Stoppa inte snabbspår till bristyrken

Istället för att lägga ner snabbspår för akademiker borde politikerna öronmärka mer pengar till satsningar som bygger på snabba vägar till bristyrken med höga utbildningskrav. Det skriver Ursula Berge, Akademikerförbundet SSR, och Susanne Lavemark, Arbetsgivarföreningen KFO.

Läs artikeln på SvD.

I dagarna har vi som tecknat överenskommelser om snabbspår för utlandsutbildade akademiker fått dystra besked. På grund av Arbetsförmedlingens extremt nedskurna budget kommer tre akademikersnabbspår att läggas ner helt eller stoppas rejält.

Snabbspår för akademiker är överenskommelser mellan arbetsgivarorganisationer, fack och Arbetsförmedlingen för att få välutbildade personer från andra länder in i bristyrken. Läraryrkena är extrema sådana, men idag har vi brist i tre av fyra yrken i Sverige, så i stort sett är alla utlandsutbildade som kommer hit välbehövliga på svensk arbetsmarknad.

Snabbspåren för akademiker består av, förutom grundläggande svenskutbildning, en introduktion till svensk arbetsmarknad, en högskoleutbildning på 30 högskolepoäng samt efter det en praktikperiod. Allt sammantaget ska ta ett år. Deras utbildning är sedan jämförbar med en svensk och de kan jobba med det de är utbildade för. Tanken är INTE att de ska jobba som städare, bussförare eller hemvårdspersonal. De jobben behöver andra. 

Inga signaler finns i vårändringsbudgeten att man vill värna snabbspåren. I januariöverenskommelsen står istället bara att ”fler får chansen till ett jobb UTAN utbildningskrav”. De ingående partierna har också i signalerat att de vill ha bort ”dyra och ineffektiva arbetsmarknadsprogram”. Och det ska erkännas. Snabbspåren är dyrare per dag än många andra åtgärder, men de är extremt kostnadseffektiva på lite längre sikt. 

Vi tolkar tyvärr politikens nya inriktning att man lämnar tanken på att välutbildade nyanlända ska komma i ”rätt” jobb. Målet verkar nu återigen vara att de ska tryckas ut i vilket jobb som helst, långt under deras kvalifikationsnivå. Detta trots att beräkningar, bland annat av Riksrevisionen, visar att det är en mångmiljonvinst samhällsekonomiskt att få in utlandsutbildade akademiker i svenska bristyrken. Kostnaden för snabbspåren är nålpengar i det perspektivet.

Snabbspåren kom till 2015 och var ett helt nytt sätt att arbeta för Arbetsförmedlingen och oss arbetsmarknadsparter. Det var trögstartat från början, det ska sägas, men vi har börjat förstå våra roller och det rullar allt bättre. Som företrädare för två av arbetsmarknadens parter tar vi ansvar för en arbetsmarknad som inkluderar och som tryggar kompetensförsörjningen. När så många människor kom till Sverige på kort tid tog vi parallellt med snabbspåren egna initiativ för att arbetsgivarna snabbt skulle kunna erbjuda praktikplats eller anställa. Det är var ett helt nytt sätt att arbeta för oss alla. Nu har totalt flera tusen gått igenom snabbspåren och vid en uppföljning visar det att sex av tio som gått samhällsvetarspåret har fått jobb hos relevant arbetsgivare eller gått vidare studier på mastersnivå. Alla i bristyrken. Till det kommer att det är akademikersnabbspåren som är de mest jämställda med 37 till 64 procent kvinnor i akademikersnabbspåren när de andra snabbspåren i stort bara riktar sig till män (73–100 procent är män).

För oss som har jobbat med att ta fram snabbspårsöverenskommelserna och aktivt, ibland extremt handfast, jagat till exempel praktikplatser är det en otroligt sorglig tid. Istället för att lägga ner snabbspår för akademiker borde politiken öronmärka mer pengar och vidga målgruppen till satsningar som bygger på snabba vägar till bristyrken med höga utbildningskrav.

Men det vi läser från politiken är att pressa ut nyanlända, oavsett utbildningsnivå, snarast möjligt i jobb de är extremt överkvalificerade för. Och detta samtidigt som arbetsgivarna skriker efter välutbildade akademiker.

Det är sorgligt att se att politiken är så kortsiktig att den inte ens kan bejaka den kunskap utlandsutbildade akademiker i bristyrken har och som de, i så stor utsträckning, skulle kunna berika det svenska arbetslivet med.

Ursula Berge
samhällspolitisk chef Akademikerförbundet SSR
Susanne Lavemark
förhandlingschef Arbetsgivarföreningen KFO

Läs även

22397082-studenter-utanfor-universitet.jpg

Inkludering på Sveriges lärosäten

Hur arbetar landets högskolor och universitet för att vara inkluderande? Den frågan ställde Akademikerförbundet SSR:s studentråd i en undersökning under våren. I en sammanställning presenterar vi nu svaren. 

Läs mer
Skärmavbild 2020-05-27 kl. 09.05.14.png

Tvångs-LOV spär på problemen

REPLIK DN DEBATT 25/5.

Ursula Berge och Simon Vinge, Akademikerförbundet SSR: Kommunmedborgare ska själva kunna välja hur omsorgen ska bedrivas utifrån de lokala förutsättningar som finns.

Vi måste kunna överge modeller som skapar så negativa effekter att folk far illa av dem – oavsett om det handlar om äldre eller arbetslösa. Det vore klädsamt om även välfärdsföretagarna hade modet att se, och vilja åtgärda, sådana brister.

 

Läs hela artikeln på DN Debatt

Läs mer
A0872FB0-0CB2-4ED7-97EC-A7BA9B8643B6.jpeg

LOV-experiment läcker energi från AF

I krisen måste Arbetsförmedlingen fokusera på de åtgärder man vet fungerar, inte en ny svårutvärderad försöksverksamhet med en rad problem, skriver flera fackliga utredare.

Läs hela debattartikeln i Arbetsvärlden.

Läs mer
ursulaAF_0.png

Ideologistyrd ansvarslöshet

Att helt utan kunskapsunderlag fortsätta att reformera Arbetsförmedlingen under nuvarande omständigheter, som Timbro vill, är att säga att man sätter sin ideologi framför landets 71 000 nyvarslade och 427 000 arbetslösa – en grupp som kan vara 800 000 vid årets slut, replikerar Akademikerförbundet SSR:s samhällspolitiska chef Ursula Berge.

Läs artikeln och tidigare inlägg i Dagens Samhälle.

Läs mer