Jämställda löner – längre bort än vi trott?

Akademikerbloggen

En rykande färsk rapport från Lönelotsarna visar att ansträngningarna med att få kvinnor att komma upp i mäns lönenivåer inte verkar ha någon vidare verkan.

Häromdagen kom Lönelotsarna ut med en ny rapport, Strukturella löneskillnader 2019, På hela arbetsmarknaden och i välfärdens bristyrken https://sverigeskvinnolobby.se/wp-content/uploads/2020/09/Strukturella-l%C3%B6neskillnader-2019.pdf . Lönelotsarna är ett expertnätverk som gör en årlig kartläggning och analys av de strukturella löneskillnaderna på arbetsmarknaden. Syftet är att komplettera Medlingsinstitutets årliga beräkningar och ge en mer nyanserad bild av löneskillnaderna mellan kvinnor och män i lika och likvärdiga yrken. Det behövs uppenbarligen för de får olika resultat på sina analyser.

Årets rapport visar att kvinnodominerade yrken har 15 procent eller 5 400 kronor lägre genomsnittslön än övriga likvärdiga yrken. Två år tidigare var skillnaden 14 procent eller 4 900 kronor. Sammantaget har det alltså inte gått att rubba strukturen trots särskilda satsningar på vissa yrkesgrupper och stor medial uppmärksamhet på vård och omsorgspersonal. Kvinnodominerade yrken värderas fortsatt lägre än övriga jämförbara yrken trots att det är en påtaglig brist på personal.

För att komma till rätta med välfärdens orättvisa löner krävs uppenbarligen ytterligare långsiktiga och riktade satsningar utöver de som redan görs.

Det viktigaste verktyget när det gäller att få till jämställda löner är de årliga lönekartläggningarna som alla arbetsgivare ska göra. Enligt diskrimineringslagen ska nämligen arbetsgivarna årligen kartlägga och analysera löneskillnader mellan kvinnor och män i arbeten som är att betrakta som lika eller likvärdiga. Syftet med att också kartlägga likvärdiga arbeten är att upptäcka och åtgärda löneskillnader, som beror på att kvinnors arbete värderas lägre än mäns och som leder till att löner i yrken med många kvinnor konsekvent är lägre än i andra jämförbara yrken. Det är ju naturligtvis inte acceptabelt att vi verkar ha fastnat i en patriarkal struktur som inte går att rubba varför jämförbara yrken värderas lägre bara för att dessa är kvinnodominerade.

Medlingsinstitutet följer varje år upp löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Deras senaste rapport anger att löneskillnaden mellan kvinnor och män är 9,9 procent. Siffran kan sägas vara ett övergripande mått på hur väl arbetsmarknadens parter lyckas med att utjämna löneskillnader. Men eftersom ingen analys görs av likvärdiga yrken ger uppföljningen en bild där de stora strukturella löneskillnaderna inte fångas in. Det gör att det inte går att bedöma hur effektiv lagstiftningen egentligen är och om den osakliga nedvärderingen av kvinnodominerade yrken ökar eller minskar menar Lönelotsarna. Kvinnodominerade yrken värderas fortsatt lägre än övriga jämförbara yrken.

Lönelotsarna har i flera studier visat på de stora strukturella löneskillnaderna som finns mellan kvinnodominerade och mansdominerade yrken på arbetsmarknaden. Även när kvinnor och män har samma yrke har männen i tre av fyra fall högre lön. Studier har gjorts av lönenivåer i några bristyrken inom välfärden, bland annat socialsekreterare, och där har man jämfört med löner i andra likvärdiga bristyrken som är mansdominerade men har samma kravnivå. Det har då visat sig att socialsekreterare har 7 500 kronor lägre lön än snittet för hela gruppen av likvärdiga yrken.

Dessutom har kvinnodominerade yrken mindre lönespridning, dvs. en mer sammanpressad lönestruktur, än likvärdiga mansdominerade yrken där lönespridningen ökar i takt med ökade lönenivåer. Att det finns en löneutveckling i yrket är ett tecken på att de anställda kan påverka sin lön genom skicklighet och prestation, en fråga som Akademikerförbundet SSR ständigt driver. Utbildning kan alltså löna sig men framförallt om man råkar vara man.

Vad krävs för att få till en förändring?

Diskrimineringsombudsmannen är den myndighet som ska se till att diskrimineringslagen följs. Följer inte arbetsgivarna lagen kan de bli skyldiga att betala diskrimineringsersättning och bli vitesförelagda. Men arbetsgivarna tycker det är svårt att förstå lagens krav vad gäller att förebygga diskriminering där bland annat lönekartläggningar är en del. De behöver mer vägledning och utbildning i detta. Diskrimineringsombudsmannen behöver också utöka sin tillsyn vilket innebär att sanktioner och vitesförelägganden måste bli skarpare och tillsynen drivas mer kraftfullt. Regeringen är medveten om behoven och har därför tillsatt Utredningen om en effektiv och ändamålsenlig tillsyn över diskrimineringslagen. Akademikerförbundet SSR är med i en av utredarnas samrådsgrupper och där är vi aktiva och framför våra synpunkter för att få till en bättre tillsyn.

Vidare har Kommissionen för jämställda livsinkomster regeringens uppdrag att bland annat lämna förslag på åtgärder som bidrar till att främja jämställda löner. Även där håller sig förbundet framme med våra synpunkter och förslag. Vi ser fram mot resultaten av de båda utredningarna och hoppas att de kan bidra till att nå ett av de viktigaste målen i svenskt arbetsliv, nämligen att få till jämställda löner.