Vilken väg ska Statens institutionsstyrelse ta?

SiS behöver skapa en trygg och säker vård- och behandlingsmiljö

Målet är, enligt Elisabet Åbjörnsson Hollmark, att både skapa en trygg och säker vård och behandlingsmiljö för de som är placerade hos SiS och en trygg och säker arbetsmiljö för medarbetarna. Elisabet menar att det hänger ihop. Åstadkommer man en bra vård och behandlingsmiljö så får man också en bra och säker arbetsmiljö.

Elisabet vill att det ska bli färre rymningar från SiS och hon har fattat beslut om att säkerhetsklassificera alla institutioner, men betonar att man inte ska ha en högre säkerhet än vad som krävs för att klara av vård- och behandlingsuppdraget. De ungdomar som har högst avvikningsrisk och risk för hot och våld ska ha den högsta säkerheten, men väldigt många som är placerade hos SiS har inte behov av den typen av säkerhet.

De som döms till sluten ungdomsvård har historiskt varit ganska få och därför har myndigheten valt att vårda dem tillsammans med de som blir placerade enligt LVU. Nu har Elisabet fattat beslut om att renodla avdelningar, där SiS enkom har ungdomar som blir dömda till sluten ungdomsvård. Det här tror hon kommer att göra att det blir bättre vård och behandling för de som placeras på olika grunder, och det blir också lättare för medarbetarna att kunna förhålla sig till olika lagstiftningar.

De som jobbar med vården ska vilja arbeta med människor, har en god människosyn och stå på en stadig värdegrund

Myndigheten vill ha medarbetare som vill arbeta med människor och som har en god människosyn och står på en stadig värdegrund och vill arbeta i statsförvaltningen. Den stora utmaningen är att behålla personal. Här är det flera saker som myndigheten behöver jobba vidare med. En av dom handlar om att ha en trygg och säker arbetsmiljö. Statskontoret gjorde en myndighetsanalys av SiS förra året och där kom de fram till att 60 procent av medarbetarna uppger att de blir utsatta för hot någon gång under en arbetsvecka, och 40 procent att de blir utsatta för fysiskt våld. Elisabet menar att det är väldigt höga siffror, och säger att ska medarbetare orka arbeta hos oss så måste de här siffrorna minskas betydligt. Den centrala ledningsgruppen på myndigheten följer nu varje vecka de olika incidenter som sker för att kunna se mönster, och där kan man till exempel se att merparten av de hot och det våld som sker är inom ungdomsvården och inte inom missbruksvården. Man kan också se att ungefär 65 procent av de hot och det våld som medarbetare utsätts för, är på den tid då man inte har strukturerad verksamhet. Det vill säga på eftermiddagar, kvällar och helger.

Elisabet vill att alla som arbetar klientnära ska få en grundutbildning, det vill säga att man inte kommer direkt ut till avdelningen utan rätt verktyg. HR-avdelningen har i uppdrag att ta fram förslag på en grundutbildning. Även om SiS kräver olika typer av utbildning för att jobba hos dem så finns ingen utbildning för hur du arbetar i en sluten tvångsvård. Det är egentligen bara SiS som vet hur det ska vara, och därför är det så viktigt att myndigheten har de här initiala utbildningen och att den är gemensam för alla.

Många barn och unga som placeras hos SiS har ett antal olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, man kan lida av psykisk ohälsa, ha trauman och annan problematik. SiS har nu uppmärksammat att man behöver ha avdelningar som är särskilt inriktade på de som har behov av särskilt resurskrävande insatser. Elisabet har nu fattat beslut om att myndigheten ska ha det på fem olika avdelningar. Där kommer man ha ökad bemanning, särskilda utbildningsinsatser inom traumamedveten omsorg och i neuropsykiatriska funktionshinder, ha handledning och arbete i lokaler som är anpassade utifrån de här barnens behov. Elisabet säger att det här är ett utvecklingsarbete som hon tror kommer att göra att man som medarbetare känner att man har rätt möjligheter att hjälpa de här barnen och ungdomarna. Denna satsning gör att myndigheten bättre kan differentiera de insatser man behöver göra. Det är ju inte alla som har behov av den här typen av insatser, men om ett sådant barn som har behovet av den här typen av insatser kommer till en avdelning med inte rätt verktyg så blir det ofta inget bra vårdresultat. Elisabet tror att det handlar om ett behållarperspektiv, att medarbetare känner att man har möjlighet att kunna göra ett bra jobb.

Sextio procent av våra boenderum är 50 år eller äldre

En del av SiS lokaler är nybyggda och väldigt bra utifrån ändamålsenlighet i det uppdrag man har. Men så har man också en hel del väldigt slitna och gamla lokaler. När myndigheten bildades 1994, sammanförde man fler olika verksamheter. Och det är lokaler som varit gamla sjukhus, jaktslott och herrgårdar. Det är byggnader som inte är anpassade utifrån de krav som finns. Elisabet menar att det kommer ta en lång tid innan man är där hon önskar att de skulle vara. Hon har fattat ett beslut om en strategisk långsiktig lokalförsörjningsplan som är tioårig och som ska vara vägledande arbetet.

Elisabet berättar att på de institutioner där de har helt nybyggda lokaler har medarbetare en helt annan möjlighet att bedriva ett gott vård- och behandlingsarbete. Det gör också någonting om man kommer till oss och är placerad enligt tvång och hamnar i väldigt dåliga lokaler. Det ger inte rätt förutsättningar för att vi ska bedriva ett bra motivationsarbete. Vi måste få möjlighet att byta ut den här miljön. Vi har en god dialog med våra uppdragsgivare kring den här frågan. För det är klart att när vi byter ut den här äldre infrastrukturen så höjs ju hyrorna eftersom vi behöver anpassa den både utifrån krav på brand, säkerhet och utifrån regelverket för skolverksamheten. Det här hoppas jag att våra uppdragsgivare förstår att det kommer bli en ökad kostnad när man byter ut gammal dålig infrastruktur till ny modern. Det menar jag är ett måste, men det är ett långsiktigt arbete som vi har påbörjat och som jag hoppas få fortsätta med.

"Jag tro inte det var tänkt att kommunerna ska finansiera den här stora rustningen av myndigheten"

Elisabet menar att det är nog tänkt att kommunerna ska betala för den vård individerna behöver hos dem, men hon tro inte det var tänkt att kommunerna ska finansiera den stora rustningen av myndigheten, som både handlar om infrastrukturen, men också om satsningar man gör. Som de särskilt förstärkta avdelningarna som Elisabet tror är en nödvändig utveckling för att SiS ska lyckas med sitt uppdrag. Elisabet tror att det finns vissa initiala kostnader som myndigheten måste ta som hon funderar på om det är rätt att kommunerna ska bära. Det är naturligtvis en politisk fråga hur myndigheten ska finansieras, men Elisabet menar att det blir en utmaning för henne som myndighetschef där hon ser att man behöver göra stora förflyttningar på flera olika områden om man inte har resurser till det. Sen är inte allt kopplat till ökade resurser, det finns mycket som handlar om styrning, ledning samt ordning och reda och som myndigheten ändå har påbörjat och gör ändå och som kommer borga för en bättre kvalitet av vård och behandling.

Stor vins om det skulle finnas fler akademiker i det klientnära arbete

Myndigheten håller på att differentiera behandlingsassistentrollen. I stället för en roll har man infört tre befattningar. En med krav på tvåårig eftergymnasial utbildning som heter behandlingspedagog, en som heter behandlingsassistent där man ska ha lägst gymnasiekompetens och en som heter behandlingssamordnare där man kräver en akademisk utbildning, till exempel socionom, psykolog, beteendevetare. Dessa yrkesgrupper ska jobba i team tillsammans runt ungdomarna och vuxna klienter. Befattningar där man kräver akademisk kompetens har man inte haft tidigare. Behandlingssamordnaren är inte en ny chefsbefattning, denne ska ansvara och leda arbetet runt ungdomarna och klienterna och inte hamna bakom skrivbordet med administrativa uppgifter. Elisabet säger att det här är personer som ska jobba nära våra ungdomar och vuxna. Målet är att få en stabilare och tryggare arbetsgrupp i den klientnära verksamheten.

"Ungefär 20 procent av de som dömts till sluten ungdomsvård definierar vi som att de tillhör någon form av gäng"

Ungefär 20 procent av de som döms till sluten ungdomsvård definierar SiS som att de tillhör någon form av gäng. Elisabet menar att många gånger kan man se att de ungdomar som döms till LSU är grovt kriminella och behov av återfallsförebyggande insatser, men att även merparten av ungdomarna som placeras enligt LVU har liknande problematik. SiS ser också att det kryper ner i åldrarna. Av de pojkar som placeras hos SiS som är 9-12 år har 50 procent kriminalitet som placeringsorsak och gruppen har ökat under den senaste femårsperioden.

Foto: Statens institutionsstyrelse.