En ambitiös arbetsmiljöstrategi  

Nyligen presenterades regeringens arbetsmiljöstrategi för 2021-2025. Den sätter ramarna för krav och resurser för myndigheter, pekar ut fokusfrågor och visar på värdet med den svenska modellen. Min känsla är att vi har blivit lyssnade på.

Den gamla strategin hade ett tydligt fokus på dödsolyckor, nollvisionen inte minst, och en den delen av arbetsmarknaden som är ganska mansdominerad. Akademikerförbundet SSR har tillsammans med Saco och företrädare i många andra förbund under en ganska lång tid försökt bredda diskussionen om en god arbetsmiljö, hälsa, olyckor och dödsolyckor. Klurar på om det är farligt att säga att jag är nöjd – kommer jag att få äta upp det i efterhand? Men faktum är att jag är nöjd med flera delar i den arbetsmiljöstrategi som presenterades.   

Den arbetsmiljöstrategi som nu presenterats kopplar i mycket högre utsträckning ihop arbetsmiljö med tjänstesektorn och tjänstepersoners utmaningar, risker och friskfaktorer. Det är glädjande att se att kognitiv arbetsmiljö, digitalisering och digital arbetsmiljö, hot och våld, samt stress – men också tydligare skrivningar om kränkande särbehandling och mobbning. Nollvisionen utökas till att också omfatta den sk långsamma döden, sjukdomar, den osunda stress som finns och som får konsekvenser i vardagen, men som inte leder till så stora rubriker som otäcka dödsolyckor på byggarbetsplatser gör. Jag menar att vi måste kunna hålla mer än en tanke, mer än ett fokus, i huvudet samtidigt.  

Nya tag 

Det är stor skillnad att lyssna på arbetsmarknadsminister Eva Nordmark, jämfört med hennes företrädare, som presenterar regeringens arbetsmiljöstrategi på ett välbesökt AFA-seminarium – som här finns det att ta del av i efterhand. Det finns en glöd och en energi bakom orden. Det är lite känslan av att det är nya tag och att Arbetsmarknadsdepartementet kavlar upp ärmarna. Dialogen mellan statsrådet, departementet, myndigheterna och arbetsmarknadens parter har bitvis varit snårig och avvaktande, men det har funnits ett intresse och en vilja att lyssna på oss som jobbar med arbetsmiljöfrågor och nära de som GÖR arbetsmiljöarbetet i sin vardag. Jag konstaterade också att ministern nog nämnde skyddsombuden fler gånger på 30 minuter än vad Arbetsmiljöverket gör på flera tusen sidor text i nya regelstrukturförslaget. Kan inte låta bli att blogga om det också – så det finns här.  

Det ligger i tiden att prata om plattformsarbete, gig-ekonomin, digitalisering och inte minst distansarbete. På dessa punkter ska det bli intressant att se vad vi kan få ihop. Det måste göras tydligare vem som ansvarar för arbetsmiljön även med nya arbetsformer. Det är egentligen ingen framtidsfråga, det handlar om här och nu.   

Alla är så klart inte nöjda. Svenskt Näringsliv tycker regeringen blundar för arbetsgivaren och att arbetsgivarrollen är bortglömd. Retoriken har inga gränser. Däremot är det då glädjande att se att SKR också känner att de fått gehör för sina frågor i arbetet inför den nya arbetsmiljöstrategin. Det här är inte en fråga om att vinna eller förlora – det här arbetet måste bygga på samverkan, förmågan att se den gemensamma vinsten i en god arbetsmiljö.   

De ska göra jobbet 

Grunden i arbetsmiljöarbetet sker redan idag på landets alla arbetsplatser i dialogerna mellan skyddsombud, arbetsgivarföreträdare och fackligt förtroendevalda. Det är grundfundamentet – oavsett vad en och annan myndighetsföreträdare verkar tro. Vi parter jobbar nära våra företrädare och det finns nästan inget bättre tycker jag än att glida in i en arbetsmiljöutbildning (det låter sig ju göras så enkelt i en digital miljö numera…) och själv få uppleva när polletten trillar ner hos deltagare eller höra lärdomar och exempel från verkligenheten. Allt handlar inte om regelefterlevnad och inspektion. 

Samarbetet mellan arbetsmarknadens parter och Arbetsmiljöverket har gnisslat betänkligt av och till. Det har vi kunnat läsa om (och uppleva) i olika sammanhang. Här gör regeringen ett omtag och siktar på ett arbetsmiljöforum som ska bli en plattform för dialog mellan departement, tillsyns- och främjandemyndigheter och oss parter. En dialog som ska löpa under hela perioden. Det är ju inte bara Arbetsmiljöverket och Myndigheten för arbetsmiljökunskap som ska göra jobbet – tvärtom. Dock ska dessa två nu få sätta tänderna i arbetet med att skapa ett antal åtgärdsplaner kopplat till den klubbade strategin. Känslan är att det kommer att bli mer fokus på friskfaktorer, systematiskt arbetsmiljöarbete och inte minst organisatorisk och social arbetsmiljö. Kanske kommer fler än vi mest insyltade att tydligare förstå hur arbetsmiljö och arbetet med diskrimineringslagens krav på aktiva åtgärder faktiskt hänger ihop? Det ska bli fortsatt väldigt spännande och givande att få vara en kugge i det här maskineriet.