Vad händer med välfärden? Samtal om LO:s nya rapport

Tre persioner i en poddstudio

Vi hör att välfärden har för lite resurser, vi hör om satsningar om miljarder och om att nästan alla regioner går med förlust och behöver varsla medarbetare. Men hur ligger det egentligen till och vad är det som händer i vården, skolan och omsorgen? Det har LO gått till botten med och redovisar i sin rapport Välfärdsgapet, vars slutsatser vi diskuterar i veckans podd med Ulrika Lorentzi som är utredare och Peter Gerlach som är LO-ekonom. 

Vad själva gapet består i är huvudfrågan; vilka resurser borde verksamheterna vi känner som välfärd i regioner och kommuner ha och vad krävs för att bevara verksamheternas kvalitet framåt. Detta går inte att ta upp utan att komma in på hur innehållet har utvecklats över tid, och här har det hänt en hel del. Det kommunala uppdraget förändras över tid, bland annat genom andel barn på förskola, styrningseffekter med allt fler friskolor och de konsekvenser allt större inslag av marknadisering och olika valfrihetssystem får.

Det handlar inte bara om resurser utan också hur de används, och författarna visar bland annat hur andelen administratörer, upphandlare och jurister ökat radikalt jämfört med befolkningen och andra yrkesgrupper. Vad beror detta på och hur kan vi påverka det?

Vi diskuterar också hur styrningen mellan stat och kommun faktiskt ser ut och relationen mellan riktade och generella statsbidrag. Hur ska vi se på de exempel där staten pytsat ut stora summor till kommunerna som i vissa fall sedan skurit på verksamheterna, trots ökade medel? En diskussion om styrning går ju inte att föra utan att lyfta vilken roll SKR, Sveriges kommuner och regioner, har och bör ha. Är det rimligt med en status som närmast kan liknas vid en myndighets, men utan de verktyg för ansvarsutkrävande och insyn som myndighetsstyrningen innebär?

Slutligen kastar vi oss över den största frågan i välfärden idag: varför tvingas regioner att spara och säga upp personal, när de har en tillfälligt utmanande utgift i pensionavsättningar? En engångskostnad till följd av inflationschocken. Att från statens håll tvinga fram “effektiviseringar” och varsel istället för att ersätta välfärden fullt ut, med ett lån à några procents ränta, är extremt destruktiv politik.

Frågorna om resurser och styrning i välfärden är kort sagt centrala för att förstå svensk politik idag. Det är ett av våra största utgiftsområden och där sker oerhört mycket politik, men det är sällan vi får så mycket substans och stoff till det politiska samtalet som denna rapport förser oss med.