Ungdomsfängelser löser inte problemen

Att flytta ansvaret för unga brottsdömda, för barn, till Kriminalvården riskerar att bli en katastrof. Riskerna på kort sikt är att inte tillräckligt görs för att förbättra situationen här och nu. Sis ungdomshem är så slitna och ålderstigna att det krävs stora investeringar för att kunna höja säkerheten och ge det skydd som krävs. Rymningar sker på grund av bristande kompetens och rutiner men också på grund av bristande säkerhet.

Regeringen har fortfarande inte kunnat svara på vad de menar med ungdomsfängelser.  Bara att ”Ungdomsfängelser ska ersätta de särskilda ungdomshem som Sis ansvarar för” och att det är Kriminalvården som ska ta det ansvaret. Vi har en akut brist på fängelseplatser redan i dag. Att bygga nya tar många år. Att bara byta namn på nuvarande Sis-institutioner till fängelse i Kriminalvårdens regi löser inte problemen. Det blir lite som talesättet även om du sminkar en gris, så är det fortfarande en gris. 

Samhället kan inte låsa in barn och kasta bort nyckeln, de måste få stöd att komma tillbaka till skola och ett socialt liv när de kommer ut.

Kriminalvården saknar helt kunskap om att jobba med barn. Det är helt annan lagstiftning som gäller när det är barn som frihetsberövas. Att sätta barn i fängelse, oavsett brott innebär fortsatt att de har rätt till skolgång. Kriminalvården har ingen skolverksamhet, Sis är däremot experter på att arbeta med unga; att bryta negativa mönster och att reparera en trasig skolgång. Här har regeringen hittills inga svar.

Oavsett vilken myndighet som ska ha ansvaret för barn som begått brott så krävs satsning på kunskap och kompetens. Forskning visar att tvångsvård är en riskmiljö för övergrepp. Personalen har stor makt över dem som vårdas och samtidigt utsätts de anställda ofta för provokationer. 

Sis hanterar ungdomar med stora sociala problem. Ungdomarna behöver mötas av personal som har rätt kompetens för att kunna ge rätt stöd och behandling. Det görs effektivast genom att ha kvalificerad personal med rätt utbildning och lön. Vi kan inte längre låta de med lägst utbildning ta hand om de med störst problem och tro att det ska fungera. Utbildningsnivån behöver höjas. 

Våra krav

Akademikerförbundet SSR företräder samtliga akademiker på Sis och Kriminalvården oavsett vilket Saco-S-fackförbund de är medlemmar i. Det är våra medlemmar inom Sis som har akademisk utbildning och står för kvalitetshöjande åtgärder. Tyvärr är de alldeles för få. Sis har de senaste åren sänkt kompetenskraven och utbildningsnivån när det omvända hade behövts. 

I stället för en verksamhet som grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet med syfte att rehabilitera och stötta de unga tillbaka till vardagsliv och skola ser vi allt för mycket av omhändertagande och inlåsning med för låg kunskapsnivå bland personalen.

Om regeringen menar allvar med att få ordning på Sis så måste pengar satsas. Våra krav till regeringen:

• Ska ungdomsfängelser införas måste en plan presenteras för hur tillräcklig kunskap garanteras i Kriminalvården för att arbeta med barn, hur rätt till skolgång ska lösas och hur man ska garantera att barn inte placeras bland vuxna kriminella.
• Sis behöver mer pengar för att klara nyrekryteringar och för att behålla kompetens.
• Skjut till pengar för att renovera Sis-institutionerna.
• Ge uppdrag till Ivo att kraftigt förstärka tillsynen av Sis.
• Ge Sis i uppdrag att kraftigt utöka andelen anställda med akademisk utbildning, höj kunskapsnivån.
• Stärk vårdkedjan. Kommunernas ansvar att göra insatser och uppföljningar när unga skrivs ut från Sis måste stärkas, det fungerar dåligt i dag.
• Ändra lagen så telefoner och surfplattor lättare kan tas ifrån ungdomar.

Det måste bli slut på populistiska utspel som saknar förankring och stöd i forskning från riksdagspartierna. Trovärdiga ledare måste se till helheten, politiken måste ta sig an Sis på ett ansvarsfullt sätt med barnen i fokus.

Lena Henriksson, ordförande Saco-S inom Statens institutionsstyrelse (SiS)
Heike Erkers, ordförande Akademikerförbundet SSR