Sverige som kolonialstat – en ovan tanke?

Akademikerförbundet SSR ordnade nyligen ett seminarium om facklig representation och diskriminering av samer. Föreläsare var Margaretha Karlberg Uttjek, lektor i socialt arbete vid Umeå universitet som forskar om samer och välfärden. Margaretha beskrev att utifrån att samerna är både ett urfolk och en nationell minoritet, har man vissa rättigheter som andra minoriteter inte har. De har rätt till självbestämmande och egna ekonomiska och politiska institutioner i form av Sametinget. Enligt FN:s urfolksdeklaration, som Sverige har förbundit sig att följa, har urfolk rätt att definiera sin egen politik och man har bland annat rätt till självbestämmande när det gäller interna och lokala frågor som inkluderar utbildnings- och forskningsfrågor. Man har också rätt att definiera och driva kulturella och sociala frågor.

Samerna har inte invandrat till Sverige utan de har funnits här i tusentals år. Men kan man verkligen säga att Sverige har koloniserat samernas land? Ja, utifrån att kolonisering betyder att man tar mark man inte äger i besittning.

Enligt Sametinget börjar koloniseringen av Bottenvikens kuster på 1100-talet. På 1600-talet hoppas svenska kronan att Lappland ska kunna bli Sveriges Västindien och att naturresurserna där ska kunna betala för de många krig som utkämpas. Man försöker integrera samer genom tvångskristning. Margaretha berättade att man hotar med att bränna de som inte vill kristnas på bål. Under slutet av 1800-talet inleder svenska staten, enligt Forum för Levande historia, ett försvenskande av de samer som inte arbetar med rennäring. Man anser att samer är bäst lämpade att vara renskötare och här börjar man göra skillnad mellan renskötande samer och andra samer. De som inte har renar ska assimileras in i det svenska samhället. Barn till renskötande samer fick gå i nomadskolor, ofta långt från sina familjer. Skolorna var uppbyggda utifrån statens föreställning om samers liv och det var ett uttalat syfte med att de samiska barnen inte fick vänja sig vid bekvämligheter eftersom det skulle riskera att de valde bort livet som renskötare. I nomadskolorna fick barnen prata samiska till skillnad från barnen som gick i svenska skolor, men de fick inte studera på sitt modersmål.

Eftersom att vara same och prata samiska sågs som något negativt i det svenska samhället slutade samiska föräldrar att prata samiska med sina barn på 60- och 70-talen. Idag bedrivs hälften av undervisningen inom skolformen Sameskolan på samiska och som nationell minoritet har samer rätt till modersmålsstöd och modersmålsundervisning. Ändå är de samiska språken klassade som hotade av UNESCO.

Margaretha lyfte att välfärdssamhällets insatser är inriktade på att behandla alla lika och att de inte tar hänsyn till samers kulturella behov. Många samer upplever sig inte bra bemötta av till exempel hälso- och sjukvård och äldreomsorg. Precis som andra minoriteter uppfattar de att de ofta får irrelevanta frågor som leder till att de får utbilda personal i stället för att personalen har kompetens att efterfråga deras behov.

Margaretha avslutar sitt föredrag med rekommendationer för fackligt arbete ur ett samiskt perspektiv:

• Beakta samers – kvinnor respektive mäns – rätt att föra sin egen talan.
• Samers traditionella kompetens behöver uppvärderas som en specialistkunskap inom till exempel hälso- och sjukvård, skola och socialtjänst.
• Fackförbund behöver efterfråga samisk representation på olika nivåer inom sina organisationer.
• Fackförbund behöver arbeta för en översyn av trygghetssystemen och dess lagstiftning så att de blir mer relevanta för samers behov till exempel när det gäller insatser för funktionsnedsatta och bedömning av arbetsskador för renskötare.

Hösten 2021 tillsatte regeringen en sanningskommission som ska kartlägga och granska den gentemot samerna förda politiken i ett historiskt perspektiv och dess konsekvenser för det samiska folket. Kommissionen ska även sprida kunskap om och öka den allmänna förståelsen för samernas historia och hur historiska oförrätter påverkar dagens villkor för samerna, delta i den allmänna debatten och medverka i olika former av utbildnings- och informationsverksamhet. Arbetet ska redovisas senast 1 december 2025. Innebörden av en sanningskommission är att den kopplas till kompensatoriska och framåtsyftande åtgärder. Kanske är detta en början till en ordentlig ursäkt från Sverige som stat.