Vi säger nej till europeiska minimilöner

Nyhet

Frågan om minimilöner har länge varit het i den europeiska fackföreningsrörelsen. På kongress efter kongress har man efter högljudda debatter enats om skrivningar som passar fackföreningarnas olika nationella system och inte hotar fungerande partsmodeller. Med den nya kommissionären von der Leyens löfte om minimilöner i Europa har den fackliga enigheten åkt ut med badvattnet.

Det råder ingen tvekan om att det finns ett stort behov av någon form av minimilöner i många av Europas. Kommissionen har konstaterat att andelen arbetstagare som lever i fattigdom har ökat och att de utgjorde nästan 10 procent av den totala arbetskraften i Europa 2018. Det är självklart att man behöver ta krafttag för att vända den utvecklingen. 

Sveriges regering kritisk

När den nya kommissionen tillträdde efter senaste valet till EU parlamentet presenterade kommissionens ordförande Ursula van der Leyen i sitt program ett förslag om minimilöner i Europa. Detta förslag mottogs med blandade känslor. Europafacket ETUC jublade medan facken i Norden blev mycket oroade. På arbetsgivarsidan fans en tydlig skepsis. Sveriges regering, tillsammans med en del andra regeringar, var tydlig i sin kritik. Rör inte vår väl fungerande partsmodell. EU modellen med starka och självständiga parter som i kollektiva förhandlingar kommer överens är den väg EU och medlemsstaterna bör välja.

Norden värnar om fackens och arbetsgivarnas överenskommelser

Sedan kommissionen presenterade sitt program i december 2019 har två europeiska konsultationer genomförts. ETUC och de euroepiska fackliga branschorganisationerna, bl a EPSU, har genomfört omfattande omröstningar i sina respektive styrelser för att säkerställa sina positioner. Tyvärr har det i dessa omröstningar visat sig att förslaget har brett stöd bland medlemsförbunden och Norden har nästan ensamma fått värna modellen där parterna i kollektivavtalsförhandlingar kommer överens om löner och andra ersättningar istället för en modell där staten fattar beslut om lägsta lön. Under hösten har debatten intensifierats och Sacos ordförande Göran Arrius vädjade den 20 oktober till regeringen att stå emot kommissionens förslag.

Kollektivavtalsmodellen fungerar bäst

Under hösten stod de klart att stödet för ett bindande direktiv var svagt. Flera regeringar och de europeiska arbetsgivarna delar de nordiska fackens motstånd men kommissionen valde trots detta att i veckan presentera ett förslag till direktiv om minimilöner i Europa. Och trots att kommissionen själv konstaterat att vid en jämförelse fungerar kollektivavtalsmodellen bäst. Enligt kommissionen innehåller förslaget ett starkt skydd för de länder som har starka och väl fungerande partsmodeller och där tillräckligt hög andel av arbetstagarna omfattas av de framförhandlade kollektivavtalen. En uppfattning som inte delas av de svenska parterna på offentligsidan. I en debattartikel i Aftonbladet vädjar förbundets ordförande Heike Erkers tillsammans med andra parter till regeringen att kraftfullt agera mot förslaget.

Beslut om löner bör hanteras enligt närhetsprincipen

EU arbetet bygger på närhetsprincipen, subsidiaritetsprincipen, som innebär att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt, på den lägsta ändamålsenliga nivån. Och att högre nivåer ska stödja detta. Löner är just en sådan fråga som bör hanteras på lägsta möjliga nivå. Det står i Lissabonfördragets artikel 153:5 tydligt att bestämmelserna i artikeln inte ska tillämpas på bl a löneförhållanden. Men fördraget kan tolkas och riktigt avgjort är det inte förrän domstolen sagt sitt. Och det kan ta lång tid. Det vet vi bland annat genom en annan process som handlar om att när parterna är överens ska deras avtal ligga till grund för direktiv. EPSU, den europeiska branschorganisationen för offentligt anställda stämde kommissionen för ett par år sedan i ett ärende som handlar om rätten till information och konsultation för statligt anställda. En process som fortfarande pågår.

Akademikerförbundet SSR är tydliga i frågan

De svenska parterna tycks i alla fall vara överens om att det nu är läge för en subsidiaritetsprövning, det vill säga att låta länderna pröva om löner är en fråga som EU har rätt att lagstifta om och uppmanar regering och riskdag att överväga detta för att på så sätt stoppa direktivet.

- Vi anser att riksdag och regering nu borde fundera över en subsidiaritetsprövning tillsammans med andra medlemsländer och se till att EU-kommissionen kastar förslaget i papperskorgen. Skyddet för den svenska modellen är inte tillräckligt i van der Leyens förslag och avsett vad som står i en direktivtext så har EU-domstolen dessutom alltid möjlighet och frihet att gå in och tolka direktivet på sitt eget sätt och vi kan inte vara säkra på hur utslaget i domstolen blir, säger Markus Furuberg förhandlingschef på Akademikerförbundet SSR.