Har du bytt sida?

Akademikerbloggen

Det sägs att det är nyttigt att då och då byta perspektiv. Det tror jag stenhårt på. Det finns spaltkilometer med avhandlingar och en räcka managementböcker med variationer på temat. Konsulter poppar fortfarande upp som svampar ur jorden och vill lära oss tänka i nya banor och bevisa för oss hur nyttigt det är för oss att då och då byta perspektiv.

Men varför ska vi då byta perspektiv ibland? Ett sätt att beskriva det på hittade jag i en gammal annons för en kurs som skulle träna just den förmågan:

”Den som saknar förmågan till perspektivbyte kan bli inlåst, fastlåst, begränsad eller blockerad. Med förmåga att byta perspektiv förflyttar du dig från missmod till mod och kreativitet. Det öppnas nya möjligheter och utvecklingsvägar. Alternativ som ännu inte sett dagens ljus föds fram.”

Det där låter ju både poetiskt och vackert. Men fungerar det så? Min absoluta övertygelse är att svaret ofta är ja.

Genom att förflytta fokus lite går det ofta att dyrka upp de mest hermetiskt tillslutna dörrar och hitta sig en ny väg ut. I arbetslivet såväl som privatlivet.

Bytte perspektiv – blev ombudsman

I arbetslivet bytte jag perspektiv för drygt ett år sedan. Efter 33 år som arbetsgivarföreträdare i ett antal olika HR-roller, som handläggare, förhandlare och många år som chef, är jag nu ombudsman för Akademikerförbundet SSR. Ett fantastiskt uppdrag och ett stort ansvar.

Modigt att byta sida

När det blev känt bland släkt, vänner och arbetskamrater blev det en viss uppståndelse. Överlag var det positiva reaktioner. Många tyckte det var modigt, vilket jag först inte förstod alls. Men visst, det krävs kanske lite mod att ta sig ur den komfortzon det innebär att vara i när man vet vad man har. När man kan sitt jobb, känner ”alla” och vet hur systemen fungerar. Många har mycket svårt att ta sig vidare från arbeten de vantrivs med, från en arbetsmiljö de till och med blir sjuka av. Jag stortrivdes på mitt arbete och hade egentligen ingen som helst tanke på att söka mig vidare.

Ändå blev det så.  En god vän tipsade att det fanns en tjänst som ombudsman att söka och han tyckte det var ett jobb för mig. Tänkte till. Tanken slog rot. Och jag vågade.

Reaktionerna blev många. Enormt många glada och uppmuntrande tillrop. Många tyckte det skulle passa mig som hand i handske. Det är svårt att hitta ett mer meningsfullt jobb än detta. Och det känns som jag passar för det.

Även gliringarna haglade:

”Har du bytt sida?” (Klart vanligast)

”Va!?, ska du spela för bortalaget nu?” (sporttermer till en sportnörd)

”Har du gått över till the dark side?” (den mest obegripliga)

Skämt med en gnutta allvar

Gliringarna har varit skämtsamma och med en stor portion glimt i ögat. Men som bekant bor det alltid en gnutta allvar i ett skämt. Har gått och klurat lite på det där. När vi fäller våra kommentarer, vad står de för egentligen? Säger skämtsamma kommentarer någonting om hur vi egentligen tänker om varandra? Om synen på varandras roller och uppdrag? Det är jag övertygad om att de gör.

Det handlar om problemlösning

Låt oss titta på det där med att byta sida. Står arbetsgivare och fackliga organisationer på motsatta sidor? I min bok har vi aldrig gjort det. I den mån det ibland uppfattas så handlar det om enskilda individers sätt att agera i sina roller. Det finns en (minoritet) som ser på den andre som ett problem som ska bekämpas och övervinnas. Det ska inte förväxlas med att så här är ”facket” eller ”arbetsgivaren.”

De allra flesta har ungefär samma inställning som jag. Vi ska inte vinna en strid, vi ska hjälpa till att lösa ett problem. Med den inställningen kan även de mest komplicerade bindningar knytas upp och nya lösningar kan finnas.

Samma gamla spår

Många arbetsgivare behöver byta perspektiv, men har förtvivlat svårt att göra det i vår värld av headcount, tajta ekonomier och kortsiktiga vinstkrav. Alla vet att ”om man gör som man alltid gjort, får man det man redan har” men ändå fortsätter så många att agera som de alltid gjort.

Framgångsrecept för arbetsgivare

Det finns lysande exempel på mönsterbrytare som lyckas vända sina resultat. Gemensamt för alla är att de satsar på, och litar på, sina medarbetare. Kompetensen ses som en investering och inte en kostnad. Den arbetsgivare som skapar den tryggaste, säkraste och den på rätt sätt mest utmanande och utvecklande arbetsmiljön för sina medarbetare skapar samtidigt den framgångsrikaste verksamheten. Svårare än så är det inte. Egentligen!

Vi är en naturlig part i arbetsgivarnas utvecklingsarbete

Så har jag bytt sida? Verkligen inte. Egentligen arbetar jag idag på samma sätt som tidigare och med samma inställning och mål. Men utifrån ett delvis annat perspektiv. Som ombudsmän kommer vi i kontakt med alla arbetsgivarfrågor. På såväl organisations- som individnivå. Vi vill medverka till starka och hållbara kollektivavtal och vara en naturlig part i arbetsgivarnas utvecklingsarbete. Ett bollplank som värnar individens möjligheter i organisationsrutorna. Det ska ses som helt naturligt att vi företräder våra medlemmar. Symptomatiskt för alla välmående organisationer är det är precis så det fungerar. Symptomatiskt för mindre välmående organisationer är att där fungerar detta inte alls.

Se båda sidorna i en förhandling

Medlemsfokuset är mycket tydligt. Tidigare sa jag medarbetarfokus. Precis som i mina arbetsgivarroller arbetar jag i allra högsta grad med HR-frågor. Vi arbetar med relationer. Vårt fokus är att stötta våra medlemmar, och idag behövs vi mer än någonsin. Efter drygt ett år som ombudsman har jag redan hur många exempel som helst på vad individer kan drabbas av och hur viktigt det är att de får vårt stöd. Lösningarna kan se olika ut. Både vi och medlemmen kan bli rejält utmanade. Ibland får vi hjälpa en person att se saken från ett nytt perspektiv för att kunna gå vidare. Ibland får vi hjälpa en arbetsgivare att se saken från ett annat perspektiv. Ibland båda samtidigt. Det ena utesluter inte det andra. Ibland blir det skilsmässa, ibland förnyar de sina löften.

Det är uppenbart för mig att vi alla gör ett otroligt betydelsefullt jobb. Vilken roll vi än har inom förbundet och var vi än har vår bas, lokalt eller centralt, är det så påtagligt. Vi behövs och vi bidrar till att göra skillnad. För medlemmarna och för organisationerna. För mig personligen har perspektivbytet givit ny energi och en mycket påtaglig känsla av sammanhang.

Lite skämtsamt säger jag ibland att vi arbetar ”med glädje och spänst i medlemmens tjänst.” Det sägs med glimten i ögat, men förhoppningsvis säger det ändå en del om hur vi tänker.