Fackligt medlemskap ingen global självklarhet

Världsfacket ITUC har i sommar för nionde året publicerat sitt index över globala fackliga rättigheter. En rapport som tydligt visar att utrymmet för civilsamhället fortsätter att krympa. Antalet länder som kränker fackliga rättigheter fortsätter att öka. Demokratiska rättigheter som rätten att tala, yttrandefrihet, inskränks och slumpvisa, rättsosäkra arresteringar och fängslande pågår med oförminskad styrka.

Värsta länderna

De tio värsta länderna är Bangladesh, Belarus, Brasilien, Colombia, Egypten, ESwatini, Guatemala, Myanmar, Filipinerna och Turkiet. I hälften av dem har Akademikerförbundet pågående projekt, eller stöd till projekt. Vi vet av egen erfarenhet, genom våra fackliga kollegor och projektpartners hur svår situationen är. Turkiet är ett av de tio värsta länderna. Vi vet att fackliga rättigheter kränkts under många år. Fackliga medlemmar har blivit av med sitt jobb. Fackligt aktiva har fängslats på oklara grunder. Offentligt anställda, i statlig sektor, kan helt enkelt inte vara medlem i en fri fackförening utan att riskera sitt jobb och sin möjlighet att försörja sig själv och sin familj.

Siffrorna talar sitt tydliga språk

I 87 procent av de undersökta länderna är det förbjudet att strejka.

79 procent av länderna tillåter inte rätten att förhandla kollektiv trots att det är en av ILOs tidiga konventioner (nr 98) från 1949.

I 77 procent av länderna saknas föreningsfrihet, rätten att vara med i en fackförening.

I tretton länder mördades fackligt aktiva. Bland de länderna Colobia som länge ansett som ett av väldens farligaste länder att vara fackligt aktiv i men också Italien och Sydafrika.

Några länder har faktiskt förbättrat sig sedan förra rapporten; Niger, Saudiarabien och El Salvador men 10 länder har försämrat läget. Bland dem Australien, Burkina Faso, Jamaica, Nederländerna och Tunisien.

Mellanöstern och Nordafrika värsta regionen

ITUC har också tittat på regioner och Mellanöstern tillsammans med Nordafrika sticker ut. Vissa länder befinner sig i krig eller konflikt, men inte alla. Bland Gulfstaterna pågår arbete för att stoppa det förhatliga kafala systemet som riktas mot migrantarbetare och gör dem livegna under slavliknande förhållanden. Qatar och Saudiarabien förefaller vara på god väg, men inte i Förenade Arabemiraten.

I Tunisien, där fackföreningsrörelsen tillsammans med regeringen och andra parter fick emotta Nobels fredspris för några år sedan för sitt goda samarbete under arabiska våren bl a har demokratin underminerats och vi sett prov på grava övergrepp på arbetstagares rättigheter under det gångna året.

I Mellanöstern exkluderar samtliga länder arbetstagarnas rätt att vara med i en facklig organisation och 95 procent av länderna bryter mot strejkrätten. 84 procent har restriktioner mot yttrandefrihet och mötesfrihet.

Hur är då läget i Europa?

Strejkrätten är inte självklar. 72 procent av Europas länder naggar bryter mot strejkrätten på ett eller annat sätt. Kollektivavtal och rätten att förhandla kollektiv har en starkare ställning, men i 54 procent av länderna har den kränkts. Tydligast är det i östra Europa där fria, självständiga, demokratiska fackföreningar fortfarande kämpar för sin överlevnad och får utså ett tungt förtryck från statsmakten. I Belarus har ett 20 tal fackföreningsledare fängslats under våren.

Vi tror på Global Solidaritet

Förbundet fortsätter att driva frågan om Global Solidaritet. Våra fackliga fri- och rättigheter är inte så mycket värda om de bygger på att någon annans fackliga fri- och rättigheter inskränks. När vi har möjlighet så lyfter vi frågan oavsett om det är på en konferens i Geneve eller på en middag i Stockholm. Om globaliseringen ska vara vägen fram så måste den också omfatta solidaritet. Den internationella fackföreningsrörelsen är en viktig aktör som kan ha en hög röst i kampen för Global Solidaritet.