Angiverilag trasar sönder tilliten

Krönika NSD 230914

Jag har en vän vars släkt kommer från forna Jugoslavien. När hennes morföräldrar gick i skolan under kommunisttiden förhörde läraren eleverna efter jullovet (det hette så klart något annat), om de hade firat jul. Kristna traditioner fick man nämligen inte ha då. Om lilla Vesna sju år råkade säga att de firat jul var det lärarens uppgift att anmäla det och se till att föräldrarna straffades. Det låter långt ifrån den värld vi lever i nu.

Ändå har regeringen precis gett uppdrag till en utredare att föreslå hur en angiverilag skulle kunna införas och vilka straff man ska få om man inte anger. Denna gång handlar det inte om man firat jul eller inte. Lagen vill i stället till att 1,5 miljoner offentliganställda; lärare, läkare, sjuksköterskor, socialsekreterare med flera ska ta på sig säpo-glasögon på jobbet och känna igen, och ange, personer som inte har rätt att vistas i landet – papperslösa.

Vår migrationspolitik säger att de som inte har rätt att vistas i landet ska lämna. Så har vi tyckt länge. Det är Migrationsverket och Polisen som är bäst på att utreda och verkställa det. Men nu ska varenda barnskötare, arbetsförmedlare, medicinsk sekreterare och elevassistent få den rollen. Förutom så klart rektorer, socialchefer och chefsöverläkare.

För fem år sedan sa justitieminister Gunnar Strömmer så här när Sd föreslog en angiverilag: ”En sådan angiverilagstiftning strider mot hela vår rättsstat, att rättstryggheten i samhället ska upprätthållas genom att människor anger varandra.” Nu sitter han i en regering som precis har beslutat att utreda en sådan.

Ett angiverisamhälle trasar sönder tilliten mellan människor och tilliten till vår gemensamma välfärd. För det kommer inte att sluta med att det bara är papperslösa som inte kommer att våga söka sig till vård, skola, omsorg och socialtjänst. Det kommer att innebära att vi till mans slutar lita på vår välfärd, eftersom den inte bara sysslar med sitt kärnuppdrag, att vara på elevens, patientens eller klientens sida och göra det bästa för dem. Istället ska de aktivt göra motsatsen.

Prästen Martin Niemöller skrev en dikt om Nazityskland. Den börjar så här: ”Först kom de för att hämta judarna... ”. Den slutar med ”Sedan kom de för att hämta mig och då fanns det ingen kvar som kunde tala för mig”. Han beskrev förföljelsen och dödandet av judar, kommunister, socialdemokrater, fackföreningsmedlemmar med flera. Idag börjar vi inte med judar, utan med papperslösa. Men i övrigt är det precis samma sak.