Så tar vi tillbaka jämlikheten

Samhällsekonomiska podden

Ojämlikheten i Sverige har ökat dramatiskt och inte minst coronaviruset har visat att den får direkta konsekvenser för liv och död. Samtidigt har pandemin både visat på behovet av politik och skapat nya möjligheter för politiska reformer. Vi pratar med Per Molander som leder regeringens Jämlikhetskommission som nyligen lämnade in sin slutrapport. Utredningen tar upp nästan alla frågor som hänger ihop med jämlikhet och lämnar förslag på en rad områden.

–Våra direktiv handlar om inkomster från arbete och kapital och tanken med det var att man ska åstadkomma ökad jämlikhet i samhället just i fördelningen av marknadsinkomster. Vi har tagit oss friheten att vidga perspektiven till fler områden som uppväxtvillkor utbildningsmöjlighet och arbetsvillkor – det vill säga förutsättningar för jämlikhet.

Det är dock svårt att närma sig politiska frågor idag utan att ha pandemin med i bilden – även om det inte ingick i kommissionens uppdrag. Från att ofta fått höra att nationalstaten spelat ut sin roll, var det plötsligt möjligt att stänga ned världen och satsa tidigare oöverträffade summor på stimulanser och stöd. Betyder det att vi har fått ett nytt politiskt landskap?

–Ingen på den politiska högerkanten har ifrågasatt de statliga insatserna, tvärtom har man drivit på dem – så den kritiska attityd till statliga ingrepp som traditionellt finns på den sidan har varit som bortblåst.

Rapporten har i vissa forum tolkats som ”vänster” – samtidigt som direktivens premiss, nämligen att lägga förslag som gynnar den ekonomiska tillväxten, borde kunna accepteras i bredare lager. Kanske innebär det att mitten i svensk politik har förskjutits.

–Helt uppenbart har politiken förflyttats i Sverige under de senaste decennierna – den har drivit mycket långt åt höger. Det är ett resultat av ett målmedvetet opinionsarbete från högerkanten; Timbro, Ratio, med flera, som inriktat sig på bland annat unga borgerliga politiker och försett dem med en världsbild som ligger mycket långt från vad deras företrädare stod. Det är mycket långt mellan Gunnar Hedlund och Annie Lööf, för att ta ett exempel.

Rapporten innehåller en djupanalys av utvecklingen i samhället liksom en diger förslagsdel för att komma tillrätta med problemen. Vi diskuterar mottagandet och vad som händer när en rapport publiceras:

–Det är en yrkessjukdom hos ledarskribenter och andra professionella kommentatorer att man omedelbart kastar sig över förslagslistan. Här har vi skrivit 1150 sidor i två ungefär lika stora delar – den ena med fakta och den andra med överväganden och förslag. Den första delen ignoreras av de här opinionsbildarna. De gör den uppgift de har betalt för men tyvärr blir den intellektuella nivån ganska låg i den typen av kommentarer. Vi skulle önska att man tillägnar sig dessa fakta så vi kan komma framåt i debatten, annars blir det bara skyttegravskrig med kända argument där alla positioner är låsta.

Vår poddgäst vill inte välja ut en favoritreform som skulle ha störst effekt för att öka jämlikheten, men kan tänka sig att prioritera att område, nämligen de förebyggande åtgärderna:

–Tidiga insatser och förebyggande åtgärder. Vi skriver ganska mycket om vad som händer i den tidiga barndomen, skolan – ja till och med i fosterstadiet grundläggs en del ojämlikheter. Åtgärder mot det kan vara väldigt kostnadseffektiva och de bidrar till att vi kommer närmare idealet att alla barn ska ha samma livschanser, vilket är en idé som de flesta omhuldar, i varje fall i ord, över hela det politiska spektrumet. Så det vore bra om vi kunde få lite mer tyngdpunkt på de förebyggande insatserna tidigare i livet.

Ojämlikhet är frågan som många ekonomer har börjat brottas med på senare tid – lyssna på senaste Samhällsekonomiska podden om du är nyfiken på varför och hur det är relevant för landet som en gång var ett av de mest jämlika. Molanders rapport finns här.