Ingen vill jobba som angivare av flyktingar

Tidöavtalets förslag om anmälningsplikt kommer att avskräcka både dagens och framtidens arbetskraft från att arbeta inom välfärden – vilket i sin tur leder till en sämre välfärd. 

Vi vill fokusera på våra kärnuppdrag, inte på att rapportera människor till Migrationsverket och polisen, skriver företrädare för de fem fackförbund som står bakom samarbetet Facken i välfärden. 

En grundläggande förutsättning för att behålla och attrahera anställda är att de får utföra sina arbetsuppgifter och att de har tid och resurser till att utföra det arbete de har utbildat sig till. Men medlemmar i våra fackförbund är hårt belastade och tvingas redan i dag till hårda prioriteringar. 

Tidöavtalet slår fast att ”kommuner ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd”. 

Det skulle innebära att den som arbetar i välfärden får en generell skyldighet att inte bara anmäla men även att undersöka andra personers lagliga rätt att vistas i Sverige och sedan ange dem till Migrationsverket eller polismyndigheten. 

Detta skulle avskräcka inte bara dagens – utan även framtidens – arbetskraft från att arbeta inom välfärden. I SKR:s rapport ”Jobb som gör skillnad: Vad tycker unga om välfärdens yrken” framgår att en stor majoritet av de tillfrågade ungdomarna anser det viktigt att få hjälpa andra genom sitt arbete. 

Nästan lika många unga vill dessutom att arbetsgivaren bidrar till att skapa samhällsnytta, samtidigt som mer än varannan ung vill få arbeta med människor. Drivkrafterna att välja jobb inom välfärden är alltså helt motsatta än de som Tidöavtalets angiverisystem skulle innebära. 

Allmänhetens förtroende är helt avgörande för våra medlemmar att göra sitt jobb. Avsaknaden av förtroende leder till att den som behöver välfärden mest kommer undvika att ta kontakt när det behövs eller låta sig bli kontaktad. 

Bristen på förtroende kommer sprida sig och påverka förutsättningarna för att göra jobbet. Det kan till exempel handla om att omöjliggöra den uppsökande och förebyggande verksamheten som socialtjänsten bedriver. Bristen på förtroende kan också leda till allvarliga vårdskador och ökad smittspridning.

Ett angiverisystem skulle orsaka mänskliga tragedier eftersom människor inte skulle våga söka hjälp eller få den hjälp de behöver. Barn som har rätt till utbildning skulle sluta komma till skolan. Gravida kvinnor kommer inte våga kontakta mödravården och människor i behov av sjukvård skulle inte våga vända sig till sjukvården. Människor som utsätts för brott eller människor i beroendeställning kommer inte våga be om hjälp.

Ett införande av den utredningsskyldighet och anmälningsplikt som föreslås i Tidöavtalet skulle innebära mänskligt lidande, skada förtroendet för välfärdssektorn och myndigheterna och för de som arbetar inom välfärden. 

Välfärden behöver locka nya medarbetare, inte ange elever, klienter och patienter. Vi kräver att regeringen backar från införandet av angiverilagar och i stället på allvar prioriterar välfärdens uppdrag.

Heike Erkers förbundsordförande, Akademikerförbundet SSR

Veronica Magnusson förbundsordförande, Vision

Malin Ragnegård förbundsordförande, Kommunal

Sineva Ribeiro förbundsordförande, Vårdförbundet

Johanna Jaara Åstrand förbundsordförande, Sveriges Lärare