”Udda majoriteter skriver avtal och styr Sverige”

Tre avtal; Decemberöverenskommelsen, Januariavtalet och nu Tidöavtalet har styrt och styr svensk politik. Vad är det vi ser? 

– I Sverige har vi ofta minoritetsregeringar så det är inget konstigt att man gör olika typer av överenskommelser för att få ihop ett underlag i riksdagen. Det som är speciellt nu är att man använder udda majoriteter för att få ihop ett stöd. Till exempel sa de borgerliga partierna bara för något år sedan att Sverigedemokraterna är ett hot demokratin och något år senare ingår man ett mycket omfattande avtal med dem – Tidöavtalet. 

Vad handlar de här tre senaste avtalen om i svensk politik? 

– De tre avtalen är en skala i hur man rör sig närmare och närmare Sverigedemokraterna, men de ska inte få sitta i regeringen, förklarar Katarina Barrling. 

– En annan sak är att Tidöavtalet ser till att det största partiet i regeringsunderlaget inte ingår i regeringen. Det är väldigt märkligt.  

Du skrev din avhandling för närmare 20 år sedan om hur partiernas inre kultur ser ut. Har den förändrats när det politiska landskapet förändras så snabbt? 

– Jag fick möjlighet att följa upp min avhandling för några år sedan och kunde då konstatera att partiernas är sig väldigt lika över tid. De svårigheter de har att orientera sig i ett politiskt landskap som är under förändring, handlar om att de inre partikulturerna sitter så fast, ibland faktiskt fastare än idéerna, förklarar Katarina Barrling. 

– För att ta ett exempel. Hösten 2018 avslutades efter 134 dagar med Januariavtalet. Partiernas sanna partikulturer kom fram den hösten, då de var under sådan press. Centerpartiet gick in i den hösten som ett idéparti, men blev allteftersom mer och mer typiskt centerpartistiskt – som ett pragmatiskt och kompromissökande parti som ”ger och tar”. Under press kommer de väldigt fasta partikulturerna fram. 

Du har också skrivit en bok med statsvetaren Cecilia Garme där ni analyserar Sverige som att vi har en kognitiv dissonans. Vad är det? 

– Grunden är att man inte får ihop två idéer man har. Det har funnits en föreställning om att vi är ett öppet och generöst land. Den föreställningen vände hösten 2015. Idéerna gick inte ihop. Invandringsfrågan har synliggjort den dissonansen. 

– En annan dissonans är att vi tror att Sverige är landet lagom. Men det är vi inte. Vi är extrema på många olika sätt. Fram till 2015 var invandring bara positivt. Idag verkar det inte finns några fördelar alls med invandring. Invandring diskuteras bara som problem. Det är väldigt olyckligt med dessa stora kast. Det finns ingen måttfullhet i Sverige idag, fortsätter Katarina Barrling. 

– Den ytterlighet vi ser idag med stundtals aggressiv ton mot människor från andra länder är farlig. Demokratin bygger på att vi hör ihop, men det blir väldigt svårt när det skapas sådana motsättningar i samhället. 

Hur mår egentligen den svenska demokratin? 

– Demokratin mår i huvudsak bra. Samtidigt har det kommit in en aggressivitet i det demokratiska samtalet, som är mer än tidigare, inleder Katarina Barrling. 

Varför påverkar invandringen så mycket av det politiska samtalet idag? 

 - Om man var terapeut så skulle man ju fundera: ”Vad är det hos dig Sverige att du är så upptagen av invandring”? Min tolkning är att Sverige har överskattat sin kärlek till det som är annorlunda. Vi är väldigt konforma. Det är lätt att avvika. Vi har tagit den svenska kulturen för given. 

Det och en hel del om hur statsförvaltningen påverkas av att styras av avtal och skillnaden på att sitta i regering och inte och mycket mer kan du höra i veckans Samhällsvetarpodden. Förbundets samhällspolitiska chef Ursula Berge ställer frågorna.