Vi naggar på fundamentet för samhällskontraktet

Lyssna på podden här

Du beskriver i olika sammanhang att vi har ett samhällskontrakt. Vad är det?

- Samhällskontraktet är relationen mellan staten å ena sida och medborgarna å den andra.

Avgörande för ett sådant kontrakt är att staten uppfattas som rättvis, och att medborgarna blir lika behandlade. En viktig bas är att vi är en demokrati, men också en rättsstat. Sverige har historiskt klarat av att kombinera en demokratisk styrning med ett rättssäkert och lika behandlande av medborgarna, inleder Göran Sundström.

Hur tolkar du det samhällskontraktet i dagens politiska diskussion?

- Just nu formuleras många aktuella och brännande frågor som i Tidöavtalet har sina speciella lösningar. De förslag på lösningar som där formuleras utmanar det samhällskontrakt vi har byggt upp. Framför allt är det, i Tidöavtalet, en viss grupp som pekas ut – personer med invandrarbakgrund – förknippas med en högre benägenhet att begå brott. Sedan listar man en lång rad åtgärder som är riktade mot den gruppen, fortsätter Göran Sundström.

Vad är risken med Tidöavtalets beskrivning att invandrare förknippas med brott?

- Det finns det en betydande risk att gruppen invandrare behandlas annorlunda än andra grupper. Då börjar vi nagga på grundförutsättningen för samhällskontraktet – dvs likabehandlingen.

- De förslag som nu är formulerade i Tidöavtalet bygger på att myndigheter ska inrikta sitt arbete på en speciell grupp - invandrare. Om förvaltningen ska identifiera den här gruppen på ett effektivt sätt tvingas de till vissa metoder, tex rasprofilering - att man tex går på utseende eller bostadsområde för att ha en hög träffsäkerhet. 

- Men då kommer också många som inte är papperslösa eller förknippade med brott att känna sig jagade och annorlunda behandlade än andra i samhället. Och de andra kan börja känna att de som jagas hela tiden måste vara brottslingar. Det riskerar att skapa ett tydligt vi och dom, säger Göran Sundström.

Vad tänker du runt hur politiska förslag utreds numera?

– Det är ett väldigt exekutivt styrelsesätt vi ser växa fram. Man har bestämt sig redan i förväg vad som ska göras. Man utreder inte. Det statliga kommittéväsendet är i det närmaste under nedmontering och därmed också remissväsendet. Det är en risk både vad det gäller kvalitet i förslagen och den breda förankringen.

– Vi vet också att om grupper inte har fått vara med i beslut som berör dem kommer genomförandet att bli sämre. Den här typen av styrelseskick är väldigt osvenskt, där allt ska gå väldigt snabbt, inte utredas i grunden, utan där man bara ska komma fram till hur saker ska göras som redan är bestämda, avslutar Göran Sundström.

Det och massor om angiverilagen, förvaltningskontraktet som rämnar, nedskärningarna i statlig verksamhet och vad en sådan politik leder till kan du höra i veckans Samhällsvetarpodd. Ursula Berge ställer frågorna.

Lyssna på podden här