När världen rör sig både framåt och bakåt behövs Pride mer än någonsin. Erfarenheterna från Budapest där pridefestivalen förbjöds men ändå blev större än någonsin med stöd från hela Europa visar att internationell solidaritet kan göra skillnad – men också att kampen för människors lika värde aldrig är över. Text av Daniel Hjalmarsson, expert på Akademikerförbundet SSR.
För ett år sedan gick vi genom Budapests gator tillsammans med hundratusentals andra människor. Det var inte bara en Prideparad. Det var en protest FÖR demokrati, rättsstat och människovärde. Vi visste att vi kunde resa hem några dagar senare. De verkliga hjältarna var de ungerska aktivister, fackliga representanter och hbtqi-personer som stannade kvar och fortsatte kampen när kamerorna hade slocknat.
Ett år senare ser vi att motstånd gör skillnad. Pride kunde genomföras igen under betydligt bättre förutsättningar. Den nya regeringen har lagt ned de uppmärksammade åtalen mot arrangörer. Inte därför att problemen är lösta – utan därför att människor vägrade ge upp. Internationell solidaritet spelade roll. Det ska vi vara stolta över.
När Stockholm Pride nu samlar människor från hela landet gör vi det i en tid där utvecklingen går åt två håll samtidigt. Det finns ljusglimtar, men å andra sidan ser vi en tydlig backlash. Hatet organiserar sig, desinformation sprids och hbtqi-personer görs återigen till måltavlor i den politiska debatten.
Därför behövs Pride fortfarande.
För Akademikerförbundet SSR handlar Pride inte främst om en parad eller regnbågsflaggor. Det handlar om arbetslivet. Om arbetsmiljö. Om rätten att kunna gå till jobbet utan att behöva dölja vem man är. Ingen ska behöva fundera över om det är tryggt att ha ett foto på sin partner på skrivbordet. Ingen ska behöva välja mellan öppenhet och karriär.
Ändå vet vi att diskriminering och trakasserier fortfarande förekommer. Vi vet att många hbtqi-personer lever med en ständig minoritetsstress som påverkar både hälsa och arbetsliv. Ett inkluderande arbetsliv kommer inte av sig självt. Det kräver arbetsgivare som tar ansvar, ett aktivt arbetsmiljöarbete och fackliga organisationer som fortsätter att driva frågorna.
Det är därför Pride också är en facklig fråga.
Jag hör fortfarande människor fråga: "Varför finns det ingen parad för heterosexuella?"
Svaret är egentligen enkelt. Aldrig någonsin har det behövts demonstrera för rätten att vara heterosexuell. Ingen heterosexuell riskerar diskriminering, våld eller förföljelse på grund av sin sexuella läggning. Pride finns därför att människor fortfarande gör det – i Sverige och i stora delar av världen. I vissa länder väntar fängelse eller dödsstraff för hbtqi-personer. Här hemma handlar det oftare om subtilare mekanismer: tystnad, utfrysning, trakasserier eller att inte våga vara öppen på jobbet. Så länge den verkligheten finns behövs Pride.
Vi på förbundet har skrivit om det tidigare: att Pride är så mycket mer än en parad och att det inte räcker att vifta med flaggor en vecka om året. Det gäller kanske mer än någonsin. För Pride handlar inte bara om att fira de framsteg som gjorts. Det handlar om att försvara dem.
Vi fortsätter därför att utbilda och stärka skyddsombud och fackligt förtroendevalda, utveckla arbetsmiljöarbetet och driva frågor om lika villkor. För ett öppet arbetsliv är inte en särfråga – det är en demokratifråga. Vi ses på Stockholm Pride!
