Det finns ingen blueprint för det vi gör

Samhällsvetarpodden pratar med Mikael Ribbenvik som är generaldirektör på Migrationsverket om hur det är att leda en myndighet med ständiga krav på att förändras, nu med anledning av flykten från Ukraina.

Hur många har egentligen kommit från Ukraina hittills?

- Dagsnoteringen är 26 000. 90 procent av dem är kvinnor och barn och 40 procent är barn. Det är stor skillnad från 2015, inleder Mikael Ribbenvik.

Och hur många är så kallade ensamkommande barn?

- Många barn kommer inte ensamma utan i en konstellation med till exempel moster och kusiner. Men då räknas man ändå som ensamkommande barn eftersom man kommer utan vårdnadshavare. 2015 var det i stället många ensamma unga pojkar i tonåren som kom. Nu är det alla möjliga åldrar, fortsätter Mikael Ribbenvik.

- Men det är fortfarande socialtjänsten i kommunen som ska utreda lämpligheten och placeringen. Men många gånger är den lämpligaste placeringen att man är med sina nära släktingar och inte behöver familjehemsplacering eller annan placering.

Hur ser framtidsscenariot ut för hur många som kommer att komma från Ukraina?

- Vi har tagit fram tre scenarier för hur många som kommer till sommaren. Det lägsta var att det skulle komma 27 000 personer. Det är ju redan överspelat. Huvudscenariot var att det skulle komma 76 000 personer. Sedan finns det ett högt scenario att det skulle komma 212 000 personer till sommaren. Som det ser ut nu följer vi närmast kurvan för huvudscenariot.

Hur ansträngda är ni på Migrationsverket?

- Om man jämför med 2015 gick vi in i den situationen med ett stort system. Vi hade 100 000 platser och 9 000 anställda. Nu har vi 10 000 platser och 4 000 anställda. Samtidigt kom det förra måndagen 2 300 personer på ett dygn. Så många hade vi inte något dygn 2015. Samtidigt är det alltid mycket svårare att skala upp små system snabbt. Konsekvensen blir kö. Men vi har lyckats hantera det. Idag har vi en kapacitet på 1 900 manuella registreringar per dygn plus digitala. Det är en kapacitet som är betydligt högre än antalet personer som kommer nu.

Nu ska ni rekrytera 550 personer på kort tid. Var hittar ni dem?

- Det är många som vill jobba hos oss så dem kommer vi att hitta. Dessutom kommer fem till sex myndigheter att hjälpa oss, bland annat Skatteverket och Kammarkollegiet.

Hur behåller man ett organisatoriskt minne i en myndighet som omfattas av så här stora kast?

- Det finns ingen blueprint för det vi gör. 2015 var strategin att bara hålla näsan över vattenytan. När det akuta skeendet var över hade vi enorma balanser med 155 000 öppna asylärenden. Efter det hade vi en avvecklingsfas som blev den största och snabbaste i svensk statsförvaltning. Det är svårt att dra erfarenheter, men vår strategi blev att nästa gång undvika de negativa konsekvenser vi upplevt tidigare, förklarar Mikael Ribbenvik.

Vad avgör vilket land ukrainska flyktingar söker sig till?

- I allmänhet söker man sig till länder där man har någon slags förankring i form av vänner och anhöriga. Vi har ungefär 11 000 ukrainare med uppehållstillstånd i Sverige. Det är inte många i jämförelse med andra länder i Europa med betydligt större ukrainsk diaspora, framför allt i Italien och Portugal. Även geografisk närhet och välfungerande system spelar roll, men mindre. Men vad vi ser nu är att många återtar sin ansökan – uppemot 100 återtag per dag. Skälet kan vara att det är svårt att leva här på 2 000 kronor per månad. Då söker man sig i stället till länder där det är billigare att leva i som Polen, avslutar Mikael Ribbenvik.

Det och mycket om dagersättningens storlek, en jämnare fördelning av ansvar mellan Sveriges kommuner, hur Massflyktsdirektivet skiljer sig från andra asylsökande, och mycket mer kan du höra i veckans samhällsvetarpodd. Förbundets samhällspolitiska chef Ursula Berge ställer frågorna.