I en debattartikel i GP skriver ordförande Heike Erkers och socialpolitisk chef Fredrik Hjulström om hur samhället rustas för att ta emot alla som avtjänat straff i fängelse.
Vad gör vi av alla unga som avtjänar sina straff och som faktiskt vill något annat när de kommer ut? Frågan borde stå högst på den politiska dagordningen. Men i debatten talas det nästan bara om straff och repression, aldrig om vägen vidare. Svensk kriminalvård är experter på att jobba med att återanpassa fängelsedömda till samhället igen, men förutsättningarna blir allt sämre.
Planeringen inför frigivning från fängelset är en strukturerad process med målet att återanpassa individen till samhället och minska risken för återfall i brott. Det upprättas en individuell plan för varje person. Planen beskriver vilka åtgärder hen ska delta i under sin tid i fängelse och inför frigivningen. Det kan handla om återfallsförebyggande program, utbildning eller arbetsmarknadsinsatser.
Med dagens överfulla fängelser kan inte alla intagna garanteras att få den helt avgörande hjälpen att återanpassa sig till ett liv i frihet. De som friges kommer alltså vara sämre rustade framöver, och risken för återfall i brott öka.
Vi har tre förslag för att den som avtjänat sitt fängelsestraff också kommer tillbaka och bidrar till samhället:
- Satsa på återfallsförebyggande program. Fler som dömts till fängelse måste ges ordentliga möjligheter att studera eller skola om sig, både under och efter sitt straff.
- Avsätt resurser för praktik, utbildning och vägar till jobb för de som avtjänat fängelsestraff.
- Se över möjligheterna till hjälp med skuldsanering. Allt för många sitter med skulder som gör att det är svårt att börja om efter ett fängelsestraff.
Sverige måste börja fokusera mer på hur brottsoffren kan bli färre och behovet av fängelseplatser lägre. Det bästa är om brottet aldrig begås och att den som kommer ut ur fängelse inte riskerar att hamna där igen.
