Kriget i Ukraina borde inte drabba alla världens fattiga

– Det är både kortsiktigt och dumt att minska på biståndsbudgeten. Dessutom har Ukraina varit världens största givare till FNs livsmedelsprogram, vilket de inte kommer att vara framöver. Att då minska biståndet skapar en massa nya problem. Nu blir Sverige, Sveriges största biståndsland. Det borde inte vara världens fattiga som lämnas med notan.  

Samhällsvetarpodden fick chans att prata med Anna Sundström om hur framgångsrikt biståndsarbete kan göras och hur det funkar att driva biståndsprojekt i ett Ukraina i fullt krig. Vi pratar också hur Sveriges migrations- och biståndspolitik hänger ihop och varför Ukraina geopolitiskt tyvärr är högintressant för både öst och väst.

Varför var Ukraina viktigt, även före kriget?

– Ukraina har ett viktigt geografiskt läge mellan öst och väst. De är mitt i korsvägen mellan de två blocken och demokratiseringen har påverkat den balansen, inleder Anna.

Hur ser de fackliga rättigheterna ut i Ukraina?

– Fackliga rättigheter har varit viktiga för svenskt bistånd till Ukraina, inte minst från Union to Union, men även från Palmecentret. Det har handlat om att stödja en reformering av de fackliga organisationerna. De var ju tidigare väldigt starkt knutna till gamla kommunistpartier. Nu är det viktigt att fackförbunden fokuserar på sina medlemmars intressen, mer än på andras, förklarar Anna Sundström.

Ukraina har ju haft problem med såväl korruption som att de är en svag demokrati. Hur jobbar man biståndsmässigt i ett sådant land?

– I sådana situationer är det viktigt att stärka demokratiska institutioner, stödja självständiga domstolar och att statsanställda har en lön som det går att leva på. Dessutom måste man till exempel jobba nära sina partnerorganisationer vilket vi gör. Så kan förutsättningarna för mindre korruption stärkas, fortsätter Anna Sundström.

Vad är Palmecentrets särart som biståndsorganisation?

– Generellt jobbar vi mycket med organisering. Allt vad Palmecentret handlar om är att organisera, på arbetsplatser, men också specifikt riktat till vissa grupper som tex unga och kvinnor vars röster hörs mindre. Vi jobbar långsiktigt för demokrati och mot korruption. Sådant tar tid, förklarar hon.

Vad gör ni i Ukraina just nu?

– Vi jobbar med samma aktörer som även före kriget, dvs olika partnerorganisationer. Men deras verksamheter har ju förändrats totalt. Från organisering och policyutveckling jobbar de nu i stället med trygga platser, mat för dagen, sjukvård och ibland också hjälp med att individer måste lämna landet. Vi har också jobbat i gränsområdena mot tredje land, med humanitärt bistånd, vilket är helt nytt för oss. 

Regeringen väljer att ta bort tio miljarder frånbiståndsbudgeten för att använda till mottagande här i landet. Vad tänker du runt det?

– Det är både kortsiktigt och dumt att minska på biståndsbudgeten. Dessutom har Ukraina varit världens största givare till FN:s livsmedelsprogram. Det kommer de inte att kunna vara framöver. Hungern och utsattheten kommer att öka i världens fattiga länder bara på grund av kriget i Ukraina. Att då i det här läget minska biståndet till fattiga länder skapar en massa nya problem i stället. Det är faktiskt så att nu blir Sverige, Sveriges största biståndsland. Det borde inte vara världens fattiga som lämnas med notan, avslutar Anna.

Det och mycket om hur man säkerställer att bistånd kommer fram, om varför Rape-Kits nu är en del av biståndet till Ukraina och mycket mer kan du höra i veckans Samhällsvetarpodden. Förbundets samhällspolitiska chef Ursula Berge ställer frågorna.