Coronapandemin – en vändpunkt för äldreomsorgen?

Spridningen av Coronaviruset inom äldreomsorgen är ett omdiskuterat ämne. Hur kommer det sig att viruset fått sådan spridning bland våra mest sköra äldre? Det handlar månadens socialtjänstpodd om, som gästas av professor emeritus i socialt arbete Marta Szebehely och Akademikerförbundet SSR:s chefsekonom Simon Vinge.

Del av ett internationellt mönster

Marta börjar med att tydliggöra att spridningen av Covid-19 inom äldreomsorgen är stor i många länder. Det har inte bara att göra med organiseringen av äldreomsorgen utan också med att alla länder prioriterat intensivvården när viruset började spridas. Trots att fokus var på att skydda sköra äldre så diskuterades och prioriterades inte äldreboenden. Marta Szebehely menar också att man måste förstå vad ett äldreboende är – en plats där man bor, har ett socialt liv och till sist dör. Byggnaderna är inte gjorda för att hindra smitta eller för att vara ett sjukhus. De som arbetar där ha ett lågt värderat kvinnodominerat yrke med låg lön och otrygga anställningar. Att äldreomsorgen stramats åt ekonomiskt är också ett internationellt mönster. Organiseringen av äldreomsorgen i Sverige har bidragit till den snabba spridningen av Covid-19, men det har även äldreomsorgens plats i välfärdssystemet och i medvetandet kring pandemin i början. Jämfört med de andra nordiska länderna så har många fler dött i Sverige, och knappt hälften av dem har bott på äldreboenden. I Norge är det över 60 procent och i Danmark drygt en tredjedel  så äldreboendena har varit drabbade även där.

Ansträngt läge sedan länge

De som gör bedömningen av hur mycket hemtjänst en person behöver, och om behovet är tillräckligt stort för att motivera till särskilt boende, är biståndshandläggarna  en medlemsgrupp som Akademikerförbundet SSR organiserar. I början av året gjorde förbundet en Novus-undersökning av deras arbetssituation. Biståndshandläggarna menar att tiden för varje insats minskat under de senaste fem åren. Marta känner igen den bilden från sin forskning av hemtjänsten där personalen upplever att jobbet blivit mer stressigt och deras arbetsdag innehåller i dag många fler personer per dag än för 30 år sedan. Simon Vinge berättar att när kommuner infört LOV – lagen om valfrihetssystem, så måste äldreomsorgens insatser räknas om till tid. På många håll kan biståndshandläggarna inte påverka hur mycket tid varje insats får ta, det är förprogrammerat. När biståndshandläggaren fattat beslut om vissa insatser faller det ut en viss mängd tid per insats som hemtjänsten får betalt för. Simon och Marta är överens om att äldreomsorgen hade ett väldigt ansträngt läge redan innan utbrottet av Covid-19. Att på det hantera en pandemi har lett till en väldigt utsatt situation. Äldreomsorgens chefer har fler underställda än vad chefer inom tex tekniska förvaltningar har. I andra nordiska länder träffar undersköterskor sina chefer mycket oftare än vad som sker i Sverige. Martas bedömning är att de har ett väldigt stort ansvar utan rimliga resurser och nu ska de dessutom skaffa fram skyddsutrustning och handsprit.

Hopp om förbättring

Marta Szebehely menar att äldreomsorgen är bättre än sitt mediala rykte samtidigt som det finns stora problem. Hälften av dem som arbetar där vill sluta för att scheman inte ger tid för återhämtning, jobbet är fysiskt tungt, psykiskt påfrestande och situationen har bara blivit värre. Samtidigt tycker äldreomsorgens personal att de har ett meningsfullt jobb där relationerna med de äldre ger mycket. Den etiska stressen har dock ökat eftersom ambitionsnivån höjts från politiskt håll utan att personalen fått resurserna att leva upp till den. Simon tillägger att andelen av budget som går till äldreomsorgen har minskat sedan 90-talet samtidigt som vi har fått fler äldre och högre ambitionsnivåer. Minskad tid per insats är ett sätt att spara pengar men även att låta bli att ta in vikarier första dagen någon är sjuk och att använda sig av många timvikarier. Marta och Simon ser positivt på de satsningar som nu görs på tillsvidareanställningar och utbildning men de ser också ytterligare behov av statsbidrag till kommunerna. Utmaningen är att de som utbildas också ska få möjlighet att använda sig av sina nya kunskaper i jobbet. Hennes forskning visar att det är främst de är mest utbildade som vill lämna äldreomsorgen vilket hon tycker är väldigt oroade. Undersköterskor orkar inte med att veta hur de borde arbeta men inte ha möjligheten att leva upp till kraven. Marta tror att vi måste börja diskutera hur många timmar en heltid är inom äldreomsorgen och inspireras av Danmark och Norge där en heltid innebär sju timmar per dag. Äldreomsorgen är en del av den sociala infrastrukturen som ger nytta för hela samhället inte bara den enskilde äldre. Om vuxna barn ska kunna arbeta och var produktiva så måste de vara trygga med att deras föräldrar blir väl omhändertagna.

Både Marta och Simon tror att Coronapandemin kommer att innebära långsiktiga satsningar på äldreomsorgen som leder till förbättringar för både äldre och personal. Krisen har visat vilka yrkesgrupper som är livsnödvändiga för att samhället ska fungera!

Lyssna på Spotify | Acast | Apple Podcasts / iTunes | Soundcloud eller här på webben.