behöver stöd – oftast handlar det om stress och stressjukdomar men det kan också handla om skilsmässa, konflikter, att man har barn eller anhöriga med svåra sjukdomar, ångest eller depression. Eller personer som varit med om arbetsplatsolyckor, eller är utsatta för mobbing eller kränkningar.

Sedan tillkommer alla organisationsuppdrag. Jag jobbar med föreläsningar och workshoppar framför allt om stress och återhämtning, sömn, skiftarbete, hållbart arbetsliv. Andra organisationsuppdrag jag gör kan vara olika konfliktärenden, gruppsamtal eller chefshandledning. Sedan gör jag en del kartläggningar av social och organisatorisk arbetsmiljö, ibland riskbedömningar och handlingsplaner.

Jag upplever att det finns många möjligheter att både specialisera sig och bredda sig – lite utifrån sina egna intressen och kunskaper. Så det är varierande och i mitt tycke något av det roligaste man kan göra, och otroligt meningsfullt!

Hur samarbetar du med andra professioner inom företagshälsovården, som läkare, sjuksköterskor och ergonomer?

På min arbetsplats ingår jag som beteendevetare i den så kallade ”PBO-gruppen” (psykologer och beteendevetare) och vi arbetar ganska nära varandra. I större organisationsuppdrag brukar vi vara två konsulter, både för att värna om vår egen arbetsmiljö och för kundens skull. Vi har också seminarier och handledning tillsammans i vår yrkesgrupp. I övrigt har vi kundteam för de större kunderna och där ingår flera olika yrkeskategorier; företagssköterskor, fysioterapeut, läkare, rehabsamordnare.

Men framför allt, och dagligen, samarbetar vi i team i rehabärenden, och då samarbetar jag med läkare och rehabsamordnare. Jag tycker att det är gott att vara fler, framför allt i de längre och mer komplicerade ärendena. Vi kan stötta varandra, jobba åt samma håll med den anställde och dessutom hjälpa arbetsgivaren mer i och med våra olika ingångar i ärendet. Att kunna jobba både med individen och organisationen, och tillsammans med flera professioner, ger ju synergieffekter.

Vilka verktyg och metoder använder du för att bedöma och förbättra arbetsmiljön och medarbetarnas hälsa?

Jag är KBT-terapeut, så det tankesättet är grunden i mitt arbete. I enskilda samtal när det handlar om stressrelaterade problem använder jag ofta KEDS (Karolinska Exhaustion Disorder Scale). I organisationsuppdrag utgår jag från arbetsmiljöföreskrifterna, de man kallar OSA:n och SAM. Till exempel i kartläggningar av den sociala och organisatoriska arbetsmiljön gör vi längre intervjuer baserade på arbetsmiljöföreskrifterna om den sociala och organisatoriska arbetsmiljön. För mig är det en trygghet att vara påläst om arbetsmiljö, både vad som står i föreskrifterna och om senaste forskning om arbetsmiljö och om stress och återhämtning.

Vad tycker du är mest givande med ditt arbete?

Givetvis att kunna göra skillnad, att få den andre att må bättre. Och jag har som mission att sprida att jobba hållbart. Vi ska ju arbeta i många år och i det höga tempo vi lever i idag på både arbetet och fritiden med ständig tillgänglighet, uppkoppling, med höga kravbilder och med samhällsnormer om prestation – behövs enligt mig en motvikt för att få balans.

Återhämtning, mindfulness och meditation och ett medvetet förhållningssätt till olika krav och att utmana och förhålla sig kritiskt till olika föreställningar som skapar onödig press kan vara den motvikten. Jag kan bidra med att hjälpa mina medmänniskor att skapa hållbarhet, balans och reflektion. Det låter kanske lite högstämt, men jag menar att det är nödvändigt.

Och att arbeta i företagshälsovården ger mig större möjligheter eftersom jag inte bara jobbar med individen utan även samarbetar med chefer/arbetsgivare och kan stötta också dem till att skapa en arbetsmiljö som främjar hälsa och förebygger stressproblematik. Men visst, det är inte alltid så enkelt i verkligheten, ibland möter man organisationer där det inte riktigt är möjligt att nå fram.

Vilka förändringar eller trender ser du inom företagshälsovården som påverkar ditt arbete?

Vi är ju en spegel av det som händer i samhället. Under pandemin var det många som mådde dåligt av att jobba hemifrån, blev isolerade, tappade kontakt med arbetskamrater och chef, vi såg även en ökning av alkoholärenden. Nu möter jag många som mår dåligt i de öppna kontorslandskapen med höga ljudvolymer och mycket störningar, rotlöshet i att inte ha en egen plats, svårt att hitta sina arbetskamrater. Att vi lever i en digitaliserad värld med ständig nåbarhet, ständig distraktion utan pauser märks också i problembilden för de som kommer. Och inte minst krig i omvärlden som gör att många mår dåligt, man har vänner och familj i krigsdrabbade områden och drabbas av oro och sorg.

Jag i mitt arbete möter alla slags människor, i alla slags branscher och alla olika slags yrkeskategorier som finns – det är som ett tvärsnitt av samhället. Det är en så tydlig spegel av hur vårt samhälle ser ut.

Finns det något särskilt du skulle vilja förändra eller förbättra?

Jag skulle önska att vi i företagshälsovården skulle komma in mycket tidigare, ofta ringer man oss när skadan ”redan är skedd”, när någon mår dåligt eller det är konflikter. Vi kan göra så oändligt mycket mer och det är både roligare och mer effektivt att jobba främjande för en god arbetsmiljö. Att man jobbar hållbart med ledarskap, samarbete, det systematiska arbetsmiljöarbetet eller att arbeta med sin kultur och jargong. Min erfarenhet är att vi är både kunniga och erfarna och skulle kunna göra ännu mer nytta.

Och jag skulle även önska att det fanns ett mycket mer strukturerat samarbete med primärvården. Något av det svåraste är just när människor kommer i kläm mellan oss och sjukvården, när de behöver remitteras ut men mottagaren inte tar emot dem. Det orsakar så mycket onödigt lidande.

Kan du beskriva några av de vanligaste utmaningarna du stöter på i ditt arbete?

Det som är speciellt med företagshälsovården är att vi alltid jobbar i en slags ”treenighet”, det vill säga jag som behandlare, klienten/den anställde och chef/arbetsgivare. Det ställer ibland krav på smidighet, man hamnar ibland i kläm. Och man behöver ha koll på att man har samtycke till återkopplingar så att man inte bryter sekretess.  Å andra sidan är det ju just den här tre-parten som gör att man kan åstadkomma förändringar – när alla vill åt samma håll.

Vilka råd skulle du ge till någon som överväger att börja arbeta inom ditt yrkesområde?

Att jobba som beteendevetare i företagshälsovården är ett roligt arbete, det är mycket energi och det är intensivt, så det behöver man gilla. Man behöver kunna jobba självständigt, och vara hyfsat orädd. Jag skulle rekommendera att man läser på om arbetsmiljö och stressrelaterade sjukdomar, har en grundläggande samtalsutbildning och en rejäl portion nyfikenhet och det skadar heller inte med lite livserfarenhet.

Eva-Lotta Frid jobbar som beteendevetare på Falck företagshälsovård i Malmö sedan 2018. Hon är KBT steg 1-terapeut och mindfulnessinstruktör MBSR (mindfulness based stress reduction).