Etableringsjobb – kommer det att flyga? 

2018 gjorde regeringen, facket och arbetsgivarna en gemensam principöverenskommelse om etableringsjobb. Hur stort var det då? 

– Jag tycker att det var stort. Etableringsjobb är en ny idé för ett gammalt problem. Frågan man ställde sig då var om det gick att hitta ett enklare och rationellare sätt att få personer som står långt från arbetsmarknaden i jobb, inleder Martin Wästfelt. 

De första avtalen blev klara inför i år alltså sex år senare. Varför tog det så lång tid?  

- Det har varit en synnerligen lång och krokig resa med regeringskriser, januariavtal och EU-prövningar. Den här typen av överenskommelser ska fungera i samklang med olika regelverk och det är komplicerat. Det är ju olyckligt att det har tagit så här otroligt lång tid. Men därmed är det ju så roligt att förutsättningarna nu finns för att börja anställa. 

Hur är etableringsjobben tänkt att fungera? 

- Idén är att det ska vara enklare för arbetsgivarna. De har tyckt att tidigare stödsystem, med subventionerade anställningar, har varit för komplicerade och för mycket administration, vilket har gjort att många arbetsgivare har avstått ifrån att anställa. 

- Etableringsjobb ska göra det enklare för arbetsgivaren. De betalar en liten del och staten betalar sedan, via Försäkringskassan, upp till en lön i nivå med kollektivavtalade lägstalöner.  

- Därmed behöver inte arbetsgivarna vara bank eller administrera ersättningen, lönerna följer kollektivavtal och facket får en viktig roll att bära detta i form av godkännande och kontroll. 

- Tanken är också att det ska vara på heltid, under en relativt lång tid – två år, att de ska gå vidare i tillsvidareanställning och komma in i en arbetsplatsgemenskap, fortsätter Martin Wästfelt. 

Beskriv hur fackets roll kommer att förändras.

- Ur ett fackligt perspektiv är etableringsjobb bättre än andra subventionerade anställningar. Facket får en viktig roll att godkänna och kontrollera efterlevnaden som inte har varit fallet tidigare med olika typer av samrådsförfaranden. 

Varför flög inte anställningsformen yrkesintroduktionsanställning (YA-jobb) från 2014 som också var ett avtal mellan parterna och staten?  

- Det är en bra fråga. Detta är enklare och mer generellt till sin utformning. Vi har nu ett bredare anslag som fungerar för många fler. Dessutom ligger denna lösning närmare parterna själva än vad som var fallet med YA-jobben. Vi tror på detta, men det måste vårdas av alla parter, och i samverkan med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. 

Hur viktigt kan etableringsjobb bli? 

- Det är jättesvårt att säga, men varje person som får en anställning är en framgång. Det finns tröghet i sådana här system. Vi har tecknat sådana här avtal på, i princip, alla våra avtalsområden. Men konjunkturläget är en broms eftersom företag som har sagt upp anställda inte kan använda denna subventionsform. Detta är också ett tidsbegränsat avtal. Vi får se och noga utvärdera senare. 

Hur engagerade är ni egentligen i det här? 

- Vi tror starkt på detta och vi ska göra vad vi kan för att etableringsjobben ska bli en framgång. Hade vi inte trott på detta hade vi inte varit så ihärdiga, säger Martin Wästfelt.  

- Såväl facket lokalt som arbetsgivarnas HR-avdelningar behöver nu rusta upp för att detta ska fungera. Här måste många hjälpas åt. Samhällsutmaningen kvarstår och vi behöver hålla trycket uppe. Det är upp till bevis nu att vi kan sköta det här på ett bra sätt. Mycket rutiner måste börja fungera och att det inte missbrukas, avslutar Martin Wästfelt. 

Det och mycket annat i veckans Samhällsvetarpodden där Ursula Berge ställer frågorna för Akademikerförbundet SSR.