Debatt: Offentliganställda har rätt att prata med medierna

Ordföranden för Akademikerförbundet SSR och Jounalistförbundet

I en debattartikel i tidningen Dagens Samhälle skriver Akademikerförbundet SSR tillsammans med Journalistförbundet om offentliganställdas rätt att prata med media. ”Vi vet att det var du som pratade med tidningen”. ”Ni ska inte svara på journalisters frågor om verksamheten, hänvisa till ledningen.” ”Allt ska hänvisas till kommunikationsavdelningen.”

Den här typen av uppmaningar får vi alltför ofta höra vittnesmål om från fackligt förtroendevalda i offentliga verksamheter. Det är inte bara ett problem för det öppna demokratiska Sverige utan också olagligt.

Vi vill därför komma med en påminnelse till alla beslutsfattare i staten, kommunerna och regionerna: Ni kan inte förbjuda era medarbetare att prata med medierna. Ni får inte eftersöka källor.

Akademikerförbundet SSR får regelbundet signaler från medlemmar om att arbetsgivare försöker förhindra medarbetare att gå till medierna med uppgifter eller att svara på journalisters frågor under en pågående granskning. Journalistförbundets medlemmar vittnar om personer som inte vågar ställa upp på en intervju eller lämna ut uppgifter.

Rätten att vända sig till medier, och att svara på frågor från medier, är grundlagsskyddad i Sverige. Meddelarfriheten gör att offentliganställda kan slå larm, till exempel när problem eller oegentligheter uppstår.

Den som jobbar i staten, kommunen eller regionen har alltid rätt att prata med en journalist som hör av sig. En offentlig tjänsteman har till och med rätt att lämna sekretessbelagda uppgifter muntligt till medierna. Detta så länge de inte omfattas av kvalificerad sekretess och att syftet är att uppgifterna ska publiceras.

Rätten att få berätta för allmänheten genom medierna är en säkerhetsventil i vårt demokratiska samhälle och den är av yttersta vikt för offentlighetsprincipen. Den förhindrar och uppmärksammar risker för korruption. Den gör att slöseri med skattepengar eller människor som hamnar i utsatthet kan uppmärksammas.

Rätten att vara anonym är avgörande. Arbetsgivaren får enligt lag inte efterforska vem som berättat vad för en journalist. Anonymitetsskyddet är avgörande för att medarbetare i en myndighet ska kunna och våga berätta om missförhållanden eller missbruk med skattepengar.
En mediegranskning kan vara jobbig och inte alltid ge den bild arbetsgivaren uppfattar som korrekt. Oavsett det får chefen inte efterforska vem som lämnat uppgifterna till medierna. Skulle det vara tydligt eller komma fram vem som bidragit med informationen finns ett repressalieförbud. En medarbetare i staten, kommunen eller regionen får inte bli bestraffad för att ha pratat med medierna.

Som fackförbund vill vi särskilt lyfta möjligheten att påtala en dålig arbetsmiljö. I en politiskt styrd verksamhet är det många gånger svårt att få politikens gehör för att arbetsmiljön är ohållbar, vilket i sin tur kan hota rättssäkerheten. När en nyhetsredaktion uppmärksammar situationen ser vi ofta att lösningarna på de anställdas problem blir lättare att hitta.

Självklart ska en myndighet eller kommun kunna hänvisa till en kommunikatör, men det får aldrig uppfattas bland de anställda som att de inte får tala med medierna. Justitieombudsmannen (JO) har slagit fast att kommunikationspolicyer inte får uppfattas som att anställda inte får ha kontakt med journalister och prata om sitt jobb eller sin arbetssituation. Det är viktigt att det inte framstår som att detta är något som ska undvikas.

Modiga arbetsgivare, som står upp för meddelarfriheten, är tydliga i sina riktlinjer om att de anställda har rätt att lämna uppgifter till en reporter. Det offentliga Sverige måste skärpa sig och bli tydligare. Ingen offentliganställd i Sverige ska behöva vara orolig för att prata med medierna om de vill.

Heike Erkers
Ordförande Akademikerförbundet SSR

Ulrika Hyllert
Ordförande Journalistförbundet