Brottsförebyggande arbete

Ge kommunerna ett brottsförebyggande uppdrag

Akademikerförbundet SSR har invändningar mot ett antal förslag i betänkandet Kommuner mot brott, SOU 2021:49 men anser att huvudförslaget – att ge kommunerna ett brottsförebyggande uppdrag – måste genomföras. Förbundet har under lång tid drivit denna fråga.

Krav på att socialtjänsten ska planera och arbeta förebyggande och erbjuda de insatser som har bäst vetenskapligt stöd

För att minska brottsligheten och otryggheten i samhället behövs ett effektivt och väl fungerande socialt förebyggande arbete. För det krävs ett lagstadgat ansvar för socialtjänsten att arbeta brottsförebyggande och erbjuda de insatser som har bäst vetenskapligt stöd.

Socialtjänstens insatser till barn och unga kan delas upp i tre områden:

• Familjehemsvård
• Institutionsvård
• Öppenvård

Familjehemsvård och institutionsvård är ofta relativt ineffektiva insatser när det gäller att minska normbrytande beteende. Särskilt gäller det institutionsvård för tonåringar. Att låta en grupp individer med antisocialt beteende umgås dygnet runt, under den livsperioden när man är som mest mottaglig för inflytande från personer i sin egen ålder, är i grunden ingen bra idé.

Det som har bäst resultat är öppenvårdsinsatser. Särskilt om de sätts in i rätt tid.

Socialtjänstens verksamhet regleras av socialtjänstlagen som i stora delar är en rättighetslag, men där olika rättigheter är mer eller mindre uttalade. Samtidigt styrs verksamheterna av tuffa ekonomiska ramar. Barn och unga med omfattande problem prioriterar sig själva. Där måste socialtjänsten agera, och inte sällan slutar det med dyra och ineffektiva placeringar. Det som då ofta får stå tillbaka, för att få ihop budgeten, är det förebyggande arbetet i form av olika typer av öppenvård. Det i sin tur gör att de yngre som börjar få problem inte får bästa möjliga hjälp och stöd i tid, och till sist riskerar att få omfattande problem. Det blir långsiktigt dyrt och ineffektivt. Ett exempel på denna utveckling är att kostnader för placeringar av barn och unga ökade med 1,8 miljarder mellan 2015 och 2019 medan kostnader för öppenvård bara ökade med 300 miljoner under samma period.

Det måste regleras att socialnämnden alltid ska planera och arbeta förebyggande för att det ska bli svårare att prioritera bort den delen, samt reglera att man ska erbjuda de insatser som har bäst vetenskapligt stöd.

Tydliga ska-krav på planering, förebyggande arbete och vetenskaplighet kostar pengar för staten. Den kommunala finansieringsprincipen innebär att inga nya obligatoriska uppgifter från staten får införas utan medföljande finansiering till kommuner. Men med en reglering får vi på sikt bättre resultat av socialtjänstens insatser, vilket långsiktigt är en mycket bra affär.

Rätt metoder och rätt kompetens är nyckelfaktorer för att lyckas.

Komplettera plan- och bygglagen med en bestämmelse som tar sikte på de sociala aspekterna i planläggningen

Av socialtjänstlagen framgår att socialnämnden ska medverka i samhällsplaneringen. Framför allt för att påverka den platsspecifika stadsplaneringen av befintliga eller nya områden där samhällsplanerare och socialtjänst kan samarbeta för att nå bästa resultat. 

Kunskapen om hur förändringar i bebyggelsemiljö påverkar de sociala förutsättningarna är ganska välkända i dag. Den fysiska miljön påverkar den sociala miljön, som i sin tur påverkar de människor som bor där. Egenskaper i miljöerna kan till exempel främja eller motverka ungdoms- och gängkriminalitet eller påverka ungas möjligheter till goda skolresultat.

Bestämmelserna om socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen är ett viktigt inslag i socialtjänstlagen. Genom dessa bestämmelser ska socialtjänsten ges möjlighet att förebygga sociala problem och svårigheter på en övergripande nivå.

Tanken är också att samhällsplaneringen ska utformas utifrån kunskapen om sociala villkor. Ofta kan socialtjänsten i ett tidigt skede se problem som om de inte åtgärdas kan accelerera och leda till såväl stora sociala förluster som höga samhälleliga kostnader.

Socialtjänsten kan till viss del själv hantera dessa problem genom insatser till enskilda och grupper. Inte minst genom förebyggande och tidiga insatser. Men ibland är de problem som socialtjänsten uppmärksammar av sådan karaktär att sådana insatser inte är tillräckliga. Lösningen kan i stället ligga i strukturinriktade åtgärder, det vill säga åtgärder på samhällsnivå och fysisk planering.

En förutsättning för en mer socialt inriktad samhällsplanering och stadsutveckling är att socialtjänstens kunskaper tas till vara. För att detta ska vara möjligt och för att kunskaperna ska få genomslag behöver den fysiska planeringen kompletteras med sociala kunskaper och perspektiv.

Akademikerförbundet SSR menar därför att plan- och bygglagen ska kompletteras med en bestämmelse som tar sikte på de sociala aspekterna i planläggningen.

Den föreslagna bestämmelsen är ett komplement till den bestämmelse i socialtjänstlagen som reglerar socialnämndens medverkan i samhällsplaneringen. Avsikten med en sådan reglering är att tillföra social sakkunskap och underlag till samhällsplaneringen. För att tydliggöra kommunens ansvar och förstärka socialnämndens medverkan i samhällsplaneringen menar Akademikerförbundet SSR att det i plan- och bygglagen även ska regleras att översiktsplanen ska ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den sociala miljön. Dessa förslag finns i SOU 2020:47.

Förstärk avhopparverksamhet

Regeringen har gett Polismyndigheten, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen i uppdrag att förstärka och utveckla stödet till individer som vill lämna kriminella, våldsbejakande extremistiska och hedersrelaterade miljöer och som behöver hjälp för att genomföra detta. Det är gott så, men Akademikerförbundet SSR anser att det inte räcker. Avhopparverksamheterna ser mycket olika ut i landet och kommunerna har olika ambitionsnivå. Det beror bland annat på att det inte finns någon lagstadgad skyldighet för kommuner att arbeta med avhoppare, men också på begränsade kunskaper och praktiska hinder.

Det är bråttom att utveckla fullgoda avhopparprogram som fungerar i alla delar av landet. Då räcker inte att tillsätta en samordnare och satsa 15 miljoner. Här krävs en betydligt större satsning för att nå målet. Lagstiftning om krav på avhopparverksamhet och nationella program är två vägar att gå.

Minska antalet skolmisslyckanden

Att misslyckas i skolan har identifierats som en stor riskfaktor för framtida kriminalitet. På samma sätt är det en stor skyddsfaktor att klara skolan. Akademikerförbundet SSR menar att man bör överväga obligatorisk förskola, ge skolförberedande insatser till alla barn som är i behov av det och satsa på fler pedagoger och stärkt elevhälsa i skolor som har högre andel skolmisslyckanden.