Förebygg brott och normbrytande beteende – vilka insatser bör socialtjänsten använda?

Tidigare har SBU gjort en systematisk forskningsöversikt på området och kom fram till helt andra slutsatser än vad Socialstyrelsen har gjort i sitt kunskapsunderlag. SBU menar att det inte finns tillräckligt med stöd för att säga att någon specifik öppenvårdsmetod på detta område skulle vara särskilt effektiv än andra, medan Socialstyrelsen rekommenderar insatser och särskilda metoder. Jenny säger att det är olyckligt att det uppstår förvirring. Det är inte så att en har rätt och en har fel, utan båda har rätt utifrån sina frågeställningar.

I arbetet görs olika val, man formulerar frågeställningar där man väljer ut exakt vilken målgrupp man vill titta på och exakt vilka studier man tänker sig inkludera och vilka utfall man är intresserad av. I det här fallet finns det två skillnader i Socialstyrelsens och SBU frågeställningar, där SBU har valt att titta på ungdomar som begått brott, medan Socialstyrelsen har valt att dels titta på ungdomar som begått brott, dels på ungdomar som uppvisar andra beteendeproblem där man inte vet om de begått brott. En annan skillnad i myndigheternas underlag är att SBU underlag innehåller bara studier där man har följt upp insatserna över tid, minst sex månader efter avslutad insats, medan Socialstyrelsen även har inkluderat studier där man följt upp insatserna direkt efter avslutad behandling. Socialstyrelsen får med sitt urval med fler studier än SBU.

Jenny Jakobsson berättar att det här är första gången Socialstyrelsen kan komma fram med rekommendationer för den sociala barn och ungdomsvården på det här sättet. Det beror på att det i det här fallet finns det väldigt mycket forskning. Vi är vana vid att när vi pratar om evidens inom socialt arbete så finns det inte så många studier. Man får försöka utgå från den beprövade erfarenheten, kanske i kombination med några få primärstudier. Men när det handlar om barn med normbrytande kriminellt beteende finns det en otroligt stor mängd forskning. "Vi har i vårt arbete bara tittat på de studier som är sammanställda i systematiska översikter, och vi har många systematiska översikter till grund för våra rekommendationer", säger Jenny. 

Socialtjänstens insatser ska baseras på bästa tillgängliga kunskap. Innebär rekommendationen att alla kommuner nu bör upphandla TFCO (Treatment Foster Care Oregon) som alternativ till HVB?

Det kommer inte vara alla barn som ska erbjudas TFCO framför institutionsvård säger Jenny. Det kommer finns barn där institutionsvård är nödvändig och ändamålsenlig. Det beror på det enskilda barnets och familjens behov och förutsättningar. Men för majoriteten av barn är TFCO ett alternativ till institutionsvård. Både HVB och placering på Sis. På sikt vore det fantastiskt om alla kommuner upphandlar TFCO, men just nu är inte kapaciteten inte tillräckligt stor för den här metoden att kunna erbjudas runt om i hela landet. Så det är ett bekymmer, men det handlar också om att sprida kunskapen om TFCO och öka efterfrågan så att med tiden kan insatsen öka i omfattning – så att fler kommuner kan upphandla och erbjuda den här modellen.

TIPS. Vetenskapsradion har gjort ett avsnitt om TFCO där Jenny medverkar.

Enligt kunskapsstödet bör socialtjänsten erbjuda multimodala KBT-baserade färdighetsträningsprogram, till exempel Coping Power Program, Dina-programmet och SNAP. Men ingen av dem används i Sverige idag. Hur ska kommunerna få tillgång till dessa? Kan de räkna med stöd och hjälp?

Jenny säger att de just nu tittar på hur man skulle kunna stödja och verka för att de här programmen tas till Sverige. Och att de även måste testas i svensk socialtjänst för att se om man behöver göra anpassningar. "Vi tittar på olika möjliga vägar framåt för att på bästa sätt säkerställa att de här programmen på sikt kan erbjudas inom svensk socialtjänst. Och då runt om i hela landet, inte bara i några enstaka kommuner. Eftersom det här är starka börrekommendationer som Socialstyrelsen kommer med så ser vi att Socialstyrelsen har ett ansvar här att möjliggöra för kommunerna att faktiskt tillämpa den här rekommendationen", säger Jenny. 

Ibland verkar det vara svårt att nå ut och göra regleringar och rekommendationer kända. Och även när det finns kunskap om dem är det inte alltid som de får särskilt stor påverkan i det praktiska arbetet. Är Socialstyrelsens arbete med rekommendationen klart i och med publiceringen, och nu är det upp till kommunerna att göra resten?

Jenny säger att vi tänker att det här är ett långsiktigt arbete som behöver vara strategiskt och det behöver innehålla olika aktiviteter från vår sida och vi behöver jobba i samverkan. Bland annat med spridning och kommunikation kring att det här kunskapsstödet finns, att göra rekommendationerna kända. Men inte minns att på olika sätt ge stöd för implementering. Och det vi fått klart för oss är att förutsättningarna ser olika ut i landet.

"Olika kommuner har kommit olika långt i det här arbetet. Socialstyrelsen behöver därför bistå med hjälp för att göra behovsanalyser lokalt för att se: vad gör vi idag och vad behöver vi utveckla för att ligga mer i linje med det som rekommenderas i kunskapsstödet? Men också för att ge stöd att föra in de här metoderna, att tillämpa dem och kunna följa upp lokalt. Det ser vi också som en viktig del. Vi måste fortsätta bygga kunskap om hur insatserna fungerar i praktiskt socialt arbete. Så det är det ena, och så har vi ju redan nu initierat dialoger med SKR och RSS-strukturerna. Där det finns ett intresse av att arbeta just med det här kunskapsstödet som en konkret produkt för kunskapsstyrning och kunskapsutveckling. Där kommuner kan anmäla intresse och få ett mer långsiktigt och genomarbetat och handfast stöd i att implementera och jobba vidare utifrån det här kunskapsstödet. Så det är ett förslag som vi kommer fortsätta diskutera under nästa år och förhoppningsvis kunna fatta beslut om", berättar hon. 

"Sen var vi ju tidigare inne på de här programmen som inte finns i Sverige idag. Där behöver vi också ta fram en plan för hur Socialstyrelsen kan möjliggöra och bidra till att programmen tas till Sverige och tillgängliggörs. Och sen behöver vi tänka på hur vi kan följa upp. Det blir ju viktigt att vi från Socialstyrelsens håll kan följa upp att de här rekommendationerna tillämpas. Och kanske kunna revidera det här om några år vid behov."

"Det är många olika spår i det fortsatta arbetet. Vår tanke är inte att vi släpper taget nu och går vidare med annat, utan att vi håller i och håller ut i de här frågorna på olika sätt. Vi kommer kunna presentera en plan för det fortsatta arbetet i början på nästa år, förhoppningsvis", avslutar Jenny. 

Lyssna på Spotify | Acast | Apple Podcasts / iTunes | Soundcloud eller här på webben.