När krisen kommer

– Ta exempelvis Fukoshima: vem hade kunnat tro att det skulle ske? Jordbävning, tsunami, och sedan en härdsmälta – det fanns nog inte i många planeringsscenarion. Vad leder det oss till för slutsats? Jo nämligen att många tror att vi ska jobba fram planer för specifika kriser, och det kan man nog göra i viss utsträckning. Vad som är viktigast är dock att vi skapar system som är redo att hantera vilken kris som än kommer. Sedan skogsbränderna har vi massor av flygplan och helikoptrar. Nu har vi haft pandemi och det enda vi vet är att när nästa pandemi är här så kommer inte skyddsutrustning och respiratorer vara någon bristvara. Men den kris som kommer nästa gång kommer att vara något helt annat: det kräver generiska starka system.

Vi vet att klimatkrisen kommer och att den delvis redan är här. En kris som innehåller både kända faktorer: fler bränder, mer torka och högre vattennivå. Men den innehåller också vissa aspekter där risken är lägre men konsekvenserna är än allvarligare, när ekosystemen innehåller oförutsägbara tröskeleffekter.

– Du kan börja med det absolut värsta scenariot, och förbereda dig för det. Men jag tror att du kan göra väldigt mycket genom att förbereda dig för det som vi redan vet. Vi vet att Göteborgs stad kommer få svårigheter att hålla havet på avstånd. Vi vet att den sydskånska kusten kommer att eroderas. Vi vet att vi kommer se skogsbränder. Om vi jobbar med det intensivt – det konkreta som vi redan vet kommer att inträffa, då har vi kommit långt.

Om vi blickar ytterligare in i framtiden, vad ser vi då och blir det vanligare med kriser?

– Vad som gör magont för mig, det är om vi går 50 år tillbaka i tiden och drar en linjal fram till hur det ser ut just nu och vad vi upplevt i klimatrelaterade kriser. Så fortsätter vi se vart den linjalen tar oss och den kanske till och med ökar i lutningsgrad uppåt: det här känns väldigt väldigt besvärligt. Vi måste alla förändra våra liv och förutsättningarna för hur vi konsumerar jordens grödor och resurser.

Vi fortsätter i generella krisdiskussioner och klimatkrisen, med den explosiva mixen av att vi har blivit känsligare för kriser, att kriser blir vanligare och krisberedskapen har decentraliserats och avreglerats – och landar till sist i pandemin. Dan är självkritisk till hur Sverige har hanterat den.

– Våra pandemiplaner var alldeles för veka. Vi såg inte magnituden och kraften i den. Vi såg inte de ekonomiska konsekvenserna, eller att effekterna på psykisk ohälsa skulle bli sä långtgående. Vi som samhälle och alla vi som har jobbat med att förbereda oss på en pandemi: vi underskattade den här pandemin. Vi hade lång tid på oss att förbereda oss, men vår beredskap var inte god.

Missa inte den senaste samhällsekonomiska podden!

Lyssna på Spotify | Apple Podcasts/ iTunes | Soundcloud eller direkt här på webben.