Första linjens chefer undantas i kommunernas lönekartläggningar

Många arbetsgivare i kommuner och landsting kartlägger inte löneskillnader för chefer med få underställda medarbetare. Följden blir att lönerna för första linjens chefer inte analyseras ur ett könsperspektiv. Det visar en undersökning från Akademikerförbundet SSR.

Diskrimineringslagen säger att arbetsgivare minst vart tredje år ska kartlägga och analysera löneskillnader mellan kvinnor och män som utför arbete som är likvärdigt. Kravet gäller även för anställda med chefsbefattning. Syftet är att upptäcka och åtgärda osakliga löneskillnader mellan könen. Akademikerförbundet SSR, som organiserar landets samhällsvetare, har i en undersökning kartlagt hur kommunerna och landstingen i sin arbetsgivarroll tillämpar dessa lagregler.

Undersökningssvaren bygger på underlag som förbundets fackliga ombud hämtat in från 157 av landets 290 kommuner och 16 av landets 21 landsting. Undersökning speglar alltså hur de fackliga ombuden upplever att arbetsgivarens lönekartläggningsarbete fungerar. Endast en tredjedel uppger att arbetsgivarna kartlagt chefsbefattningarna på ett tillfredsställande vis.

– Många kommuner och landsting verkar ha satt i system att varken kartlägga eller analysera löneskillnader för chefsbefattningar som innehåller färre än tre eller fem anställda. Chefer som har få eller inga underlydande medarbetare undantas därför och deras löner analyseras inte heller ur ett könsperspektiv, säger Dolores Kandelin-Mogard, kanslichef på Svensk Chefsförening.

Diskrimineringslagen säger också att arbetsgivaren i sin lönekartläggning ska bedöma vilka av de anställdas arbetsuppgifter som är likvärdiga. Syftet är att se var det finns osakliga löneskillnader och analysera vad det beror på. Även här råder stora brister. Bara 25 procent av de undersökta kommunerna och landstingen i hela riket får ett ja på frågan om det gjorts en godtagbar analys av löneskillnaderna mellan kvinnor och män med likvärdiga arbeten. 28 procent svarar nej, 26 procent delvis och 21 procent att de inte vet.

Lena Svenaeus, tidigare jämställdhetsombudsman och chefsjurist på Akademikerförbundet SSR, har varit med och utformat undersökningen och analyserat resultaten. Hon ser en fara i arbetsgivarens pliktskyldiga och nödbedda inställning till lönekartläggning.

– Många arbetsgivare använder lönekartläggningen för att hitta ursäkter till löneskillnader vid arbeten med likvärdiga krav. En favoritförklaring som återkommer i många analyser är ”marknaden”. Begreppet marknaden används som en bekväm ursäkt för att bryta mot lagen och upprätthålla en särgynnad prislista för manliga yrken, oavsett om det råder brist eller överskott på arbetssökande inom yrket. I själva verket har lagen som den tillämpas idag blivit ett verktyg för att skydda osakliga löneskillnader, säger Lena Svenaeus.

Akademikerförbundet SSR kräver att regeringen tar fram en akut handlingsplan för jämlika löner. Förbundets krav på en sådan plan är:

• Utred effekterna av att låta lönekartläggningsreglerna omfatta alla diskrimineringsgrunder, inklusive diskriminering av deltids- och visstidsanställda.
• Ange i lagtexten att lönekartläggningsverktyg och metoder ska vara fria från diskriminering.
• Ange i lagtexten att analysen av löneskillnaderna ska omfatta även lägre värderade men bättre betalda arbeten.
• Förtydliga bestämmelserna om analysen av löneskillnader. Klargör att fokus i analysen ska ligga på kvinnornas lägre löner.
• Skriv in i lagtexten att kriterierna för individuell lönesättning ska vara sakliga.
• Slopa treårsregeln och koppla lönekartläggningskravet till lönerevisionen.
• Inför primär förhandlingsskyldighet om metod, genomförande och åtgärder i lönekartläggningsarbetet.

Läs mer i undersökningsrapporten