Hudfärgsbaserad diskriminering behöver synliggöras 

Det är ett faktum att hudfärgsbaserad diskriminering förekommer på arbetsmarknaden men det är svårt att komma åt den. För att nå en förändring måste vi våga synliggöra den. 

Akademikerförbundet SSR har flera gånger de senaste åren lyft Länsstyrelsen i Stockholm och deras viktiga arbete med att synliggöra rasism mot synliga minoriteter och arbetsgivarens skyldighet att arbeta med aktiva åtgärder just kring dessa frågor inom projektet Vidga Normen i Praktiken

Att rasism finns på den svenska arbetsmarknaden har fastställts i flera olika studier. Enligt diskrimineringslagen är det förbjudet att diskriminera arbetstagare och arbetssökande. Det är även obligatoriskt för arbetsgivare att arbeta förebyggande mot diskriminering, med aktiva åtgärder. 

Hur ska man göra för att motverka rasism på arbetsplatsen? 

För att kunna arbeta förebyggande mot diskriminering så måste vi synliggöra de strukturer som finns såväl i vårt samhälle i stort som på våra arbetsplatser. Hur gör vi då det? Ett sätt är så klart genom att granska statistik, siffror etc. I arbetet med diskrimineringsgrunderna kön och ålder kan det göras utan några större svårigheter eftersom dessa fakta redan finns registrerad genom personnummer, ett godkänt system att samla in uppgifterna på. Hur kommer vi däremot åt uppgifter kring diskrimineringsgrunderna etnicitet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning och könsöverskridande identitet? 

Våga fråga och prata

Det kan göras genom att vi uppskattar hur många av respektive diskrimineringsgrupp som finns utifrån statistik och sedan göra ungefärliga beräkningar. Ett annat sätt, som ger ett säkrare underlag som visar hur det faktiskt ser ut på arbetsplatsen, är genom att fråga de personer det berör. Här är det många som ryggar inför frågorna och tar den lätta vägen genom att konstatera att det inte går och vi ser här ett motstånd mot att synliggöra etniska minoriteters utsatthet. En sådan uppgiftsinsamling skulle ju kunna leda till att vi hamnar i andra änden av saken och börja kartlägga våra medarbetares religion, etnicitet etc på ett sätt som hotar den enskildes rätt till privatliv. Där vill vi så klart inte hamna.  

Hur kan vi då på ett systematiskt sätt fråga medarbetare om deras tillhörigheter till diskrimineringsgrunder såsom etnicitet, där bland annat hudfärg ingår, utan att i stället hamna i den andra vågskålen? Precis som handboken Vit, svart eller brun, beskriver så görs det genom att låta medarbetare själva definiera sig och genom att inte samla uppgifterna på individnivå utan i större grupper så att svaren ger ett aktuellt statistiskt underlag utan att vara utpekande. Uppgiftslämningen ska naturligtvis bygga på frivillighet och självidentifikation. 

Modiga arbetsplatser gör en plan

Vi får inte, av rädsla, blunda för de strukturer som finns. Att arbeta aktivt mot diskriminering kräver att arbetsgivare är modiga nog att syna den egna arbetsplatsen och synliggöra vad som riskerar att upprätthålla diskriminerande strukturer. Att våga fråga hur medarbetare definierar sig själva utifrån hudfärg, ställa frågor om diskriminering och särbehandling och därefter göra en plan för att agera mot detta är att följa lagen och ta ansvar för att arbeta för verklig förändring. Vi kan inte vänta på att arbetsplatser av sig själva ska återspegla samhällets befolkningssammansättning utan diskriminering, alltför mycket forskning visar att det inte sker av sig själv.  

På uppdrag av regeringen

Det är inte lätt att arbeta aktivt med hudfärgsbaserad diskriminering på arbetsplatserna. Länsstyrelserna fick därför i uppdrag från regeringen att utveckla arbetet mot rasism på arbetsmarknaden. Resultatet av detta blev en skrift, Ett jämlikt arbetsliv - Hudfärgens betydelse på arbetsmarknaden, som ger arbetsgivare, fackliga representanter eller arbetstagare vägledning i det arbetet. Skriften, som just lanserats, ges ut av Länsstyrelsen Stockholm inom projektet Vidga Normen i praktiken, i samarbete med projektet Universell utformning av arbetsplatser och Akademikerförbundet SSR. Den berättar om problemets natur och omfattning på arbetsmarknaden och ger stöd i hur man kan tala om hudfärgsbaserad diskriminering på arbetsplatsen. Där kan också läsas om vad vi alla har att vinna på ökad jämlikhet kopplat till hudfärg, såsom att den bästa kompetensen rekryteras, att en bra arbetsmiljö leder till ökad trivsel och trygghet samt färre kostsamma sjukskrivningar.   

Akademikerförbundet SSR i samarbete med Länsstyrelsen

Under år 2021 kommer förbundet återigen att samarbeta med Länsstyrelsen kring en förstudie om rasism på arbetsmarknaden. Syftet är att genomföra en översikt och sammanställning av internationell och svensk forskning kring mekanismer och praktiker på arbetsmarknaden som på olika sätt bidrar till olika former av negativ och positiv särbehandling baserat på hudfärg/etnicitet. Det gäller såväl i samband med rekryteringsprocesser som i andra sammanhang såsom till exempel vid lönesättning och befordran. Vi ser fram emot detta viktiga arbete. 

Medlemmarna i facket kan stå upp mot diskriminering

Akademikerförbundet SSR arbetar för en arbetsmarknad utan diskriminering och där ens hudfärg inte påverkar vare sig chansen till anställning, karriärmöjligheter eller lön. För att nå dit måste vi arbeta aktivt för att synliggöra och förändra de strukturer som gör att det målet tyvärr fortfarande är utom räckhåll. Här spelar handböcker som Vit, svart eller brun en viktig roll i att hjälpa arbetsgivaren att hitta vägen fram till verklig förändring. Att arbeta med hudfärgsbaserad diskriminering och aktiva åtgärder handlar om att arbeta för allas lika värde och det är en utgångspunkt för de mänskliga rättigheterna och en värdegrund som Akademikerförbundet SSR håller mycket högt. Förutom att samarbeta med Vidga Normen i Praktiken håller förbundet regelbundet utbildningar och seminarier kring diskriminering för förtroendevalda och medlemmar. Vi tror nämligen att det är våra medlemmar och förtroendevalda som genom mer kunskap kan stå upp mot diskriminering och ställa krav på arbetsgivaren att arbeta aktivt med frågorna.  

Malin Fröjmark och Maja Rajs, ombudsmän på Akademikerförbundet SSR