Varför klarar vi inte av att se högerextremismen?

”Vi måste sluta prata om de få frågor som är det enda högerextrema vill prata om.” Det säger Ali Esbati som är riksdagsledamot för Vänsterpartiet men också överlevare från Utøya och som nyligen kom ut med boken ”10 år efter Utøya ” I veckans Samhällsvetarpodden.

Du är ju en överlevare från Utøya. Hur har vårt samhälle präglats av händelsen?

- Jag tycker tyvärr att vi har lärt oss för lite av Utøya Vi borde kunnat dra fler slutsatser om hur högerextrem terror ser ut och var den finner sin näring.
Hur sitter den här händelsen kvar i människan Ali?

- En viktig upptäckt jag gjorde var att sinnena var väldigt uppskruvade några dygn efter, men att det inte sitter kvar. Jag såg människor som var skjutna, men jag hade turen att inte se någon bli dödad på nära håll. Det spelar nog stor roll. Störst känsla har jag från när vi kom till säkerheten och fastlandet när allt var över. Föräldrar som letade efter sina barn. Ungdomar som föll i varandras armar. Det sitter kvar.

Dådet på Utøya gjordes ju av en man med norskt ursprung och högerextrema åsikter. När man förstod att det inte var islamistisk terror beskrevs det som en ensam galning. Varför blev det så?

- Det är svårare att diskutera extrema saker när de kommer inifrån. När man kan placera problemet utanför det egna ”viet” som islamistisk terror, är det lättare. Det är några andra än vi. Då finns det ett trygghetsavstånd. Men när det är folk som kommer ur den egna majoritetsbefolkningen har vi svårt att hantera det. Deras övertygelser är inte ”importerade”. Då är det enkelt att bara säga att det är någon som inte är en del av vårt samhälle – att det bara är en enskild galning. Vårt samhälle är dåligt på att se högerextrem terror.

Blir vi bättre på att i ett mångkulturellt samhälle

- Det är inte entydigt. Vissa saker kan vi inte säga som vi sa för 50 – 70 år sedan. Där har det blivit bättre. Men vi ser en framväxt av mycket högerextrema strömningar i den politiska debatten. Det normaliserar ett sätt att prata om andra människor. Det tar plötsligt en central plats i det politiska samhället. Det är en väldigt negativ utveckling i vår del av värden de senaste tio åren.

Var finns hoppet?

- Den unga generationen är mindre rasistisk och främlingsfientlig. De har progressiva åsikter och försvarar demokrati och öppenhet. Sverige och andra länder har mer mångfald vilket är en potentiellt positiv faktor. Men det behöver hända en massa saker för att vi ska kunna vända utvecklingen. Vi måste hitta gemensamma intressen som inte är kopplade till etnicitet. Genom att stärka de gemensamma samhällssystemen skapar vi mer solidaritet och det är vägen ut. Vi måste också sluta prata om de få frågor som är det enda högerextrema vill prata om.

Det och om hur media hanterar högerextremismen, hur vi som enskilda borde ta debatten och vilka strömningar vi ser i det svenska politiska landskapet som borde oroa oss hör du i  veckans #Samhällsvetarpodden. Ursula Berge, ställer frågorna.