Trepartsöverenskommelser är något helt nytt

Har vi kvar en Saltsjöbadsanda på svensk arbetsmarknad trots allt som hänt på sistone?

– I stor utsträckning skulle jag säga att Saltsjöbadsandan fortfarande präglar svenska arbetsmarknadsrelationer, men det har ju skett utveckling och förändring under tidens lopp, inleder Petra Herzfeld-Olsson.

Första förändringen var ju under lagstiftningseran på 70-talet. Vissa parter upplevde då att de inte kunde komma fram förhandlingsvägen och lagstiftaren tyckte att det behövdes förändringar. MBL och Las tillkom då.

– Men det stärkte inte Saltsjöbadsandan. Det här var det största brottet mot den. Lagstiftaren gick ju in och tog över kommandot och satte miniminormer på arbetsmarknaden. Sedan försökte man skademinimera genom den omfattande semidispositiviteten, genom kollektivavtal. Här ges ju parterna ett väldigt omfattande förtroende. Parterna kan ju förhandla bort de här minimireglerna.

Var lagarna på 70-talet ett sätt för politikerna att parera en maktfördelning på arbetsmarknaden som man upplevde som problematisk?

– Ja, så skulle jag beskriva det. Det hade uppstått vissa problem som inte kollektivavtalen kunde lösa. Vi gick också in i en stor konjunkturförändring med högre arbetslöshet, med risk för att äldre arbetstagare skulle slås ut. Så det behövdes ett skydd för den gruppen tyckte lagstiftaren, fortsätter Petra Herzfeld-Olsson.

Är det även Saltsjöbadsanda att stifta lagar som främjar kollektivavtalen?

– Ja. Även om lagstiftaren ville sätta ett golv var man öppen för att ge parterna ett stort förtroende. Man ville fortfarande att arbetsmarknaden skulle regleras genom kollektivavtal.

Vad var Industriavtalet 1997 tecken på, i detta avseende?

– Det var stökigt på 90-talet och lagstiftaren började hota med lagstiftning. Då kände parterna att man återigen ville ta kommandot. De litade inte på att lagstiftaren kunde hantera lönebildningen. Industriavtalet var ett sätt för parterna att ta över kontrollen i kontrast till det som hände på 70-talet.

– Själva kärnan i Saltsjöbadsandan är att lönebildningen är helt fri, utan att lagstiftaren pillar i den. Att göra det från lagstiftarens sida vore att ge sig in i Saltsjöbadsandans hjärta. För mig är Industriavtalet ett tydligt styrkebesked från parterna och ett tecken på att man fortsatt ville ta ansvar för lönebildningen.

Sker förändringar inom den svenska partsmodellen på grund av politiskt tryck eller på grund av något annat, som tex krav på strukturomvandling?

– Strukturomvandlingar tror jag absolut är en faktor som påverkar parterna. Samhället förändras och även förutsättningar på arbetsmarknaden. Där har parterna varit konstruktiva och hittat lösningar. Men när vi tittar på anställningsskyddet är det tydligt att parterna har haft svårt att nå en överenskommelse på huvudorganisationsnivå. Där har ju politiskt tryck spelat roll.

De senaste, säg fem åren, har vi sett många överenskommelser på svensk arbetsmarknad som ser helt annorlunda ut, som tex etableringsjobb, strejkrätt, korttidsarbete och Trygghetsöverenskommelsen. Vad är det vi ser?

– Vi har inte haft den här typen av tydliga trepartsöverenskommelser. Tidigare har det varit lagstiftaren som har haft kontrollen även om man har haft samråd med parterna. Men det som har hänt de senaste åren är något helt annat. Parterna identifierar ett problem och börjar förhandla för att hitta en lösning, men man söker sig sedan till staten för att få ekonomiskt stöd. Då hittar man en lösning där tre parter är överens. Men utgångspunkten är en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter.

Stärker det som har hänt de senaste åren den svenska partsmodellen?

– Det vi har sett på senare år är en vidareutveckling av den svenska partsmodellen. Det är ett nytt sätt att påverka som har blivit ganska framgångsrikt. Jag skulle säga att parterna har stärkt sin ställning. Trycket har kommit från lagstiftaren, men parterna har öppnat upp en mycket större arsenal.

Det och en hel del om hur stora arbetsmarknadsreformer kan genomföras på arbetsmarknaden med bredare delar av arbetsmarknaden med tidigare, samt om beredningskravet uppfylls när partsöverenskommelser till punkt och pricka ska omvandlas till lagstiftning. Det och mycket mer kan du höra i veckans Samhällsvetarpodden. Förbundets samhällspolitiska chef Ursula Berge ställer frågorna.