”Vi måste se nyanserna även i sexförbrytare”

”Jag tror inte på mer skuld mot förövaren. Vi måste börja jobba för mindre skuld och skam och mer förståelse. Och mer seriösa samtal. Då kan även män börja reflektera över sitt beteende, utan att det ska kosta så extremt mycket för dem. För patriarkatet drabbar verkligen inte bara kvinnor.” Det säger Anna Ardin som nyss kom ut med boken ”I skuggan av Assange – mitt vittnesmål” där hon beskriver det sexuella övergrepp hon utsattes för 2010 och allt som hände efter det.

Vad tänkte du direkt efter händelsen 2010? Hur jobbigt skulle det bli?

- Jag jobbade ju som pressekreterare då, så jag förstod ju att det skulle bli ett drev. När det läckte ut tänkte jag att det skulle vara ett drev några dagar, men att det skulle hålla på i tio år över hela världen... Det var extremt jobbigt. Så mycket hot och hat år ut och år in.

Vad tänker du runt alla konspirationsteorier som riktades mot dig – att du tex var CIA-agent? Hur hanterar man det?

- Jag vägrar att gå med på deras logik och bemöta dem på den nivån. Istället har jag försökt att helt ärligt och transparent ge min version. Inte håna, utan bara förklara. Det verkar som att det tagit udden av deras hat. Kanske är det svårare att mobilisera mot någon som försöker nyansera istället för att polarisera – som ser dem i ögonen.

I facket jobbar vi emot diskriminering och för jämställda löner. Samtidigt beskriver du ett extremt kvinnohat, inte minst uttryckt i sexualbrott. Hur kan de här två uttrycken av bristande jämställdhet existera bredvid varandra?

- Sexualbrott är ett sätt att behålla ojämlikhet och maktskillnader. Men maktskillnader håller också uppe sexualbrott. Allt hänger ihop. Därför behövs olika dela av jämställdhetsarbetet samtidigt. Allt är viktigt.

Assange var då en man med makt. Hur ska vi förstå vad sådana män tycker att de får göra och som omgivningen låter dem göra?

- Jag beskriver i min bok en händelse i Bjästa där en populär kille lyckades få hela lokalsamhället på sin sida mot tjejen som han våldtog, fastän han blev dömd för det brottet. Det gjorde att han kunde förgripa sig på ännu en tjej, och lokalsamhället reagerade inte förrän det blev medieaktuellt. Det kostar mycket att säga emot män med inflytande. Därför får de hålla på längre innan omvärlden reagerar. Då eskalerar det. Personer med låg status blir stoppade tidigare.

Hur kunde kritiskt tänkande människor som John Pilger och Naomi Klein tro på Assange helt oreflekterat?

- Normen att det finns hjältar är så otroligt stark. Assange ansågs vara en hjälte. Faller hjälten så faller hela frågan. Wikileaks var en jättebra sak. Men Julian Assange har använt Wikileaks som en sköld för att skydda sig själv. Han förde ihop Wikileaks med sig själv på ett sätt som skadade Wikileaks. Hans beteende har ju förstört väldigt mycket av Wikileaks. Både varumärket och själva verksamheten, när han satt sig själv och sin rätt framför rörelsen.

Vad tänker du om tiden sedan du kom ut med din bok?

- Mottagandet av min bok visar att det går att förändra saker. Debatten har vänt nu. Människor som varit tysta är det inte längre. Det är en massiv majoritet som inte tycker att man får bete sig så här. Det känns som en upprättelse.

Hur går vi som samhälle vidare för att göra kvinnors rättigheter till en omistlig del av de mänskliga rättigheterna? Vad behöver göras med lagarna och vad behöver vi alla göra som medmänniskor? Lyssna på det och mycket mer av kloka Anna Ardin, i veckans Samhällsvetarpodden.

Klicka på bilden för att se videon på Youtube.