Världens mest tillgängliga kontor

I mitten av maj deltog jag i ett studiebesök på Danska Handicaporganisationernes Hus utanför Köpenhamn. De säger själva att det är världens mest tillgängliga kontorsbyggnad. De sticker verkligen ut hakan! Den danska paraplyorganisationen (en slags motsvarighet till Funktionsrätt Sverige) bildades 1934 och sedan 2013 samlokaliserar man sig i lokalerna.

Visionen var att skapa världens mest tillgängliga kontorsbyggnad. Utan att bli dyrare eller ha en större miljöpåverkan än en jämförbar byggnad i närområdet. Lokalerna omfattar 13.000 kvadratmeter, inhyser drygt 300 anställda och över 30.000 besökare per år. Fastigheten ser helt vanlig ut, men ljuset och rymden är magnifik. Design och växtlighet finns utspridda, men återhållsamt. Materialen är trä, glas, stål, lite betong. Ett kontor jag själv skulle trivas i.

Vår guide skrattar lite och tillägger, ”Det är ju inget sjukhus. Det är ett kontor. Människor ska trivas här.” Under rundvandringen kastas det fram det ena tänkvärda resonemanget efter det andra: standarder är bara en miniminivå och anpassat efter normaten, checklistor är av ondo, ramper är av ondo, missnöje med tillgängligheten i ett hus är alldeles för dyrt, budgeten ska hållas, konflikter mellan funktionshinder i miljön och estetik är till för att lösas, för många regler skapar en uppsjö av undantag – ett motsatsförhållande till universal design osv.

Statistik säger att 15-20% av den skandinaviska befolkningen har en funktionsnedsättning och att varannan väntas ha någon gång under ett liv. Ytterligare en faktor är att sjukvården blir bättre och bättre – att fler patienter klarar livhanken, kanske med funktionsnedsättning som följd. Att bygga bra för grupper med funktionsnedsättningar är väldigt ofta bra för alla andra också.

Avsaknad av anpassningar

Genom att planera rätt från början behövs inga anpassningar göras i efterhand. Det är här du har budgetboven, anpassningar i efterhand kostar multum! Det första som slår mig är den totala avsaknaden av ramper. Synsvaga och personer med ledbesvär har ofta problem med dessa, och långt ifrån alla rullstolsburna har muskelkraft nog att nyttja dem. Plana ytor är bättre för alla! Det andra är att atriet i centralhallen helt saknar eko då alla mellanväggar och ”balkongräcken” är ljudabsorberande.

Alla pentrystationer har genomgående låga bänkar ute i kontorsmiljöerna. Fönstren är 30 centimeter högre än i vanliga kontorslokaler. Ljus är en viktig tillgänglighetsfaktor, och förutom dagsljus anses halogen vara bästa lösningen. Ansiktsuttrycket är viktigt vid kommunikation. Det vet inte minst den som har små barn i sin närhet. Att höra och förstå allt tar för lång tid – det går fortare att SE vad som sägs.

Receptionen är en egen liten juvel i det stora hela. Ljussättningen gör att ingen där får starkt motljus. Det finns fyra hörslingor i receptionsdisken, alltså både vid den lägre för hen som rullar in och vid den högre som passar hen som kommer gående. Hörslingor, så kallade super loops, finns för övrigt i samtliga möteslokaler. Man medger att den anläggningen är dyr, men det är å andra sidan ett krav att ha slingor i konferensmiljöer idag.  

Ventilation sägs vara det dyraste och mest komplexa i ett bygge, men det är å andra sidan något som alla byggnader måste ha. Arkitekternas ingång här har varit att satsa! Huset fungerar som ett passivhus med nattlig nedkylning. Ett annat plus med en bra ventilation här är att det gynnar astmatikern och den dammkänslige. Men det möjliggör även för pälsdjursallergikern att vistas i samma lokaler som den som har sin ledarhund med sig. Bara det!

Fokus på beprövad teknik

Jag måste erkänna att jag hade förväntat mig ett futuristiskt bygge med massor av teknik och speciallösningar. Jag kunde inte haft mer fel! Den här kontorsbyggnaden blandar det genomtänkta nya med det beprövade. Inga nya dyra lösningar har tagits fram särskilt för bygget. Att sätta små upphöjningar i ledstängerna i trapphuset för att markera vilket våningsplan du befinner dig på kan närmast beskrivas som low tech, men lika genialt för det! Hissarna kändes spontant som high tech. Röststyrning kommer mer och mer, men det ställer höga krav på uttal och tydligt tal. Här finns klassiska hissknappar och fotpaneler för att kalla på hissen. Allt bygger på redan befintlig teknik hos hisstillverkarna. Ibland är det enkla också det rätta.

Framgångsfaktorerna

Det går inte att komma på studiebesök här utan att fascineras av deras, på riktigt och fullt ut, aktiva tänkande före för att undanröja behovet av kompletterande svindyra anpassningar i efterhand.

Framgångsfaktorerna är många, och samtliga kan inte listas här. Men ett aktivt deltagande från organisationerna som senare skulle flytta in här, flera olika referensgrupper med fokus på behov, prioriteringar och perspektiv på användarvänlighet och konflikter mellan funktionsnedsättningar och vad arkitekter beskriver som design och estetik är några omedelbara. Andra är kontinuerlig utbildning vid personalomsättning hos leverantörer till bygget. En god relation med byggplatschefen har varit mycket betydelsefullt för att inte hamna i att det fattas snabba och förhastade beslut som senare i bygget skulle behöva göra kompletterande anpassningar.

Storytelling har fungerat som kommunikation under processen, både för entreprenörer och medlemsorganisationer. Ett skapande av en kultur, en viktig vi-känsla och att göra en (världsomspännande) snackis där universal design blir konkret har drivit på och skapat en stor nyfikenhet och drivkraft genom hela processen. En stark värderingsstyrning om allas lika värde och en likvärdig tillgänglighet – både avseende att komma in, jobba här och även komma ut vid en eventuell utrymning – har varit central.

Sist men inte minst så beskrivs avmystifieringen rörande ekonomi, byggregler, lagstiftning och standards/checklistor och driftskostnader ha stor och viktig betydelse. Jag menar att vi som jobbar med frågor som rör lika villkor och att undanröja hinder för nuvarande, och blivande, kollegor med funktionsnedsättningar har otroligt mycket att lära av den här processen.

Likvärdig evakuering

Begreppet är nytt för mig. Målet vid en eventuell brand i en byggnad är överlevnad, men HUR evakuering sedan ser ut kan vara ganska olika. Den som sitter i rullstol eller av andra skäl inte kan gå i trapporna lämnas mer eller mindre åt sitt öde. Rekommendationer vid utrymning säger ofta att ingen ska bäras ut då det skapar trängsel och hinder för alla andra. Forskning visar dock att vi människor egentligen inte är beredda att lämna våra kollegor, utan snarare utsätter oss alla för större fara för att kunna hjälpa. Evakueringar omgärdas ändå av mycket få lagkrav. Lika få byggnormer reglerar detta med tillgängliga nödutgångar och vad som skulle kunna beskrivas som en likvärdig evakuering. Varför?

Det här huset tar evakuering till oanade höjder! Varje trapphusschakt, med hissen inkluderad, är en enskild brandcell – en safe zone. Den kan stå emot brand i minst en timme, har egen nödström och ventilation med övertryck. Hissen är programmerad så att den automatiskt tömmer våningsplanen, med start där larmet går. Brandlarmet består av ljud och sakta blinkande lampor för att inte skapa problem för epileptiker. De regelbundna brandövningarna ger en genomsnittlig tid för evakuering på 6 minuter för alla. Det är vad det heter: en likvärdig evakuering.

Med allt detta sagt. Med allt detta tänkt. Och med allt vad dagens teknologi har skapat för oss människor så återstår fortfarande en gåta i din och min kontorsmiljö: kaffeapparaten. Hur är det år 2018 fortfarande möjligt att inte någon har kunnat skapa en tillgänglig kaffemaskin som har knappval med plats för punktskrift och en läsbar skärm? Klassiska lösningar är små hemgjorda klisterlappar med punktskrift alternativt text, eller att hen får be en kollega om hjälp. Människan landade på månen för snart 50 år sedan, men världens kaffemaskiner är kvar i det förgångna.