Regnbågsåret 2019

Pridesäsongen har börjat, både här hemma och runt om i världen. Vunna segrar och stora framgångar för mänskliga rättigheter firas! I Taiwan springer samkönade par till vigselförrättare och flera länder överväger att avkriminalisera homosexuella handlingar. Här hemma är 2019 rena rama regnbågsåret. Framgångarna hade aldrig varit möjliga utan dem som gick före, de som tog fighten (bokstavligt talat) och de allierade som tog ställning i civilsamhället, politiken, familjer och på sina arbetsplatser. Förändring sker inte utav sig själv.

Myterna om ockupationen av Socialstyrelsen 1978 är ganska gulliga ändå, så här i ett historiskt perspektiv. Källor talar om protesterna mot att homosexuella klassades som sjuka. I trappan vid receptionen till Socialstyrelsen möter den då nytillträdde generaldirektören Barbro Westerholm gruppen. Det finns flera bilder från den dagen. Allt går lugnt och stillsamt tillväga, så mycket till ockupation var det nog inte ändå… Inte minst vänners och Barbros egna berättelser om samtalet där i trappan gör mig alldeles varm i hjärtat.

En härlig myt i anslutning till det här är historiera om horder av homosexuella som massjukskriver sig – vilket Försäkringskassan tillbakavisar. Homosexuella personer födda på 1920- och 30-talet hade under en del av sitt arbetsliv betraktats som kriminella. Först 1944 avkriminaliserades homosexuella handlingar. Tänk att kliva in på en arbetsplats och klassas som kriminell eller sjuk – öppenheten bland dåtidens homo-, och bisexuella var inte särskilt hög. 1979 friskförklarades homosexuella i Sverige, helt i enlighet med forskning och rekommendationerna från WHO.

Stonewallupproret

Den här händelsen i Socialstyrelsens trappa, hade sannolikt inte kunnat ske om inte Stonewallupproret i New York inte hade varit en sådan veritabel framgång. Polisen hade under en längre tid trakasserat besökarna till klubben The Stonewall Inn. En mix av transvestiter, lesbiska, könsöverskridare, bögar, bisexuella och transsexuella frekventerade klubben på Christopher Street på Manhattan. Flera kvällar uppstod handgemäng mellan poliser och besökare. Kvällen den 28 juni, gör polisen en razzia och möter på oväntat hårt motstånd när mynt och flaskor kastas mot dem. I närkamper sägs handväskor innehållandes tegelstenar användas. Det här är upprinnelsen till en flera dagar lång demonstration. Sedan dess uppmärksammas och firas New York Pride i slutet av juni. Lagom till 50-årsjubileet arrangeras årets World Pride i stan.

”Bögarna slår tillbaka” heter det många gånger. Homosexuella och åter homosexuella. Män och åter män. Det är många gånger så regnbågshistoria beskrivs, eller historia över huvud taget. Mansnormen slår igenom även i hbtqi-communityt. Stonewallupproret hade aldrig blivit så kraftfullt om inte människor hade gått samman – transpersoner, lesbiska, cis-personer, straighta och allierade. Tillsammans skapade de historia! Som av en händelse finns det en podd om upproret, perfekt för sommarens lata timmar i hängmattan, som nyligen producerats för P3 Dokumentär.

Från New York till Örebro

En kul kuriosa i sammanhanget är att 1971, bara två år efter upproret i New York, genomfördes Sveriges första(?) prideparad, som då kallades för Frigörelseveckan. I Örebro. Tänkvärt för alla sturska och självbelåtna stockholmare som tror att Södermalm är jordaxelns mittpunkt!

Paraden i Örebro genomfördes flera år innan mötet i trappan på Socialstyrelsen. Måndagen efter gick de till jobbet som vanligt. Modiga och engagerade aktivister! Dessvärre paraderar inte hbtqi-personer tryggt och säkert, och har kanske aldrig riktigt gjort. Sedan flera år tillbaka kan vi skönja en tillbakagång där nazisterna ökar stöveltrampet på våra gemensamma gator och torg. Få politiskt intresserade har nog missat att RFSL i år valt att ställa in sitt deltagande i Almedalen – just på grund av säkerhetsläget. Det är demokratin som gör det möjligt för nazisterna att trampa öppet, och med det skapa rädsla. Samma demokrati som de samtidigt vill nedmontera och begränsa.

Mer verkstad  

I år draperar Akademikerförbundet SSR och många andra en tom stol med regnbågsflaggan på våra scener i Almedalen för att synliggöra människor som tystas och organisationer vars arena begränsas. Vi står upp för grundläggande mänskliga rättigheter. Det finns inget alternativ. Jag är stolt över att förbundet sedan flera år tillbaka jobbat under parollen Öppet Sverige, redan före stöveltrampet i Almedalen. Det har varit mer verkstad än fina ord i en debattartikel. Precis på samma sätt som vi gjort verkstad av vårt arbete med hbtqi-frågor i förbundet. Besökare på Stockholm Pride i år kommer att få ta del av en lång och omfattande tidslinje i vårt tält där vi beskriver vad vi gör, hur vi gör det och varför vi gör det. Vi är So Facking Proud, även i år!

Arbetsgivaren är som bekant ytterst ansvarig för arbetsmiljön. Hbtqi-personer äger själva valet om öppenhet på jobbet eller inte, men det är allas vårt ansvar att göra det möjligt. Hbtqi-frågor handlar i grunden om att skapa en god arbetsmiljö och ett hållbart arbetsliv. Traditionella fackliga frågor. För Akademikerförbundet SSR är det en självklarhet – inte bara en vecka om året. Det är vad vi tillsammans gör de andra 51 veckorna som egentligen räknas.