Vi måste sluta släcka bränder och börja satsa på brottsförebyggande arbete

Debattartikel i Nya Wermlands-tidningen 2022-06-30

Jag förstår att ni känner er otrygga, kanske till och med rädda. Dödsskjutningar har kommit att bli en del av vardagen och vi ställer oss nog alla frågan: “Hur kunde det bli såhär och vad gör vi nu?” Det är relativt enkelt att i efterhand se utvecklingen av den organiserade brottsligheten i Sverige, vilken till somligas förvåning funnits sedan lång tid tillbaka.

Men om den organiserade brottsligheten funnits sedan en tid tillbaka, hur har det kommit sig att vi inte har kunnat hämma den utveckling som utgjort grunden till dagens situation? Jag vill hävda att vi varit allt för upptagna med att släcka bränder istället för att förebygga gnistor. Den aktuella kriminalpolitiken domineras av strängare straff och fängelse, vilket kanske får partierna att framstå som ställningstagande och engagerade, men sanningen är att det i bästa fall har en liten påverkan på brottsligheten.

Det talas även om kameror och drönare, vilket kan verka trygghetsskapande och användas vid brottsutredningar, men utvärderingar från kameraövervakning visar att brottsligheten oftast bara förflyttas eller byter skepnad. Den totala brottsligheten minskar inte nämnvärt, om ens överhuvudtaget. Och att göra en halv miljon människor hemlösa, till följd av en liten minoritets agerande med hot om rivning, är etiskt oförsvarbart.

Men det finns lokala politiker som anser att social brottsprevention ska prioriteras med situationell brottsprevention som komplement. Samverkan enligt dem framkommer som god i teorin men bortprioriteras i praktiken. Därför måste det ställas krav på att samverkan prioriteras, följs upp och utvärderas regelbundet.

Vi måste sluta spendera skattepengar på att släcka bränder och istället finansiera brottsprevention som är beprövad och utvärderad. Vi måste satsa på brottsprevention för att minska mänskligt lidande, skador och våldsamma konflikter. Vi måste satsa och ställa krav på hållbar samverkan och kunskapsutbyte samt ta tillvara på engagemanget som finns inom civilsamhället.

Alla kan vi med lite kunskap bli en del av det brottsförebyggande arbetet. Föreningar kan skapa samhörighet och aktiviteter för barn och unga. Stadsplanerare kan designa öppna välkomnande utrymmen, belysta parker och lättåtkomliga gator. Restauranger och krogar kan värna om korrekt alkoholservering för att minska risken för alkoholrelaterade våldsbrott.

Skolan kan uppmärksamma ett barns behov av stöd och extra insatser. Vården kan se över sina behandlingar med narkotikaklassade läkemedel för att minska risken för att patienterna utvecklar beroende och missbruk. Polisen kan arbeta med relationsskapande och samverkan med bl a kommun, socialtjänst och flera av ovan nämnda aktörer.

Brottsprevention bör bli ett åtagande för alla eftersom syftet med att förebygga brottsligheten är att minska skada och mänskligt lidande. Till det kan vi alla tillföra och tillsammans kan vi med brottsförebyggande insatser förhindra fler bränder.

Vi behöver bli 10 000 fler som jobbar förebyggande, vi behöver tio miljarder mer till förebyggande arbete och vi behöver rätt beprövade och evidensbaserade insatser till rätt individ.

Flynn Norlin
Akademikerförbundet SSR